Aveln har stor inverkan
på mjölkproduktionen

Ett optimalt foder är en framgångsfaktor inom mjölkproduktionen. Men parallellt med utfodringen är aveln också mycket viktig. Hedemo Gård i Markby har alltid satsat på avelsarbetet och efter generationsväxlingen 2018 är det Tea Hagman som ansvarar för den biten.

– Det började med min mamma och pappa som byggde upp besättningen från ingenting. Jag ärvde väl intresset för aveln av dem, och nu är det huvudsakligen jag som fortsätter bygga vidare och finslipa djurmaterialet. Det är något jag brinner för, säger Tea Hagman.

År 2018 blev Tea och hennes bror Tobias Hagman en del av mjölkproduktionen när de tillsammans med föräldrarna grundade aktiebolaget Hedemo Gård Ab. Två år senare, det vill säga i fjol, nåddes en milstolpe när andelslaget Faba premierade gården för att ha uppnått 12.383 kilo energikorrigerad mjölk (EKM), som inkluderar fett- och proteinhalt.

Det är att jämföra med produktionen för hela Österbotten som samma år var 10.619 kilo EKM.

– Det var helt klart en milstolpe för oss att nå över 12.000 kilo EKM. Och en stor bidragande orsak till de fina resultaten är just att vi satsar på aveln, förklarar Tea.

Hon betonar att aveln är en nyckelfaktor inom mjölkproduktionen. Allt börjar med ett bra foder samtidigt som djurvälfärden måste vara hög.

– Det går inte att missköta någon del, utan allt måste fungera optimalt för att också produktionen ska optimeras. Men i dag har vikten av ett bra djurmaterial ökat i och med att mejeriet sätter större vikt vid protein- och fetthalterna. Då kan inte fokus längre bara vara på att ha djur som producerar mycket mjölk, förklarar Tea.

Siktar på hållbara kor

I dag finns det också klimatmässiga perspektiv som kan beaktas med aveln.

– I dag vill vi ha hållbara djur eftersom en ko som kan vara längre i produktion minskar klimatavtrycket. Producerar den längre minskar behovet av nyrekrytering, och sådana egenskaper blir viktigare med dagens avel.

Men hur sker avelsarbetet i praktiken? Tea berättar att en avelsexpert från Faba kommer ut till gården två gånger i året och gör exteriörbedömningar på djuren. Utifrån den bedömningen och statistiken fastställs ett avelsvärde för djuret.

– Visar siffrorna på ett högt avelsvärde för en ko så bestämmer vi att hon ska semineras med könsbestämd sperma (x-vik) så att hon ska få en kvigkalv. Är avelsvärdet sämre och kon har flera dåliga egenskaper som vi inte vill föra vidare semineras hon med köttras. Den kalven får gå till vår slutuppfödning av nöt som vi också har på gården och vi strävar efter att använda runt 50 procent köttrastjurar vid avelsplaneringen, berättar hon.

Gårdens alla kvigkalvar som föds genomtestas. Ett vävnadsprov från kalven skickas till Faba där det analyseras och utifrån den undersökningen får man fram egenskaperna som kommer att föras vidare till avkomman.

– Den informationen hjälper avelsrådgivaren att hitta den lämpligaste tjuren till kvigan att använda vid semineringen för att få en bättre avkomma. Genomtestning av kvigkalvar påskyndar dagens avelsarbete med stormsteg, menar hon.

Och fortsätter:

– Att köpa bra embryon att lägga in i kor som annars skulle bli seminerade med köttras, är ett bra sätt att snabba på avelsarbetet och förbättra sin djurbesättning lite fortare.

Det är ett arbete som ständigt pågår och som på sikt ökar chanserna att avla bort släkten som är mindre lämpade för mjölkproduktion.

– Viktigt att betona är att avelsvärdet mäter många olika egenskaper. Förutom produktion och exteriörer som kropp, juver och ben, mäts också bland annat allmänhälsan och fertilitet. Det är många egenskaper att beakta och avelsarbetet lyckas inte alltid optimalt.

