Den beredskapsguide som ProAgria Lantbrukssällskapet har utformat under vintern är nu färdig för lantbrukare och primärproducenter att ta i bruk. Tanken med guiden är att underlätta gårdarnas självständiga riskhantering, både när det gäller externa hot och interna risker.
ProAgria Lantbrukssällskapet har som målsättning att med sitt pågående projekt ”Beredskap i Österbotten 2.0” öka gårdarnas kunskap i beredskapsfrågor. Definitionen på beredskap är att på förhand förbereda sig för olika katastrofer, krissituationer och till och med krigstider.
En viktig del av projektet har därför varit att ta fram en beredskapsguide som ska underlätta för gårdarna att självständigt utföra sin riskhantering. Med hjälp av checklistor och tips kring de flesta av gårdens funktioner kan lantbrukare och primärproducenter nu strukturerat och grundligt fundera över hur den egna beredskapen ser ut.
Det är en detaljerad lunta på närmare fyrtio sidor som ledsagar en igenom allt från hantering av person- och produktionsrisker till säkerställande av ens verksamhet och miljö samt brandsäkerhet.
Exempelvis handlar det om att tänka igenom hur man har förberett sig för allvarliga hot och störningssituationer, att dokument och fullmakter är i skick, att driftsäkerheten för maskiner och utrustning är tryggad och att vatten-, bränsle- och elförsörjningen är säkerställd. För att inte tala om cybersäkerhet och behovet av back up-system.
Stort intresse att medverka
Projektledare Harriet Sundholm, växtodlingsrådgivare Margareta Slotte samt informations- och kommunikationsansvarige Stefan Westergård har suttit i den arbetsgrupp som översatt och utformat beredskapsguiden.
Materialet har testats internt och i testgrupper bestående av jordbrukare och samarbetspartner som fått ge sina synpunkter, och intresset har varit stort.
– Det var enkelt att få med bönderna, de var motiverade och många uppskattade också informationsutbytet som uppstod mellan gårdarna, berättar Margareta.
Sören Hällmark, nötköttsproducent från Nykarleby, som medverkade i den ena av testgrupperna tycker att guiden är omfattande och bra.
– Det pratas inte enbart om energi och vatten, utan även om personresurser och vikten av en eller flera reservpersoner ifall någon på gården blir sjuk, skadad eller dör, säger han.
I stället för att ha olika räddningsplaner, listor och uppgifter om exempelvis avbytare och reservpersoner finns nu allt beredskapsrelaterat på en och samma plats.
– Det där att kunna ha allt i ett tycker jag är viktigt, säger Sören. Olika instanser kräver olika saker, så om guiden kan verifieras och godkännas av olika myndigheter vore det bra, för då vet man att den duger i alla sammanhang.
Lönsamhet viktig för beredskapen
Något som försämrar beredskapen enligt Sören är den dåliga lönsamhet som lantbruket har kämpat med under många år.
– Om man inte har en bra inkomst så finns det kanske inte pengar att köpa hem väsentliga nödvändigheter på förhand och då kan det bli knepigt den dag du behöver något och det kanske inte längre finns att få tag på, funderar han. Vad gör man då?
Lönsamhetsaspekten är viktig även ur ett annat perspektiv, som att man har möjlighet att betala sina räkningar i tid och därmed kan upprätthålla ett gott ekonomiskt rykte så att man också får hjälp när man är i akut behov av lite tillfällig kredit på varor och tjänster.
– Om ett jordbruk inte är ekonomiskt bärkraftigt kommer det att försvinna på lång sikt, säger han. Och det i sig är det största hotet mot jordbrukets beredskap.
Själv tog Sören över sina föräldrars jordbruk i en traditionell generationsväxling år 2004 när det ännu fanns avträdelsestöd att få.
– Den typens generationsväxlingar är knepigare att genomföra idag, säger han. Då övertagaren är i lämplig ålder är avträdaren vanligtvis ofta för ung för att få pension och på mindre gårdar kan det vara svårt att få det att gå ihop att två generationer skulle jobba där samtidigt.
Det här kan leda till att de som ska ta över börjar med något annat och när avträdaren är redo att ge över är den yngre generationen kanske inte längre intresserad för den har hunnit skapa ett liv på annat håll.
– Med tanke på åldersstrukturen är frånvaron av avträdelsestöd därför inte bra, konstaterar Sören.
Dela på bördan
Utöver en själv borde det alltid finnas minst en annan person som vet hur saker och ting fungerar på ens gård.
– Om man har gjort listor på ansvarspersoner, tänkt igenom sådant som man själv kan påverka och skrivit ner hur man ska göra när något händer, så kan man också lägga det åt sidan och känna sig lite lugnare, säger Harriet.
– Att kunna dela på ansvaret eller att ha reservpersoner skulle underlätta mycket, för det är tungt att vara den som vet allt på gården, inflikar Margareta. I synnerhet om du vet att det inte finns någon annan som kan stiga in och hjälpa till, då blir det väldigt belastande.
Sören tycker att samarbetet bönder och gårdar emellan kunde utvecklas. Oberoende av om det är rent praktiskt eller bara det att man diskuterar med varandra, så leder det till att man får bättre kännedom om hur andra går tillväga samt hurudana förnödenheter och maskiner de har. Då blir det också lättare att veta vem man kan försöka vända sig till de gånger behovet är akut.
För att återgå till själva beredskapsguiden är det bara att konstatera att allt inte kan åtgärdas på en gång, men steg för steg kan riskhanteringen fås i ordning på gården och förebyggande kan bli till en daglig rutin.
– Det här är en gedigen guide som täcker många områden, säger Stefan. Och det är viktigt att man inte ser det som att man måste bocka av alla rutor i checklistan på en gång, i stället börjar man med att identifiera var gårdens kritiska punkter finns och tar avstamp därifrån.
Harriet säger att det säkert finns ett och annat i guiden som saknas, men att den kommer att uppdateras och kompletteras efterhand.
– Tanken är också att Lantbrukssällskapet ska utveckla en beredskapsrådgivning på gårdsnivå och därför är vi intresserade av att pejla intresse och behov bland producenterna för en sådan tjänst, säger hon. Ta gärna kontakt!
