EU-kommissionen föreslår att tillämpningen av den omtvistade avskogningsförordningen EUDR skjuts på med ett år. Många medlemsländer, bland dem Finland, och EU:s internationella handelskumpaner har krävt att införandet skall skjutas framåt. Kommissionens förslag måste ännu godkännas av EU-parlamentet och rådet.
Ursprungligen var det meningen att förordningen skulle börja tillämpas vid slutet av detta år. Men nu föreslår alltså kommissionen att tillämpningen skjuts fram med ett år till 30 december 2025 för stora företag.
Mikro- och småföretag får ytterligare ett halvt års respit och skall alltså börja tillämpa regelverket den 30 juni 2026.
I Finland har avskogningsförordningen påverkat byggandet av ladugårdar och kreatursstallar redan innan den trätt i kraft. Sommaren 2023 rekommenderade Jord- och skogsbruksministeriet att jordbrukarna skulle skjuta fram byggprojekt som gäller nötkreatur, tills noggrannare tolkningar har kommit från EU-kommissionen. I praktiken ledde det till totalstopp för byggandet av nya ladugårdar.
Problemet var alltså att det kunde tolkas som avskogning, om träd avverkas där en ladugård skall byggas. I så fall hade inte nötköttet från produktionen kunnat säljas.
Möjligen lättnader för djurstallar
Enligt de tolkningsanvisningar som kommissionen publicerade samtidigt som den ändrade tidtabellen, verkar det nu möjligt att avverka träd där djurstallar skall byggas.
Det förutsätter att det måste vara nödvändigt att uppföra byggnader för att säkerställa djurens välfärd.
– På ministeriet tolkar vi det så att byggnadsinvesteringarna nu kan fortsätta enligt kommissionens instruktioner. Den största faran verkar nu vara förbi, säger Viktor Harvio som är specialsakkunnig på Jord- och skogsbruksministeriet.
Samtidigt säger han att man på ministeriet nu noggrant läser och analyserar texten från kommissionen innan alla slutliga tolkningar görs.
I anvisningarna står också att genomförandet av åtgärder som skall bevara biodiversiteten inte heller nödvändigtvis räknas som avskogning. Det här har betydelse för gamla betesmarker som vuxit igen och som röjs upp för att möjliggöra bete igen.
Dessa traditionella betesmarker har stor betydelse för biodiversiteten, men det fanns tidigare en oro för att röjningen skulle räknas som avskogning, vilket hade inneburit att köttet från betande nötkreatur då inte skulle kunna säljas.
Syftet med EUDR är att förhindra att produkter som bidrar till avskogning, eller i övrigt försämrar skogars tillstånd i världen, importeras till EU. Avskogningsförordningen gäller några specifika produktgrupper nämligen trä, nötkött, kaffe, kakao, soja, palmolja och gummi.
Men lagstiftningen gäller även om produkterna produceras inom EU, vilket gör att trävirke och nötkött är under luppen här i Finland.
Riskbedömning skall matas in i datasystem
EUDR förutsätter att företag som ”placerar produkter på marknaden” genomför en noggrann undersökning om produktens leveranskedja, inklusive dess geografiska ursprung.
Det krävs också en riskbedömning för att utreda om produkten har kopplingar till avskogning eller skogsförstörelse, men för lågriskfallen räcker en förenklad process till detta.
Efter att undersökningen gjorts skall den rapporteras till EU:s digitala system, Traces. Systemet används för att spåra och kontrollera förflyttningar av djur, växter, livsmedel, djurprodukter och andra varor inom Europeiska unionen och från tredjeländer.
Att upprätthålla ett heltäckande spårningssystem för virke är väldigt komplext, till exempel en hyvlad brädas väg från skogsfiguren, via sågverket och hyvleriet ut till trävaruhandeln.
– Tillämpningarna diskuteras som bäst. Det behövs en viss mängd pragmatism för att få helheten att fungera, säger Viktor Harvio.
En annan viktig fråga är vilken den första länken i produktionskedjan är som måste mata in informationen i Traces systemet. Enligt Harvio är det huvudsakligen inte jordbrukare eller skogsägare som måste axla den rollen, det som förordningen kallar verksamhetsutövare.
Istället är det slakteriet som köper djuren av producenten eller skogsbolaget som köper virket på rot av skogsägaren som skall se till att den så kallade ”due diligence”-undersökningen och inmatningen görs. Men det kan finnas undantag.
– Den skogsägare som själv avverkar sitt virke och som säljer på leverans har en möjlighet att ge ett ombud fullmakt att göra allt som behövs göras. Ombudet kan vara till exempel virkesköparen. Samma principer gäller nötköttsproducenter som säljer sina produkter direkt från gården, berättar Harvio.
Riskklassificering
En annan fråga som ännu är öppen är en riskklassificering för olika länder. Beroende på i vilken riskklass ett land hamnar så kommer kraven på riskundersökning för produkterna att vara olika.
Enligt kommissionens nyligen publicerade principer för arbetet med riskklassificeringen kommer de flesta länder i världen sannolikt att klassificeras som lågriskländer. Ländernas risknivåer ska enligt kommissionens förslag till ändringen av förordningen publiceras före den 30 juni 2025.
Nationella frågor, så som vem är en verksamhetsutövare, behandlas i den nationella genomförandelag som är under beredning. Under de kommande veckorna kommer ministeriet att diskutera tillämpningarna med aktörerna i ljuset av denna nya information från kommissionen.