Över tjugo intresserade odlare kom till SLC:s och Sucros informationstillfälle om sockerbetsodling i Vasa. Fredrik Ström var nöjd med uppslutningen och hoppas att nya förmågor tar sig an det goda alternativet att odla sockerbetor.
– Jag tycker det är positivt att så här många dök upp. Det tyder på att det finns ett intresse för att börja odla sockerbetor, säger Fredrik Ström, ordförande för ÖSP:s sockerbetsutskott.
Han var på plats vid YA i Gamla Vasa i måndags när SLC och Sucros ordnade ett informationstillfälle om sockerbetsodling. Orsaken till att tillfället ordnades är att sockerfabriken i Säkylä vill ha fler kontraktsodlare.
– Sucros skulle vilja utöka odlingsarealen med 4.000 hektar, vilket i praktiken kunde betyda cirka 400 nya odlare med 10 hektar vardera i Finland. I Österbotten finns 15 sockerbetsodlare och vi skulle gärna se att antalet stiger till 20-30 odlare. Man har större möjligheter genom samarbete i en större grupp, menar Ström, som har mycket lång erfarenhet av odling av sockerbetor.
Att öka odlingen är av stor vikt för att sockerfabriken ska kunna upprätthålla en effektiv produktion.
– För att produktionen ska vara lönsam måste kapaciteten utnyttjas till fullo. Det är inte kostnadseffektivt att inte köra med full kapacitet på grund av att råvaran inte räcker till. Att öka produktionen är nödvändig för att kunna bibehålla en inhemsk produktion av socker, konstaterar Ström.
Intressant växt
Under kvällen fick deltagarna gedigen information om sockerbetan som är en intressant växt som skiljer sig från exempelvis spannmål. Intresset för odling var det som var avgörande för Stefan Saaristo i Malax som valde att anta utmaningen för sex år sedan.
– Mitt intresse för sockerbetorna väcktes redan som studerande vid Skuffis. Men annat kom i vägen och det var först 2013 när Sucros hade en kampanj som jag valde att testa på och skrev ett litet kontrakt. Sedan dess har jag utökat odlingsarealen och jag har definitivt inte ångrat beslutet, säger Saaristo.
Varför är sockerbetan en intressant växt?
– Den kräver mera av odlaren och det är inte bara att börja på utan att ha kunskap. Det krävs en större arbetsinsats och man bör följa med växtligheten kontinuerligt och enligt mig blir man aldrig fullärd. Jag är fortfarande en amatör, säger Saaristo och skrattar.
Medelproduktionen per hektar ligger i dagsläget på omkring 40 ton per hektar. Men potential till en större skörd finns.
– Genom växtförädling, bättre kunskap och teknikutveckling tror jag att vi kan nå upp till 80 ton per hektar på sikt. Så potentialen är mycket stor, säger Saaristo.
Saaristo valde betan också av orsaken att odlingen är kontraktsbaserad.
– Allt som odlas säljs och sockerbetspriset är också stabilare jämfört med priserna på spannmål som har större fluktuationer. Det blir inga toppar men man behöver inte heller oroa sig för djupdykningar, säger han.
Vill se bättre kompromiss
ÖSP:s ordförande Tomas Långgård, som deltog i tillfället, tyckte deltagarna fick mycket bra information. Han ser det som viktigt att odlingen utökas för att uppnå produktionsmålen och att en hög självförsörjningsgrad bibehålls.
Men han hoppas att Sucros jobbar för att nå en kompromiss gällande transportersättningen med odlare i Österbotten.
– Transportersättningen borde utvidgas till längre än 135 kilometer. För österbottniska odlare blir transporten av skörden till Säkylä litet för dyr. Vi har goda förutsättningar för att odla sockerbetor i Österbotten men att transportfrågan får en lösning ser jag som A och O. Jag hoppas på en kompromiss som odlarna kan godkänna för det skulle öka intresset mycket, säger Långgård.
Han får medhåll av Fredrik Ström.
– Vi har ett år kvar av nuvarande branschavtal mellan Sucros, MTK och SLC. Nu pågår förhandlingar för ett nytt avtal så nu finns möjligheter att försöka påverka i frågan om transporterna för de österbottniska odlarna. Inget ändras i år, men vi ska hoppas att vi kan komma fram till ett bättre avtal. Det nya avtalet torde vara klart i juni eller juli, säger han.
Rasmus Hagberg, 20, deltog med sin far Fredrik Hagberg, som tidigare odlade sockerbetor i många år. Efter deltagandet i tillfället överväger de att börja odla på nytt.
– När jag var liten odlade vi sockerbetor, men det är nu cirka femton år sedan. Men vi blev båda inspirerade på informationstillfället att börja igen. Så min pappa kanske börjar odla sockerbetor redan i år, säger Rasmus Hagberg.
Rasmus är utbildad till lantbruksföretagare från Optima Lannäslund och inleder studier till agrolog i höst. Sockerbetsodling är också något som intresserar honom om han i framtiden tar över jordbruket i Kvevlax.
– Jag ser odling av sockerbetor som ett alternativ, absolut. Det finns säkert möjligheter att specialisera sig mera på sockerbetorna under studietiden. Nu måste vi ta reda på mera vad det kostar att hyra in maskiner på entreprenad och om det är möjligt att investera i egna maskiner. Vi är helt klart intresserade av sockerbetsodling, säger han.