Marknaden fungerar, men för många månskensodlare ointresserade av att göra lönsamhetskalkyler skapar dåliga priser. Om verksamheten inte kan göras lönsam skall odlaren låta bli att så eller sätta lapp på luckan. Detta var Timo Jaakkolas hårda budskap under VYR:s odlarseminarium i Tavastehus.
– Jag har under senare år ofta hört påståenden om att marknaden inte fungerar, vilket nog inte stämmer. Den fungerar som den ska, nämligen genom att alla inom kedjan försöker maximera sina marknadsandelar och genom export och import balansera utbudet.
I dessa ordalag inledde företagaren Timo Jaakkola sitt anförande under spannmålsbranschens samarbetsgrupp VYR:s odlarseminarium i Tavastehus förra veckans onsdag. Jaakkola är vd på företaget Lanterra som är förankrat på Simulan tila i Sastamala och specialiserat på skolnings- och experttjänster. Under sitt anförande lyfte Jaakkola fram bondens roll på marknaden.
– Alla aktörer på marknaden försöker köpa möjligast billigt och sälja möjligast dyrt – här görs varken välgörenhet eller socialpolitik. Detta gäller även odlarna. Om vi inte kan upprätthålla en balans mellan utbud och efterfrågan leder det till ett överutbud där vi sedan bara får det pris för varan som någon ids betala.
Marknaden fungerar men överutbudet belastar
Jaakkola poängterade att alla marknadsaktörer försöker upprätthålla en marknadsroll som ger dem förhandlingsmöjligheter i relation till de övriga aktörerna. I sista hand avgör konsumenterna eftersom de köper sådant de behöver till det pris de är beredda att betala.
– Handeln siktar på att fylla sina butikshyllor med produkter som konsumenterna vill köpa, och just i sådana mängder att det inte uppstår svinn. Samma gäller mellan handeln och industrin – köpmannen köper inte mer än vad denne tror sig kunna sälja och industrin producerar inte mer än de tror sig kunna sälja.
Enligt Jaakkola befinner sig dock jordbruket i en unik sits eftersom vädret inverkar mera på skörden än vad marknaden eller odlaren gör.
– Ser vi på fjolåret är den största orsaken till att vi uppnått nuvarande prisnivåer inte att odlarna skulle ha agerat rationellt och marknadsmässigt, utan på grund av att vädret ställde till det med skörden.
Jaakkola poängterar att de finska bönderna i regel producerar mer än det inhemska utbudet. Detta gäller även det dåliga fjolåret med undantag för kornskörden. Den högre prisnivån på vete och havre har upprätthållits genom att skördekvaliteten varit så dålig. Enligt Jaakkola beror denna skevhet i produktionen på stödnivåerna som gör att många odlare kan upprätthålla en produktion som ur lönsamhetsperspektiv saknar grund.
– Om skörden varit normal skulle spannmålspriset idag vara 50 euro lägre. Inför 2024 är vi ändå på god väg in i ett överutbud igen.
Därmed är det enligt Jaakkola främst väderfenomen och stödpolitiken som skapar obalans på marknaden. Hur våra priser relaterar till priserna i Europa beror åter på hur balansen mellan efterfrågan och utbudet ser ut i Finland.
– När vi befinner oss i överutbudssituation är priset lägre hos oss och då vi har brist får vi bättre priser. För tillfället är vi i en avvikande situation både gällande dagspriser och höstens terminspriser. Vår basis är +20 eller till och med +30. Det vill säga, om någon ännu inte bundit sina priser så gör det illa kvickt.
Ta en aktiv roll eller lägg av
Trots vissa strukturella olägenheter finns det enligt Jaakkola mycket den enskilda bonden kan göra som marknadsaktör, främst genom att beräkna lönsamheten i den egna verksamheten.
Jaakkola poängterar att produktionskostnaderna uppstår 6-12 månader innan spannmålet säljs då spannmålspriset som drivkraft pressar upp kostnaderna eftersom ett högt pris uppmuntrar till ökad produktion.
Detta skapar i sin tur en ökad efterfråga på insatsvaror vilket gör att insatspriserna stiger och efter en viss punkt börjar skära i incentivet att producera vilket gör att den nedgående efterfrågan skapar sjunkande insatspriser. Ekvationen ger odlaren möjlighet att planera.
– Det första är att räkna ut vad det kostar att producera spannmål. Om man inte ens vet sina egna produktionskostnader finns det ingen orsak att klaga på att verksamheten är olönsam. När odlingsplaner görs upp måste detta ske på basen av marknadsläget och inte enligt hurdant utsäde som råkar finnas kvar i silon.
Jaakkola menar att det är viktigt att binda priser eftersom odlaren då kan avgöra huruvida det pris man kommer att få täcker produktionskostnaderna. Om ekvationen inte går ihop lönar det sig enligt Jaakkola inte att så alls, och i längden måste en olönsam verksamhet läggas ner för gott.
– Att odla förlust är ingen idé. Om ni ändå sår så är det bra att komma ihåg att ni då med hela er skörd som insats slår vad mot marknaden. Det är spekulation av ett ganska drastiskt slag.
Mindre stöd och hobbyodlare
Bönderna har enligt Jaakkola även andra redskap till sitt förfogande. I det långa loppet ser han odlarsamarbetet som en allt viktigare del av att nå framgång på marknaden.
– Med producentorganisationer finns en möjlighet att påverka priset, och som växer i relation till hur mycket spannmål de har att sälja och marknadsföra, samt hur långt man kan gå in för export och hur stora försäljningspartier man kan operera med.
Jordbruksstöden ser Jaakkola närmast som en börda för branschen eftersom de tillåter en fortgående produktion som inte är marknadsmässig.
– Det bästa som skulle kunna hända inom den finska spannmålsproduktionen är att stödpotten minskades med minst hälften under en 15 årig övergångstid. Med nuvarande stödnivåer kommer vi inte bort från rådande överutbudssituation, eftersom vi har en hel mängd odlare som producerar endast för glädjen i arbetet.
Hoppet lägger han på nästa generation av jordbrukare.
– Jag hoppas att den yngre generationen börjar göra saker och ting på ett annat sätt. De aktiva odlare som producerar professionellt har nu svårt att inverka då vi har tusentals odlare som håller jordbruket som hobby och därmed gör att marknaden kör fast.
Jaakkola understryker även att odlaren i högre grad bör utforska vad som kunde odlas i stället för spannmål. Han nämner proteingrödor som ett bra alternativ då de har en god efterfrågan och ofta är förmånligare att odla.
Trots att mycket borde åtgärdas inom branschen är det ändå på individnivå som många av de avgörande besluten måste fattas.
– Vinsten på gården görs genom att köpa och sälja, och den centrala aktör som avgör hur väl man klarar sig på marknaden är odlaren själv. Man måste helt enkelt ta en aktiv roll inom kedjan.