Hur ska man hantera slammet från kommunala avloppsreningsverk för att det ska kunna användas på ett tryggt och säkert sätt inom jordbruket? I Egentliga Finland ligger frågan högt på agendan i arbetet med att minska belastningen på Skärgårdshavet och förbättra havets tillstånd. Hanteringen av avloppsslammet ingår i det här arbetet och nu söker man lösningar för att bättre kunna ta till vara näringsämnen i slammet.
Ett initiativ har tagits till att utreda hur man kan utvinna näringsämnen som fosfor och kväve ur avloppsslammet. Bakom initiativet står Skärgårdshavets uppföljningsgrupp, en arbetsgrupp tillsatt av Miljöministeriet med uppgift att minska utsläppen i Skärgårdshavet och förbättra havets tillstånd.
– Vi måste kunna utnyttja samhällsslammet på ett bättre sätt så att vi kan använda det på åkrarna. Då får vi med jordbruket i ett kretslopp för kväve och fosfor. Det gynnar både jordbruket och miljön, säger Thomas Lindroth, ordförande i SLC Åboland.
SLC Åboland representerar centralförbundet SLC i uppföljningsgruppen som består av ett 20-tal aktörer. I arbetsgruppen sitter representanter för bland andra Miljöministeriet, Jord- och skogsbruksministeriet, jord- och skogsbrukets producentorganisationer, John Nurminens stiftelse, Baltic Sea Action Group, NTM-centralen i Egentliga Finland, Egentliga Finlands förbund och företag från livsmedelsindustrin och handeln.
Uppföljningsgruppens uppdrag är att främja Skärgårdshavsprogrammet där det viktigaste målet är att permanent minska den diffusa fosforbelastningen från jordbruket. Målet är att avrinningsområdet senast 2027 har strukits från Östersjökommissionens hot spot-lista över de värsta utsläppskällorna kring Östersjön.
Skärgårdshavets avrinningsområde är den enda utsläppskällan i Finland som finns kvar på hot spot-listan.
Avloppsslammet en viktig fråga
Till gruppens uppgifter hör att påverka hanteringen av näringsämnen i avrinningsområdet, att ta näringsämnena i förvar och i bruk och förhindra att de rinner ut i vattendragen och havet.
– Hanteringen av samhällsslammet är en viktig fråga i det här arbetet, säger Lindroth.
I dag används slammet från kommunala avloppsreningsverk främst inom grönområden och längs vägkanter efter att det komposterats. Men inom jordbruket är användningen reglerad eftersom slammet kan innehålla föroreningar som tungmetaller och läkemedelsrester.
– Spannmålsuppköpare köper inte spannmål från gårdar där man spridit avloppsslam som sådant på åkrarna. Men sprider man endast näringsämnen kan man sälja spannmål från åkrarna, säger Lindroth.
Han ser en möjlighet i att utveckla en teknik som kan utvinna näringsämnena ur avloppsslammet så att de kan användas i jordbruket och drar paralleller till återvinningen av batterier.
– Det finns ett företag som krossar batterierna och utvinner bland annat mangan, bor och koppar ur dem. Det är näringsämnen som används i besprutningen av växter för att ge bättre kvalitet och bättre skördar. Lyckas man göra det här borde man också kunna utveckla en teknik för att utvinna näringsämnen i industriell skala ur samhällsslammet och samtidigt avlägsna skadliga ämnen ur slammet som till exempel mikroplaster, säger Lindroth.
Användningen av slammets näringsämnen på åkrarna kan bidra till att minska jordbrukets kostnader för konstgödsel.
– Det kunde bli en billigare lösning med tanke på att man i Egentliga Finland i dag använder i snitt 5 kilogram fosfor per hektar i gödslingen. Ur slammet från avloppsreningsverken kan man få upp till 3-4 kilogram fosfor per hektar, säger Lindroth.
Fler vattenmätare behövs
Utöver hanteringen av avloppsslammet har uppföljningsgruppen också jobbat med andra åtgärder som minskar utsläppen och belastningen på Skärgårdshavet.
Bland annat har man jobbat för att ordna finansiering så att jordbrukarna kan använda strukturkalk som ett komplement till spridningen av gips på åkrarna. Både strukturkalken och gipset bidrar till att minska utsläppen av näringsämnen i vattendragen.
Man har också vidtagit åtgärder för att anskaffa fler mätare för mätning a vattenkvaliteten.
– Det är missvisande om man har bara en mätare i en åmynning. Då vet man inte var längs vattendragen utsläppen kommer ifrån. Därför behövs det mätare också längre upp i vattendragen, säger Lindroth.
Ökad kunskap om utsläppen
SLC Åboland har under året samarbetat med flera aktörer i regionen där målet är att minska utsläppen av näringsämnen och förbättra Skärgårdshavets tillstånd.
Man har deltagit i möten med MTK Varsinais-Suomi , Skärgårdshavets biosfärområde, Kimitoöns kommun, Pargas stad, Egentliga Finlands förbund och NTM-centralen.
Till exempel i samarbetet med Kimitoöns kommun, som är ett av Skärgårdshavsprogrammets tre pilotområden, har SLC Åboland bidragit med information om markstrukturen i kartläggningen av avrinningsområden och vilka insatser som behövs i områdena.
– Vi har jobbat mycket för Skärgårdshavet i år. Det har blivit en hel del möten under året där vi bidragit med idéer och en bättre kunskap om utsläppen i Skärgårdshavet. Det har också ökat förståelsen för att jordbruket nog har sin andel av utsläppen samtidigt som övriga aktörer också har sin andel, säger Lindroth.