Hur bygga mera resilienta civilsamhällen i ett klart osäkrare världsläge? Det högaktuella ämnet ventilerades från olika håll under Landsbygdsnätverkets nätverksmorgon i mitten av mars.
Artikel 3 i NATO-fördraget, att varje medlemsland är förpliktigat att bygga upp ett starkt försvar i samarbete med civilsamhället, var i fokus på Landsbygdsnätverkets nätverksmorgon den 12 mars. Innehållsmässigt kretsade det kring beredskapsfrågor i den nya NATO-eran.
Niklas Eklund, professor i statsvetenskap och föreståndare för europeiska CBRNE-centret vid Umeå universitet, betonade inledningsvis att landsbygdsfrågor inte har kommit fram riktigt i dessa sammanhang hittills.
– Överlag glömmer man att debattera och fråga sig att vad kan göras för att åstadkomma en mera motståndskraftig samhällsbyggnad i en ny och förändrad verklighet, konstaterade Eklund.
Säkrande av infrastruktur, varuflöden och försörjningsberedskap är frågor av central betydelse i samband med olika strategibyggen.
– Att upprätthålla fungerande transportsystem mellan länderna är mycket viktigt. Det behövs kanske inte någon bro av betong över Kvarken. Men flödet mellan norra delarna av Finland, Sverige och Norge bör absolut kunna säkras i händelse av ett krisläge.
Eklund framhöll också att Finland, Sverige och Norge är positionerade i ett knöligt hörn och att det är svårt att få uppmärksamhet för arktiska frågor i en global kontext.
Olika aktuella geopolitiska utmaningar skapar ökad press. Klimatförändringarna samt förändrade markförhållanden och ekosystem bidrar till att förutsättningarna för självförsörjning och livsmedelsproduktion på den nordiska landsbygden är klart annorlunda än på 1940-talet.
– Skog och mark är definitivt ett viktigt område att beakta. Vad kan dikas ut och vad kan inte dikas ut, tillade Eklund.
Renässans för det. nordiska samarbetet
Alexander Zilliacus, specialist inom internationella frågor vid Försörjningsberedskapscentralen i Finland, lyfter fram några ljuspunkter i en dyster och föränderlig tid.
– Positivt idag är att det nordiska samarbetet genomgår något av en renässans när det gäller beredskapsfrågor och att det finns resurser för detta. De nordiska länderna står varandra nära i historisk, kulturell och ekonomisk mening, säger Zilliacus.
Det handlar samtidigt om ett slags retorisk comeback för totalförsvaret – i en tid då den världsmarknaden håller på att fragmentariseras och uppdelas i separata globala marknader.
– Det skulle finnas möjligheter att tillverka vacciner i Norden. Man har istället valt att göra upphandlingar på världsmarknaden. Norge är ett oljeproducerande land. Största delen av produktionen går dock på export och landet importerar i sin tur raffinerade produkter, exemplifierade Zilliacus.
Ökad tillit nyckeln till motståndskraft
Civilsamhället bör sprida korrekt information och bygga broar mellan olika grupper, betonar Marika Danielsson, specialist på beredskapsfrågor inom Finlands svenska Marthaförbund.
Danielsson listade några exempel på aktuella utmaningar: 60 procent av de finländska hushållen klarar sig inte mera två dagar utan vattenförsörjning och de inhemska ungdomarnas allt sämre fysiska kapacitet.
– Apropå mental resiliens har synen på mental hälsa förändrats. Normala livsutmaningar definieras numera som psykiska problem.
– I skolvärlden kunde beredskap vara att ämne som knyts till undervisningen i geografi, hälsokunskap och samhällskunskap, framhåller Danielsson.
Polarisering är ett stort aktuellt hot. Misstro mot myndigheter och desinformation via sociala medier är andra betydande utmaningar i beredskapsarbetet.
– Den mentala kriståligheten i samhället bör stärkas. Nyckeln till motståndskraft är en stark demokrati och tillit. Det behövs ökad tillit och förtroende mellan olika organisationer, sammanfattar Danielsson.