Att kandidater med stark koppling till lantbruket ställer upp i vårens kommunalval är viktigt. Viktigt för att också den sektorn ska bli hörd i beslutsfattandet. En som tänker arbeta för lantbruket – om hon blir invald – är Ann-Charlott Kjerp, som ställer upp som kandidat för första gången.
– Jag har blivit tillfrågad att ställa upp som kandidat i olika sammanhang, men tvingats tacka nej på grund av mitt arbete. Men nu när jag är pensionär har jag tid, och tar jag inte chansen nu så kommer jag att ångra mig, säger Ann-Charlott Kjerp.
Kjerp har ett långt förflutet inom den österbottniska mejerisektorn och pensionerade sig som anskaffningschef och vvd för Osuuskunta Maitosuomi våren 2022. För ett par veckor sedan meddelade hon att hon ställer upp i kommunfullmäktigevalet i Nykarleby.
Trots att det är första gången som hon är kandidat i det valet, har hon bred erfarenhet av förtroendeuppdrag i olika sammanhang. Hon är för närvarande medlem i den finskspråkiga utbildningsnämnden i Nykarleby stad.
Kjerp har också varit med i Yrkesakademin i Österbottens direktion och är styrelseledamot i Nykarleby Kraftverk och viceordförande i JNT:s styrelse.
– Jag är således inte helt oerfaren och jag har alltid haft ett stort intresse för kommunalpolitik. Med tanke på att jag nu också har tid att engagera mig ännu mera är det dags att ställa sig till förfogande, konstaterar hon.
Viktigt att lantbrukare ställer upp
Kjerp kan placeras i kategorin politiska kandidater med brett kunnande om lantbruket. I dagens läge är det något som börjar bli en bristvara på grund av att andelen lantbrukare har minskat mycket på grund av strukturomvandlingen inom jordbruket.
Både SLC och ÖSP har inför vårens kommunal- och välfärdsområdesval betonat vikten av att kandidater med insyn i lantbruket ska ställa upp.
– Jag tycker liksom förbunden att det är en viktig sak att vi i beslutsfattandet på alla politiska nivåer har representanter med nära anknytning till lantbruket. Vi har redan länge sett att det får konsekvenser för lantbrukssektorn när många saknar koppling till lantbruket. Förståelsen för branschen har minskat mycket, menar Kjerp.
Till konsekvenser nämner hon bland annat olika institutioner som på väldigt svaga grunder gått in för att sluta servera kött i sin bespisning. Den allmänna debatten om lantbruket – som ofta är negativ åtminstone i media – är en annan konsekvens av att böndernas röst har blivit svagare.
– Det här är direkta resultat av att andelen av befolkningen som kan lantbruk och har koppling till sektorn blir färre. Nu senast var det Marttaliitto som gick ut med att de ska sluta servera kött på sina tillställningar. Som jag ser det är det helt förkastligt och man agerar mot den inhemska livsmedelsproduktionen. Listan över sådana här förslag och beslut är lång, konstaterar hon.
På det kommunala planet fattas också många beslut som direkt påverkar lantbruket. Det kan gälla allt från bygglov till vilka råvaror som serveras i den offentliga bespisningen.
– Om jag blir invald i stadsfullmäktige kommer jag vara vaksam på frågor som rör exempelvis livsmedelsproduktionen och den kommunala upphandlingen av råvaror. Där kan vi politiker vara med och påverka. Men jag har också lärt mig att man inte gör något ensam. Allt handlar om kompromisser och samarbete för att få saker och ting till stånd, säger hon.
Skulle gärna få vara fler
En del kan ha uppfattningen att det i framför allt i landsbygdskommuner och mindre städer finns en bred bonderepresentation i det kommunala beslutsfattandet. Men det stämmer inte. En snabb genomgång av exempelvis Nykarleby stadsfullmäktige visar att endast några ledamöter i fullmäktige har stark anknytning till lantbruket.
– Trots att vi bor på landsbygden börjar jordbruket bli något som kanske ens far- eller morföräldrar sysslade med. Jag växte upp på en gård, men har aldrig själv drivit ett jordbruk. Däremot har jag i hela mitt liv arbetat med näringar anslutna till lantbruk och det ser jag som en stor fördel för mig.
– Min man och son äger en jord- och skogsbruksfastighet där de bedriver skogsbruk och där jag gärna hjälper till, berättar hon.
Kjerp skulle gärna se fler unga aktiva lantbrukare inom politiken. Hon beskriver verksamheten inom producentorganisationerna som en utmärkt skola för att lära sig att utöva politik.
– Som ung var jag ordförande i Vörås unga producenter och ungdomsutskottet inom ÖSP och förbundet är en bra grogrund för kommande politiska uppdrag. Min och många andras lärofader var Henrik Svarvar som lärde oss allt från mötesteknik, uppförande och hur uttalanden skulle skrivas, säger hon.
Att som ung jordbrukare, aktiv inom ÖSP eller något annat producentförbund, ta steget till den kommunala politiken kan ändå vara stort. Men Kjerp betonar vikten av att vara med där besluten fattas.
– Mitt budskap till alla lantbrukare som funderar på att ställa upp i kommunalvalet, ska göra slag i saken och göra det. Det är mycket viktigt att vi som kan lantbruk är med och påverkar även kommunalt. Producentförbunden gör mycket, men det behövs också krafter i kommunerna, säger hon.