När man svänger in på den lilla Kaskärrsvägen i Kimito förflyttas man till en annan tid. Hösten. Alla björkar är granngula av torkan. Den har drabbat också de åboländska åkrarna, men det finns grödor som klarat sig.
Också på Winnie Söderholms havreåker i Kaskärr löper det breda sprickor kors och tvärs. Men Söderholm är ganska nöjd då han ser sig omkring.
– Det verkar bli en bra skörd, säger han.
– När man är ekoodlare får man vara ganska nöjd för omkring tre ton per hektar.
Den söderholmska gården har varit ekologisk så länge Winnie kan minnas – det började redan hans pappa Mikael med. För 5-6 år sedan gjordes generationsskifte på gården.
– Odla ekologiskt är det som jag kan, det är väl därför jag fortsätter med det.
Det krävs inte idealism för det. Det är också ekonomiskt. De aktuella priserna ligger på omkring 300 euro per ton för ekohavre, dubbelt upp mot konventionellt odlad livsmedelshavre.
Winnie Söderholm odlar nu havre på 27 av gårdens egna fyrtio hektar, och småningom kan det bli mera på cirka 85 hektar som han har arrenderat till och som nu är på väg att få ekostatus. På dem finns i år gröngödslingsvall, vete och korn.
– De har nog klarat sig mycket sämre än det här, säger Winnie Söderholm ute på havreåkern, där Belinda står i jämna rader.
I god jord
En del av hemligheten är kanske att en ekoodlad åker har fått bättre markstruktur än en konventionell. Det hjälper också att han i fjol krossade ner bönorna han odlat här. Dessutom fick havren i år fyrtio kilo ekogödsel (från Ferm O Feed, som pappa Mikael importerar).
Söderholms är ”gamla” ekoodlare men många andra har hoppat på tåget i Åboland, nu är 1.500 hektar av totalt omkring 21.000 (alla grödor) på Kimitoön och i Pargas ekoodlade.
– I fjol var det väl fem–sex gårdar som lade om, säger Söderholm.
Det betyder kanske att guldkanten på ekohavrens pris försvinner någon dag.
– Det har ju varit kul att sälja då man får 400 euro per ton, som i fjol. Jag fick lika mycket för ett lass som för fyra lass konventionellt vete från arrendeåkrarna, säger Winnie Söderholm.
Det är kul då det lyckas, men också lugnande att inte ha plöjt ner mängder av dyr gödsel och bekämpningsmedel i sin åker. Kostnaderna för ekoodling kan hållas låga. Så spänningen inför skörden gäller nu främst de mörka moln som sent omsider dykt upp ovanför Kaskärr.
På det torra
I Åboland odlas spannmål i år på 3.718 hektar i Pargas och 6.598 hektar på Kimitoön, sammanlagt alltså 10.316 hektar. Havre står på 1.174 hektar, vårvete på 3.813, höstvete på 719, korn (all slags) på 2.607 hektar och råg (höst och vår) på 546 hektar.
Havreskörden i Kaskärr må se lovande ut, men den stora bilden är att spannmålen i Åboland liksom i resten av södra Finland lidit kraftigt av torkan.
– Man har sitt på det torra, säger Nagubon Mikael Holmberg galghumoristiskt. Han räknar med att skördenivån på vårvetet till slut blir kanske drygt hälften av det normala.
Många odlare har funnit det lika så gott att sälja sin spannmål på rot som foder.
– Jag tröskar så mycket att jag får utsäde för nästa år, men resten har jag låtit bala till helsädesensilage, säger Pontus Franzén i Nagu.
– Det blev ett win-win-läge då det fanns djurgårdar med foderbehov, och jag dessutom kunde spara lite på min gamla tröska.
Jörgen Pettersson i Nagu säger att det är maskinentreprenaderna som får rädda den personliga ekonomin ett år som det här.