ProAgria Lantbrukssällskapets projekt Beredskap i Österbotten 2.0 framkallade nästan skrämselhicka när tänkbara nödsituationer på en bondgård presenterades på Åland förra veckan.
– Mardrömmar, blev ett av svaren när Meira-Pia Lohiluoma och Harriet Sundholm frågade vilka tankar som först dök upp när deltagarna ställdes inför projektets fiktiva krisscenarier.
Svaret var förstås avsett som ett skämt, men visar vilka aha-upplevelser det kan bli när beredskapsprojektets workshop pekar ut riskfaktorer och möjliga krissituationer på ett gårdsbruk.
Kursen på Åland arrangerades av Ålands Hushållningssällskap för att tipsa primärproducenter om att förbereda sig för oväntade kriser. Som hjälp för att lösa problem presenterades projektet Beredskap i Österbotten 2.0, som startade den 1 januari 2024 och pågår till 30 juni 2026. Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och NTM-centralen i Österbotten finansierar projektet.
Projektchefen Harriet Sundholm berättar att projektet förverkligas genom ett brett utbud av aktiviteter. Bland annat handlar det om hur man genom att effektivt utnyttja befintliga nätverk och digitala lösningar kan förbättra beredskapen både på gårds-, bya- och kommunnivå.
– Tidigare projekt har påvisat ett stort behov att utveckla beredskapsfrågor och projektets aktiviteter har väckt intresse både nationellt och internationellt, säger Sundholm.
Maten saknades på checklistan!
ProAgria Lantbrukssällskapets direktör Meira-Pia Lohiluoma berättade att maten och livsmedelsförsörjningen överraskande nog inte alls fanns med på listan när myndigheterna i samband med coronakrisen började titta närmare på beredskapen vid plötsliga kriser.
– Beredskap måste man ha i sitt företag oberoende av om det är ett storföretag som Wärtsilä eller ett gårdsbruk, poängterade Lohiluoma.
Nu har sällskapet jobbat aktivt med beredskapsfrågor sedan 2022. Rent konkret handlar det om att skapa samarbete med myndigheter/tjänstemän på kommunnivå samt direktkontakt med primärproducenter om enskilda gårdars beredskap.
Det ordnas också utbildningstillfällen för primärproducenter och praktiska övningar med workshop om beredskap samt checklistor om möjliga störningar.
– Under våren kommer en digital beredskapsguide att lanseras som ett verktyg för att underlätta gårdens självständiga riskhantering. Projektets målsättning är också att sprida information som ökar förståelsen för primärproduktionens betydelse i krissituationer, betonar Sundholm.
I projektet ingår även podcastserien 24/7 Beredskap, där det senaste avsnittet handlar om hur man ska säkra intresset för jordbrukaryrket i framtiden.
Podcasternas syfte är att sprida kunskap och utveckla goda modeller för beredskapsarbete.
– Vad händer om strömmen försvinner? Vem kontaktar man om vattnet tar slut? Vem sköter djuren om producenten insjuknar? är några exempel på frågor som tas upp.
Många frågor men inga entydiga svar
Deltagarna i den åländska beredskapskursen fick ett praktiskt smakprov på hur man man på sin egen gård kan förbereda sig för exempelvis långa strömavbrott eller otjänligt vatten.
Efter att ha delats in i mindre grupper fick deltagarna ett scenario med frågor om vad som behöver göras – och i vilken prioritetsordning – när normala rutiner inte längre fungerar vid en plötslig kris.
Beredskapschecken för vattenförsörjningen ställer bland annat frågan om gården har reserver för el och vatten, om det finns möjlighet att lagra vatten och om kontakterna till vattenverket är uppdaterade.
– I de här övningarna finns det ingenting som är rätt eller fel och det finns heller inga svar eller färdiga lösningar, påpekade Lohiluoma.
Kartlägga riskerna viktigaste åtgärden
Syftet med projektets workshop är alltså att skapa ett proaktivt förhållningssätt till beredskap.
Förutom vad som ska göras vid ett plötsligt elavbrott eller om vattnet blivit förorenat och inte får användas för människor, djur eller ens till bevattning finns fiktiva scenarier om en kärnkraftsolycka eller att ladugårdens automatiska bevattnings- och utfodringssystem har stannat på morgonnatten och inte går att få igång.
På det sättet får deltagarna identifiera risker och riskfaktorer och försöka hitta lösningar. Kanske märker man också att man behöver mera information för att vara bättre förberedd.
- De allra viktigaste frågorna är därför vilka tankar workshopen väcker och om ni har beredskapen på er egen gård under kontroll, påpekade Harriet Sundholm och Meira-Pia Lohiluoma.