Att trenden pekar alltmera mot frigående höns och golvägg inom äggproduktionen medför krav på anpassningar och omställningar för hönsfarmarnas del. Buräggen kommer förmodligen att finnas kvar i viss mån trots allt, poängterar Johnny Grandell på Närpes äggpackeri.
Cirka hälften av de konsumerade äggen i Finland kommer fortsättningsvis från burhöns. Samtidigt medför stränga djurskyddsregler att trycket mot en successiv övergång till frigående höns hela tiden ökar.
För några år sedan tog Lidl ett beslut om att sluta köpa in burägg. Av de ledande aktörerna inom den finländska dagligvaruhandeln har Kesko deklarerat att man fortsätter sälja burägg fram till 2025. Från S-gruppens sida har däremot ingen exakt övergångstid meddelats hittills.
Handeln bestämmer, inte kunderna
– Finländska konsumenter köper gärna burägg fortsättningsvis. Det är tydligen affärskedjorna och inte kunderna som har den bestämmande makten, betonar äggproducenten Robert Kuuttinen från Närpes.
Med tanke på att trivselburar med sittpinnar, värpreden och andra finesser blev obligatoriska inom hönsfarmningen så sent som 2012 är tanken på att återigen råka ut för kostsamma investeringar ett tungt orosmoln för många hönsfarmare.
– De pågående förändringarna leder troligtvis till att farmarkåren minskar ytterligare. Men det är delat. Av de lokala yrkeskollegor som jag har diskuterat med framgår det att somliga har börjat planera inför framtiden och begära offerter.
I dagsläget är det burhöns som gäller till hundra procent för Robert Kuuttinens vidkommande. Han har 15.000 hönor i sin produktion och dagligen generar hans anläggning 14.500 ägg.
– Det är inte bara att att kasta ut befintliga burar och fortsätta med farmningen. Det gäller att skaffa en ersättande inredning och där finns det också alternativ att välja mellan. Jag har kalkyler som visar att en ny investering skulle medföra en kostnad på cirka 15 euro per hönsplats.
– Samtidigt är det också ett faktum att ny frigående äggproduktion inte ryms på marknaden för närvarande, konstaterar Kuuttinen lakoniskt.
Efterlyser prishöjningar för ökade kostnader
Robert Kuuttinen påpekar att utvecklingen inom den inhemska äggproduktionen styr mot ett scenario med färre och större enheter.
– Själv har jag inte några planer på att bygga ut ännu mera. Jag har varit i branschen sedan 1996 då vi tog över efter mina svärföräldrar Sven-Ole och Saga Häggqvist. I början av 2000-talet gjorde vi en ordentlig utvidgning. Jag siktar på att bibehålla det nuvarande formatet, säger Kuuttinen.
Parallellt med att nya investeringslån verkar bli verklighet för hönsfarmare har näringen länge präglats av haltande allmän lönsamhet.
– Prisförhöjningar vore absolut önskvärt i det här läget. Inte minst med tanke på att spannmålspriserna har stigit sedan fjolåret. Det rör sig i praktiken om en ökad kostnad på 13 cent per producerad kilo. Själv har jag egen spannmålsodling och är därför självförsörjande till 80 procent, säger Robert Kuuttinen.
– Producentpriserna borde kunna höjas under det här året. Av tradition brukar dock höjningar inte ske under sommarmånaderna. Så förhoppningarna står till att priserna kanske går upp under den kommande hösten, forsätter Kuuttinen.
Buräggen försvinner inte helt
Johnny Grandell, vd på Närpes Äggpackeri, säger att buräggens framtid ter sig som lite öppen tillsvidare med tanke på att några affärskedjor redan har deklarerat att de ratar eller börjar rata burägg.
– Det verkar vara centralaffärernas strategi att frångå buräggen, konstaterar Grandell kort och gott.
– Men jag tror ändå att buräggen kommer att finnas kvar i viss mån. Vid sidan av affärskedjorna kan det till exempel hända att hotell- och restaurangvärlden inte slutar efterfråga burägg framledes, säger Grandell.
Också inom ramen för mindre gårdsbutiker och REKO-ringar torde det sannolikt finnas en kommande marknad för ägg som har producerats med burhöns.
Johnny Grandell har förståelse för att nya inredningskrav tveklöst sätter extra press på hönsfarmarna. Han säger också att prisutvecklingen inom äggbranschen inte varit särskilt god på sistone.
– Strukturomvandlingen kommer säkert att fortsätta med en del nya nedläggningar inom farmarkåren. Det är större enheter som kommer att gälla i framtiden, säger Grandell apropå de förändringar som den kontinuerliga styrningen mot frigående höns alstrar.
Vad gäller de kommande åren inom den finländska äggbranschen visar Johnny Grandell en aktuell nationell prognos på sin skärm.
Enligt förutsägelserna skulle cirka 60 procent av produktionshönsen vara frigående år 2025. Det förutspås också lite överraskande att hönsfarmningen till hela 29 procent skulle vara ekologisk samma år.
– Hittills har övergången till ekologisk äggproduktion varit långsam i Finland. En viss ökning har dock kunnat märkas under fjolåret. Som bäst rör det sig om 5-6 procent helhetsmässigt. Jämfört med grannländerna Sverige och Danmark, där motsvarande produktioner är ekologiska till 20 respektive 30 procent, släpar Finland klart efter, säger Grandell.
Ett tudelat fenomen
Tobias Dahlblom som leder ÖSP:s äggproducentsutskott uppfattar buräggsproduktionens försämrade framtidsutsikter som ett tudelat fenomen.
– Det är tråkigt för näringen med anledning av att enskilda producenter har investerat stora belopp. Ofta brottas dessa farmare med stora skulder samtidigt som producentpriserna har varit dåliga.
– Det som är positivt att det kanske går att städa upp marknaden på det här viset, få bukt med överskott och på så vis få till stånd prisförhöjningar.
Tobias Dahlblom räknar med att hönsfarmarkåren fortsätter att krympa på grund av de förestående förändringarna. Samtidigt är han inte den som automatiskt flaggar för ett system som baseras på jättestora produktionsenheter.
– Det bör förstås vara en viss storlek på en verksamhet idag. Men mycket stora enheter är inte i första hand jordbrukarna till gagn utan det är något som industrin och handelskedjorna eftersträvar. För jordbrukarna betyder det vanligtvis mera jobb, större press och större skuldsättning.
Stödpolitiken satte stopp för eko
Dahlblom och hans familj driver idag en farm med 24.000 frigående höns i Pörtom.
– När vi valde att satsa på golväggsproduktion för sex år sedan försökte vi blicka mot framtiden, säger han.
Tobias Dahlblom är själv konventionell producent. I år hade han tänkt att sadla om till ekologiskt inom sin växtproduktionen men den aktuella inhemska stödpolitiken satte stopp för dessa planer. Några nya ekoförbindelser är av resursmässiga skäl inte möjliga just nu, har det meddelats från statligt håll.
– Att göra djurhushållningen ekologisk är betydligt mera krävande och omgärdat av en massa regler, tillägger Dahlblom i nästa andetag.
Prognosen om att 29 procent av den finländska äggproduktionen skulle vara ekologisk 2025 ter sig enligt Dahlblom optimistisk i överkant.
– Den finländska jordbrukspolitiken är överlag inte tillräckligt stabil och långsiktig för att man ska kunna åstadkomma detta. Varje år sker det kursförändringar i politiken, kommenterar Dahlblom.