– Det finns alltså inget som en perfekt ko, utan alla har något som går att förbättra. Men generellt eftersträvar vi hållbara kor med hög produktion med fokus på hög andel protein- och fetthalt, förklarar hon.

Bättre kännedom om djuren

De flesta gårdar satsar på aveln genom att anlita en avelsrådgivare. Men däremot har inte alla mjölkproducenter aveln som ett lika stort intresse som just Tea. Så vilka fördelar ger det att aveln ligger en varmt och hjärtat?

– Eftersom jag sätter ner mycket tid på att följa med varje ko så lär jag mig också känna djuren bättre. Det ger otroligt värdefull information om djuret förutom den information som förmedlas via produktionsuppföljningen. Jag vet exakt vilka egenskaper de har, som till exempel om de är snälla, sparkar eller är skygga. Även det att jag minns hur deras släkthistoria ser ur, vad deras mor och mormor har för egenskaper, ger en stor fördel för avelsarbetet, säger hon.

Det innebär i praktiken att en ko med högt avelsvärde inte är värd att satsa på om djuret ifråga uppvisar till exempel rädsla eller skygghet.

– Man brukar oftast se efter den första laktationen vilket lynne kon har. Så chanserna att få ett bättre lynne på sikt är en fördel som ett intresse för aveln kan bidra till.

Vanligt för gårdar med ett utpräglat avelsarbete är att de kan få spolningskontrakt med Faba för att utföra embryospolning. Det är en metod som i grunden handlar om att få ett större antal avkommor av goda hondjur.

– Processen går ut på att kvigan behandlas med hormoner som producerar fler äggceller. Därefter semineras kvigan flera gånger så att så många ägg som möjligt befruktas. En vecka senare spolar en veterinär och ET-seminolog ut de befruktade äggen och lägger in dem i andra djur, förklarar Tea.

Det är Faba som väljer ut kvigor med högt avelsvärde och väljer ut vilken typ av tjursperma som de ska kombineras med.

– Går det riktigt bra föds en tjurkalv från kombinationen som Faba är intresserad av att köpa tillbaka till sin avelsstation, om kalven ifråga har ett tillräckligt bra genomvärde. Det händer inte ofta att tjurkalvar köps från Österbotten men som exempel har min mor och far sålt tre under sina aktivare år, berättar hon.

Och fortsätter:

– Jag har inte lyckats med den bedriften ännu, men det är något som jag hoppas på. Det är en fin känsla att få sålt en avelstjur som ger en extra inkomst. Alla sådana framgångar ger mig extra inspiration i mitt avelsarbete.

Mycket tävlingsinriktad

Hon beskriver sig också som mycket tävlingsinriktad.

– Det måste man vara när det kommer till aveln. Jag vill alltid få fram det bästa djurmaterialet. Jag seminerar också själv och det har ökat mitt intresse ytterligare.

I Svenskösterbotten har av tradition rasen ayrshire varit populär. Det är en ras som har goda protein- och fetthalter, men däremot har holstein i regel en högre mjölkmängd. På Hedemo Gård består besättningen av cirka 70 procent ayrshire, 27 procent holstein medan Tea också provar på raserna jersey och brown swiss.

– Min mamma var mera inne på ayrshire, men efter hand har jag tagit in Holstein. Det har blivit liksom den ras som jag prefererar. Orsaken till att jag tagit in jersey och brown swiss är för att de har höga halter av protein och fett, och de är dessutom mycket vackra att se på.

I och med avtalsmängderna som Valio införde detta år ger högre fett- och proteinhalt ett högre avräkningspris.

– I och med att mjölkmängden i Finland måste minska är vi tvungna att fokusera mera på protein och fett. Så i stället för att eftersträva att öka andelen mjölkkor satsar vi på att få de bästa hondjuren genom avelsarbetet, vilket leder till fler kalvar till köttproduktionen eftersom vi inte kan producera mer mjölk.

– Att vi också har slutuppfödning för nöt ger oss ett till ben att stå på, förklarar Tea.