Våtmarksområdet Guerbès-Sanhadja i Algeriet klassades år 2001 som ett område av internationell betydelse enligt RAMSAR-konventionen. Men jordbruket i området var inte hållbart, så något behövde göras. Biodling blev då ett redskap för förbättringar.
Våtmarker fungerar som en svamp som absorberar och lagrar regnvatten och sedan släpper ut det under torrare tider. Våtmarksområdet Guerbès-Sanhadja i Skikda, i nordöstra Algeriet, med sina 42.100 hektar mark och en vattenreserv på 40 miljoner kubikmeter, utgör därmed ett mycket viktigt ekosystem.
År 2001 blev Guerbès-Sanhadja klassat som ett våtmarksområde av internationell betydelse av den globala naturvårdskonventionen RAMSAR. Att bli medtagen på RAMSAR:s lista innebär vissa förpliktelser och det man främst behövde se över var områdets ohållbara jordbruk.
Integrerat våtmarksprojekt
De jordbruksmetoder som traditionellt användes i Guerbès-Sanhadja ledde till nedbrytning av jorden, ofta i en irreversibel skala. Som när jordbrukare under mer än 10 års tid valde ut en bit mark för att odla vattenmeloner, bearbetade jorden och pumpade vatten för att bevattna melonerna.
När skördetiden sedan var över valdes ett annat område, eftersom den mark som tidigare odlats hade blivit obrukbar.
– För att skydda området men samtidigt erbjuda andra ekonomiska alternativ för lokalbefolkningen startade vi upp ett integrerat projekt för Guerbès-Sanhadjas våtmarker 2007. Detta gjordes i samarbete mellan FN:s Utvecklingsprogram, Världsnaturfonden och Ministeriet för Jordbruk, Landsbygdsutveckling och Fiskenäring, säger Sofiane Dih.
Sofiane Dih, som jobbar vid FN:s Utvecklingsprogram i Algeriet har varit projektansvarig för det integrerade våtmarksprojektet i Guerbès-Sanhadjas. Först för det han kallar projektets fas 1, som varade från år 2007 fram till 2017, och nu även för fas 2 som startade tidigare i år 2019 och som är tänkt att pågå i ytterligare ett år. Sofiane Dih är även ansvarig för kvalitetssäkring och uppföljning av projektet.
Utbildning i biodling
– En av projektets viktigaste aktiviteter har varit att införa biodling. Regionen är inte bara rik på korkek, vars bark kan användas till hantverk, utan även på blommor och växter som producerar honung av hög kvalitet, berättar Sofiane Dih.
10 lokala jordbrukare i regionen har hittills utbildats i biodling och de har även fått tio bikupor vardera. På så vis har de fått en möjlighet att jobba med biodling på heltid, eller ha som en extra inkomst till någon annan sysselsättning.
Även unga arbetslösa har fått lära sig biodling vilket innebär att de nu har fått en försörjningsmöjlighet som de tidigare inte hade.
Hamid Zayed, en av jordbrukarna som tidigare odlade vattenmeloner och bor i Benazzouz, i hjärtat av våtmarksområdet, säger att jordbruk har varit deras liv i generationer, men sedan han upptäckte biodling så blev det ett verkligt nöje.
– Biodlingen innebär att jag kan försörja min familj och samtidigt fått upptäcka en hel ny värld, världen av bin och honung. Sedan jag började med bin har jag tredubblat min honungsproduktion. Mitt mål är att skapa ett kooperativ och skaffa ett varumärke som marknadsför regionens honung.
Aziz Dridah som ansvarat för utbildningen av biodlare berättar att Guerbès-Sanhadja kan ha upp till 3.000 bikupor, och med moderna bikupor kan man öka produktionen från tidigare 2-3 liter per bikupa och år till 30 liter per kupa och år.
– En liter honung ger omkring 3.000 till 4.000 dinarer (cirka 23-30 euro), så biodling är en mycket viktig tillgång här, säger Aziz Dridah.
Utbildningscenter
Förutom utformningen av en sund och hållbar förvaltningsplan för våtmarksområdet inkluderar projektet som Sofiane Dih jobbar med även utvecklingen av ett utbildningscenter och inrättandet av ett system för övervakning och utvärdering av biologisk mångfald.
Centret ligger i mitten av Guerbès-Sanhadja, inne i en stor plantodling, som tillhör Ministeriet för Jordbruk, Landsbygdsutveckling och Fiskenäring.
– Utbildningscentret var från början byggt för att utbilda skolungdomar, universitetsstudenter och forskare. Vi ville ge dessa grupper möjligheten att bekanta sig med sin naturliga miljö och få en bättre förståelse för komplexiteten i ekosystemen, säger Sofiane Dih.
Nu under projektets pågående andra fas ska man även stärka en grupp med kvinnor som bor i Guerbès-Sanhadja. De ska får lära sig att exploatera opuntia-kaktusen vars frukter med fördel kan ätas av både människor och djur, men kan även användas i kosmetika, och som trivs bra i våtmarksområden.
Projektet ska också utveckla aktiviteter med ekoturism så att även besökare ska kunna komma in i området och få lära sig om Guerbès-Sanhadjas unika miljö.
– Det är viktigt att så många som möjligt får lära sig om hur våra ekosystem fungerar, för utan kunskap kan vi inte bevara dom. Det är också viktigt att känna till hur vi kan anpassa vårt sätt att leva så att det bättre fungerar ihop med vår omgivande natur. Ja, som biodling, avslutar Sofiane Dih.
