SLC

Det pratas mycket – men när sker något för att förbättra jordbrukarnas situation?

Alla är överens om att producenten måste få ut ett högre pris från marknaden. Men ingenting verkar ske. Det är mycket snack och litet verkstad just nu för att förbättra jordbrukarnas svåra situation. De sa SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback på ÖSP:s vårmöte.

– Situationen just nu är faktiskt jättemärklig. Alla är överens om att producenterna bör få ut ett högre pris, men i slutändan verkar ingen bry sig. Det har gått sex månader sedan diskussioner om kostnadsklausuler i avtalen startade, men inget har skett. Industrin och handeln förhandlar, men enligt rykten sker inga framsteg trots att alla aktörer är medvetna om krisen.

Det konstaterade SLC:s verksamhetsledare Jonas Laxåback när han höll en lantbrukspolitisk översikt på ÖSP:s vårmöte i Vörå förra veckans måndag. Det är med andra ord mycket snack och litet verkstad och för varje dag som går blir en hel sektor mera utsatt.
– Det förs också fram att producentens ställning i livsmedelskedjan måste förbättras genom skärpt lagstiftning, men där har det inte heller hänt mycket. Vi vet alla som sysslar med intressebevakning att det tar minst ett halvår att få en lagändring till stånd. Men det kan också gå fortare om det finns politisk vilja, säger Laxåback.

En gordisk knut

För att beskriva situationen hänvisade han till när han som ung läste om Alexander den store som öppnade den gordiska knuten. En dylik knut är en synonym för en komplicerad uppgift som kan lösas förvånansvärt lätt med en drastisk åtgärd.
– Vi borde hitta någon som Alexander som nu snabbt kan lösa den här svåra situationen, säger han.

För många år sedan var Martin Westerberg från Övermark med och lanserade idén om inrättandet av livsmedelsombudsman som skulle stå på producenternas sida. Men två år efter att tjänsten inrättades har ingen förbättring skett.

– Jag med många andra har börjat fundera om ombudsmannen (Olli Wikberg) har missuppfattat sin uppgift eller är det lagstiftaren som inte gett tillräcklig makt åt ämbetet? Andemeningen med hela det ämbetet var att han skulle stå på producenternas sida – men så har inte skett, säger Westerberg besviket.

Tomas Långgård, ordförande för SLC, höll med.

– Kanske han har missuppfattat sitt uppdrag, det känns lite så. Eller så hade det behövts en kraftfullare person som har uppdraget. Men nu hoppas vi på de löften om en beredning av en skärpning av livsmedelsmarknadslagen för det är tydligen nödvändigt med en sådan när vi inte får ut det vi behöver från marknaden, säger han.

Krispaketet försenas

Krispaketet, som klubbades igenom för några veckor sedan, innebar en ljusning men nu står det klart att utbetalningarna av de olika stödåtgärderna försenas.

– Den bidragande orsaken till att en stor del av stöden inte hinner utbetalas under våren, vilket vi alla hoppades på, är att processen är byråkratisk. Beslutsfattandet ska via Bryssel och därefter tillbaka nationellt och därför fördröjs krispaketet, förklarar Laxåback.

På grund av det svåra läget inom jordbruket var stämningen på vårmötet av naturliga skäl rätt dyster och uppgiven. Inte bara på grund av det ekonomiska läget utan också på grund av Rysslands krig mot Ukraina. Att inga motioner inlämnats kan vara ett bevis för det.

– Det är många utmaningar just nu och kanske vi alla, som Långgård sa tidigare, har blivit aningen handlingsförlamade, säger Christer Finne från Solf.

Något som blir allt tydligare i producentledet är frågan varför förädlingsindustrin går med på att sälja livsmedel till ett pris som inte täcker kostnaderna för producenterna. Finne var den som väckte frågan på mötet.

– Varför tar vi inte timeout? Vi ska inte gå med och spela spelet som de stora spelar, säger han.

Måste bli tuffare

ÖSP:s vårmöte ordnades som hybrid med cirka 70 deltagare på plats och lika många via Teams på distans. Henrik Holm var med på distans och fortsatte på Finnes linje.
– Det är vi som har maten i vår hand och alla behöver mat. Vi måste gå tuffare ut nu från våra organisationer för vi kan inte längre gå med på det som sker. Vi är ålagda att stå för självförsörjningen och det är en stolthet för oss. Men vi kan inte producera på förlust, säger han.

Och fortsätter:

– Det slutar dåligt om vi inte får betalt för vad det kostar att producera och vi måste agera nu.

På SLC:s kongress 2015 antogs sloganen ”Vi skapar landet”. Conny Englund från Pedersöre tog ordet och betonade vikten av att medlemmarna verkligen gör det nu.

– Det finns utmaningar och många frågetecken. Men det är vi som ska göra det här och nu ska vår sisu fram. Men samtidigt som vi skapar landet måste vi också ta hand om varandra. Vi måste arbeta tillsammans och vara starkare än någonsin, säger han.

Att arbeta tillsammans är något som har styrt ÖSP:s styrelsemedlem Johanna Nyman från Kvevlax. Det lyfte hon fram i sitt tacktal efter att ha tilldelats Finlands Vita ros ordens medalj av I klass med guldkors för sin insats inom producentrörelsen.

SLC har så lång tradition att årligen på basen av initiativ av landskapsförbunden ansöka om förtroendetecken. Ordenstecknet förlänades av republikens president.

– Jag vill tacka för den erkänsla ni visat när i ansökt om ordenstecken. Bonderörelsen har varit min andra familj. Styrkan i vår rörelse är handlingskraft men det viktigaste är att vi kan arbeta tillsammans, säger Johanna Nyman.

Gun fick stående ovationer

En annan som uppvaktades var ÖSP:s sekreterare Gun Boström, som medverkade i sitt sista vårmöte som anställd eftersom det i sommar är dags för pension.

– Gun är den som varit med längst av oss. Hon är allas vår kanslist, nästan lite som vår mamma som tagit hand om precis alla under de många åren. Det är hon som har sett till att allting fungerar och varit ett ansikte utåt för hela organisationen, sa Långgård innan han överräckte blommor.

Det var en rörd Gun Boström som steg fram i salen. Inte bara hon var rörd utan hela församlingen på vårmötet steg upp och gav stående ovationer. Efter 48 år som anställd går hon i pension i början av maj.

– Det är inte så ofta jag får stående ovationer. Jag var faktiskt inte beredd på det. Men efter 48 år börjar det faktiskt kännas som att jag kan kliva av. Jag har trivts bra och har lärt mig känna många människor och alltid är det någon som ropar hej åt mig, sa Gun.

Hennes efterträdare Josefin Silfver, som får titeln kommunikationsassistent, presenterade sig också. LF återkommer med en avskedsintervju med Gun Boström.