De senast åren har William Lönnkvist och Anna Sjöberg förbättrat produktionen avsevärt. Bland annat toppar deras besättning listan över högst livstidsproduktion i Österbotten. Bakom de fina resultaten finns ett genuint intresse för mjölkproduktionen och långsiktigt arbete.
Varje år presenterar Österbottens husdjursklubb resultaten för de gårdar som är med i produktionsuppföljningen. En mjölkgård som har klättrat på listorna de senaste åren hittas i Markby i Nykarleby och drivs av William Lönnkvist och sambon Anna Sjöberg.
– Vi arbetar dagligen för att förbättra vår egen produktion och det är klart att det är givande när det ger resultat, säger de.
När William övertog gården av föräldrarna 2015 bedrevs produktionen i en båsladugård. Då låg gårdens medelproduktion på cirka 8.500 kilo per ko per år.
Tio år senare är medelproduktionen ökat till 12.721, vilket är näst bäst i hela landskapet. Gården har också haft den näst största höjningen av medelproduktionen för de tre senaste kontrollåren, 1.631 kilo.
– I grunden handlar allt om långsiktigt och noggrant dagligt arbete. Det har tagit tio år att komma hit, säger han.
En orsak till de fina resultaten är byggandet av moderna anläggningar. År 2018 byggde man ut produktionen med en anläggning för sinkor, kvigor och kalvar.
Tre år senare investerade de i en ny ladugård med sval lösdrift. Till en början gick de in för mjölkningsstation, men för drygt två år sedan byttes den ut till en mjölkningsrobot.
– Det är klart att mjölkningsroboten och den nya ladugården har bidragit till att mjölkproduktionen har ökat. Produktionen ökar med robotmjölkning, konstaterar William.
Brinner för aveln
Men det är bara en anledning till att produktionen ökar. Något som de fokuserar mycket på är aveln – något som blivit allt viktigare för de flesta mjölkproducenter.
När William köpte in nya kor när produktionen utökades valdes enbart djur med högt avelsvärde.
– Jag gick helt på basen av avelsvärdet när jag köpte in kor. De besluten som gjordes då får vi nu dra nytta av och vår besättning förbättras hela tiden. För tio år sedan var kunskapen om aveln inte lika stor, men nu har troligen alla mjölkproducenter insett betydelsen av den biten, menar han.
Aveln är något som också Anna är intresserad av.
– Jag brinner för avelsarbete och vi är med i Faba och vi har också sålt en tjurkalv från egen seminiering med högt avelsvärde till Viking Genetics, berättar hon.
Aveln är en förutsättning för att skapa en besättning med fler högproducerande kor. Kor som har haft 3-4 laktationer mjölkar bäst och för 2025 toppar deras gård listan över besättningar enligt högst livstidsproduktion med i medeltal 3,56 kalvningar.
– Något äldre kor mjölkar bäst enligt statistiken och därför är det viktigt att man har så många som möjligt av dem. I ett skede i fjol var vi uppe i 4 kalvningar i medeltal, men man vill inte heller ha för gamla kor heller eftersom mjölkproduktionen avtar efter den femte laktationen.
– Äldre kor orkar inte mjölka lika mycket och det tenderar också att bli problem med för höga celltal och försämrad juverhälsa. Så det finns en gräns, förklarar Anna.
Vill öka andelen Holstein
I dagens läge består besättningen till hälften av raserna Ayrshire och Holstein, men på senare år har man gått in för att öka andelen av den senare.
– Den främsta orsaken till att vi vill gå in för enbart Holstein är att de har högre produktion än Ayrshire. Utfodringen underlättas också med att ha bara en ras och det gäller också trafiken till roboten, säger de.
En annan viktig faktor för att nå upp till en hög mjölkproduktion är utfodringen. William betonar vikten av bra rådgivning och samarbete kring utfodringen.
– Grunden till en bra produktion är att grovfodret håller en hög kvalitet. Inför varje vallskörd tar vi olika prover så att ensilaget har en bra smältbarhet och energi när vi skördar, säger han.
Likt en del andra gårdar i Österbotten har Lönnkvist gått över från tre till fyra vallskördar.
– Vi tar numera fyra skördar för vi får ett litet starkare foder när vi skördar vallen med kortare intervaller. Vi får ut mer energi och smältbarhet per hektar med fyra skördar. Det här var inte möjligt för tjugo år sedan, men genom att vädret har blivit varmare i synnerhet på hösten kan vi göra det, säger han.
Och fortsätter:
– Men det som är viktigt med den egna foderproduktionen är att den är ekonomisk vettig. Utfodringen får inte bli för dyr.
Hundratonnarna ökar
Något som blir allt vanligare är att antalet hundratonnare, det vill säga kor som under sin livstid producerat minst 100.000 kilo mjölk, ökar. Förra året var det nytt rekord med 38 stycken hundratonnare i Österbotten.
– Vi har producerat två hundratonnare och en anledning till det är att kokomforten har förbättrats. Som exempel har vi sandbäddar, öppna väggar, ventilation och allt det här bidrar till en bättre djurvälfärd och välmående kor som producerar mer. Korna måste få ha det bra, säger Anna.
Som mjölkproducenter eftersträvar de att öka produktionen kontinuerligt, men inte till vilket pris som helst.
– Produktionsökningen får inte ske genom att utfodringen blir dyrare utan det lättaste sättet, som vi ser det, är att göra sig av med sämre kor och hela tiden höja ribban för de som blir en del av besättningen, säger Anna.
Nyligen sänkte Valio mjölkpriset med 3,5 cent. William säger att mjölkpriset gärna får vara så högt som möjligt, men konstaterar samtidigt att han inte kan påverka priset.
– Det enda vi själva kan påverka är den egna produktionen och genom att öka den så förbättras vår egen lönsamhet. Det gäller i synnerhet när våra produktionskostnader stigit mycket på senare år. Så vi fokuserar inte så mycket på mjölkpriset som jag anser har varit på en ganska bra nivå de senaste åren.
– Som mjölkproducent är det också viktigt att ha en buffert i kassan så att man tål marknadssvängningar som kan ske snabbt i dag med tanke på världsläget, säger han.