Trots högljutt motstånd från Ålands gröna politiker och andra oppositionspartier har Ålands lagting antagit Finlands nya gödslingslag som en så kallad blankettlag, men med ändringen att ålänningarna på våren får ge en liten större startdos fosfor.
– Lagens utformning gick i den riktning Ålands Producentförbund önskade, kommenterar vd Sue Holmström.
ÅPF hade under beredningen lämnat in ett gemensamt utlåtande för spannmålsutskottet, specialodlarutskottet, husdjursutskottet och ekologiska utskottet.
Dispensen för mera gödsling motiveras med att havet medför kalla vårar på Åland. Den fosfor som finns i marken är därför inte tillgänglig för växten när den enligt expertisen ”behövs som mest tidigt på säsongen”.
– Därför behöver man tillföra lättillgänglig fosfor på våren då det ännu är kallt i jorden. Det ger bättre rotutveckling och högre upptag av fosfor under hela säsongen, förklarar växtodlingsrådgivaren Dennis Grönroos.
Han har tidigare jobbat som odlingschef vid Orklas chipsfabrik i Saltvik och specialrådgivare vid Ålands Hushållningssällskap. Numera driver han sitt eget konsultföretag DG Växt.
Inget tak i Sverige för mineralfosfor
Ålands Potatisodlarförenings ordförande Jonas Lundberg beklagar att myndigheterna stiftar lagar som begränsar gödslingen till maximalt hälften av den nivå som utsädesförsäljarna rekommenderar.
Sverige har för stallgödsel en fosforbegränsning på 22 kg per hektar, men däremot inga begränsningar alls för jordbrukarnas gödsling med mineralfosfor. Detta kanske är en delförklaring till att Ålands största kommun Jomala nu till skolorna köper in färdigt skalad potatis från Sverige billigare än närodlad åländsk potatis.
ÅPF:s förra ordförande Tage Eriksson, som är Jomala kommunfullmäktiges ordförande, har reagerat mot detta, men har tills vidare inte fått någon större uppbackning varken från odlarhåll eller andra ålänningar, som vanligtvis brukar vara måna om att gynna närproducerat.
Å andra sidan finns det odlare som anser att Ålands större tillåtna fosforgivor med 5 kg mera per hektar i de två högsta bördighetsklasserna knappast får någon praktisk betydelse varken för näringsutsläpp eller skördarnas storlek.
Det finns odlare som hänvisar till experter i Sverige där man anser att det behövs ett fosfortillskott på närmare 100 kg per hektar för att åstadkomma en verkligt kännbar större potatisskörd.
Dennis Grönroos påpekar att tillgången på vatten och i praktiken bevattning är en grundförutsättning för att ha kvar matproduktion på Åland.
Och beträffande chipspotatisen som odlas på närmare 600 hektar enbart för Orklas behov anser han att det efter vatten ofta är just den växttillgängliga fosforn som först ”tar slut” och därmed begränsar växternas tillväxt.
– Fosfor behövs främst för rotutvecklingen tidigt på odlingssäsongen. Den är även ”motorn” för att hela växten skall fungera bra. Bättre rotutveckling på våren tack vare lättillgänglig fosfor ger sedan ett högre fosforupptag under hela säsongen, säger Grönroos.
Som exempel nämner han potatis som tar upp ca 0,5 kg fosfor per ton. Det betyder att en hektarskörd på 40 ton tar 20 kg fosfor/ha från jorden.
Ingen gödsling alls med fosfor
I Sverige finns det en begränsning på 22 kg fosfor per hektar från stallgödsel, men för mineralfosfor finns det alltså inget tak.
På Åland liksom i övriga Finland kommer fosforn att begränsas enligt fosforinnehållet i marken både beträffande stallgödsel och mängden mineralfosfor.
– Det innebär i praktiken att jordbrukarna i vissa fall inte alls får gödsla med fosfor, påpekar Grönroos.
För grödor som kräver mera fosfor kommer det däremot att tillåtas fosforgödsling enligt uppnådd skörd och markens fosforinnehåll.
På åkrar som bevattnas och ger höga skördar är det enligt Dennis Grönroos vanligt att mera fosfor tas bort från åkern än vad som tillförs med gödsel.
Han tycker att det är bra att man enligt den nya lagen får sprida stallgödsel även på marker som inte är djurgårdar, men påpekar samtidigt att nya Cap 27 totalt sett begränsar gödslingen mer än tidigare.
– Dessutom är många jordbrukare frivilligt certifierade enligt IP Sigill, vilket ställer högre krav på miljö- och växtskydd än myndigheternas krav.