Rent vatten är en förutsättning för all husdjursproduktion. Men krisberedskapen kunde vara bättre och längre avbrott i vattenförsörjningen skulle bli en stor utmaning. Det vill nu flera olika aktörer råda bot på – men för att komma framåt krävs samarbete.
– En gemensam nämnare för alla som har deltagit i diskussionerna är att vi delar en oro för beredskapen på husdjursgårdarna. Vid en kris som hotar vattenförsörjningen är många nästan helt oförberedda, och det är oroväckande, säger Meira-Pia Lohiluoma, vd för ProAgria Österbottens Svenska Lantbrukssällskap.
Under flera års tid har ProAgria Lantbrukssällskapet inom ramen för projektet Beredskap 2.0 på olika sätt arbetat för att öka lantbrukarnas kunskap i beredskapsfrågor. Som ett led i det arbetet ordnades i slutet av oktober en workshop där vatten som kritisk produktionsfaktor diskuterades.
– Vattenbolagen har en skyldighet att förse invånarna med vatten om det uppstår en kris. Men det som många glömmer är att de inte har en laglig skyldighet att förse husdjursgårdar med vatten. Det ansvaret har varje gård som måste säkerställa att vattenförsörjningen fungerar även vid längre avbrott, konstaterar Jonny Kronqvist, landsbygdssekreterare vid Pedersöre kommun.
Samarbete bästa vägen framåt
ProAgria Lantbrukssällskapet bjöd in en grupp centrala aktörer, vattenbolag, rådgivare, husdjursproducenter och kommunala tjänstemän som på olika sätt arbetar med landsbygdsfrågor. På plats var representanter för de kommunala vattenbolagen i Kronoby, Larsmo och Pedersöre.
Gemensamt för alla tre kommuner är att husdjursproduktionen är stark i samtliga.
– Vi är glada för att vi har vattenbolagen på plats, för alla som är här har ett lika stort intresse av att hitta lösningar. Det som vi konstaterat under mötet är att den bästa vägen framåt är att samarbeta. Vi har alla ett gemensamt ansvar för att öka beredskapen vid en kris som hotar vattenförsörjningen, säger Lohiluoma.
Niclas Sjöskog, mjölkproducent i Lillby i Pedersöre, deltog i mötet. Han sticker inte under stol med att han är dåligt förberedd om vattenförsörjningen bryts.
– Vi har en reservbrunn, men vattenkvaliteten är för dålig för att upprätthålla de automatiserade delarna av produktionen. Djuren skulle kunna dricka vattnet en tid, men kvaliteten är för dålig för långvarig användning. Jag är, likt många av mina kolleger, för dåligt förberedd på en sån här kris, konstaterar han.
Kaj Nyman, utvecklingschef för primärproduktionen inom Valio, är inne på samma linje.
– Vi ska komma ihåg att en husdjursgård kräver enorma volymer vatten per dag. Det handlar inte om några liter utan vi pratar om tusentals liter per dygn.
Finns bara gårdspecifika lösningar
Det finns olika lösningar för husdjursgårdar, som till exempel reservvattentankar och reningsverk. Men den befintliga tekniken har också brister och faktum är att möjligheterna varierar beroende på var man bor.
I Österbotten förlitar sig invånarna och husdjursproducenterna långt på att de kommunala vattenbolagen säkerställer vattenförsörjningen.
– Det finns inte bara en lösning utan det är fråga om gårdsspecifika lösningar som måste göras. Det är också en fråga om finansiering, och i dag är finns inte möjlighet att ansöka om investeringsstöd för att öka beredskapen på gårdarna.
– Inom Valio finns en medvetenhet om det här och beredskap är något som vi för fram till exempel vid nybyggen av ladugårdar, men det är inga krav utan rekommendationer, säger Nyman.
Därför är garanterad vattenförsörjning på grund av en kris en komplex fråga och lösningarna som kan finnas till hands var inte huvudämnet på tillfället.
– Syftet med den här träffen är mera att problematisera och diskutera och identifiera lokala utmaningar och på sikt hitta lösningar för att öka beredskapen, säger Lohiluoma.
LF har i flera olika repriser lyft frågan om gårdarnas beredskap på kriser. Redan i många år har frågan om just vattenförsörjningen diskuterats – men inte mycket har hänt sedan dess.
Orsaken till varför beredskapen verkar aktuellare beror delvis på världsläget som har förändrats mycket på senare år.
– I en del kommuner har man byggt nya vattenledningar, men mycket arbete kvarstår. Men beredskapsfrågan är ändå ny och samhället är inte helt förberett på kriser. Nu är frågan mera aktuell, konstaterar Fredrik Lindström, som är delaktig i ett projekt som eftersträvar att förbättra vattenbolagens beredskap inom Kronoby kommun.
Budskapet tas vidare till beslutsfattarna
Ett annat syfte med workshopen var att fundera på hur behovet av bättre beredskap inom husdjursproduktionen ska kommuniceras vidare till beslutsfattarna.
– Vi försöker nu sammanfatta problematiken och därefter gemensamt försöka påverka i olika kanaler, däribland via ÖSP. Det finns många olika sätt att påverka, men innan vi gör det måste vi fundera på vilken väg som är rätt att gå innan vi börjar förmedla budskapet till politikerna, säger Meira-Pia Lohiluoma.
Tror du beredskapen har förbättrats om fem år?
– Jag hoppas förbättringar sker betydligt snabbare än det, men mycket arbete krävs. Ansvarsfrågorna är otydliga och det är också viktigt att företagarna själva förstår sitt eget ansvar. Därefter måste samarbetet förbättras och sedan gäller det att hitta de bästa lösningarna som passar vårt landskap.