Jord- och skogsbruksministeriet har uppdaterat förordningen om godtagbara enhetskostnader för jordbruksinvesteringar genom förordning 159/2026. Ändringarna trädde i kraft den 10.3 och tillämpas på ansökningar som lämnas in från och med den 16.3.2026.
Syftet med förordningen är att säkerställa att kostnadsnivåerna för investeringsstöd inom jordbruket motsvarar den aktuella byggkostnadsnivån samt de tekniska och välfärdsrelaterade krav som ställs på produktionen.
Ökningen i byggkostnader har under de senaste två åren varit måttlig (cirka 1,7 %), och några allmänna justeringar av kostnadsnivån har därför inte gjorts.
De justeringar som genomförs är riktade och fokuserar på tekniska lösningar som utvecklats inom produktionen, nya lagstadgade krav på djurens välfärd samt områden där den tidigare kostnadsnivån inte längre varit ändamålsenlig.
Centrala ändringar
Förordningen innehåller flera preciseringar och kostnadsnivåjusteringar inom olika produktionsinriktningar.
De godtagbara arealerna inom hästnäringen höjs till den nivå som krävs enligt hästvälfärdsförordningen (HHA 321/2025). Boxstorleken för hästar ökar till 17 kvadratmeter och fölboxens storlek till 26 kvadratmeter.
Kostnaderna för suggstall höjs på grund av det ökade införandet av frigång vid grisning och investeringar för detta ändamål. Enhetskostnaden höjs till 850 euro/kvadratmeter.
Broilervärpstallens ökande förekomst medför att den maximalt godtagbara arealen för gemensamma utrymmen höjs till 50 kvadratmeter.
Kostnaderna för varma och kalla foderhanteringsutrymmen höjs i takt med teknisk utveckling inom produktionsmetoderna, brandtekniska krav och behovet av att säkerställa biosäkerheten.
Den godtagbara kostnadsnivån för solkraftssystem sänks till följd av en kraftig prisnedgång på marknaden. Den nya enhetskostnaden är 600 euro/kW.
Omvandling av burhönshus till golvhönshus stryks från förteckningen över standardiserade enhetskostnader, men stöd kan fortsatt sökas enligt faktiska kostnader. Den godtagbara kostnaden fastställs till 22 euro/höna. I bilagan införs samtidigt punkt 2.3, där enhetskostnaderna för investeringar som förbättrar välfärd och biosäkerhet definieras.