I ett utlåtande till riksdagens grundlagsutskott riktar Ålands landskapsregering starkt kritik mot EU-parlamentets restaureringsförordning, som skapar en ”orimlig” administrativ börda samtidigt som de ekonomiska konsekvenserna blir ”oproportionerligt stora” i förhållande till nyttan.
Utlåtandet får fullt stöd från både Ålands Producentförbund och Ålands Skogsvårdsförening.
Skogsvårdsföreningens verksamhetsledare Torbjörn Björkman tycker att landskapsregeringens utlåtande är riktigt bra.
Däremot är han förvånad över att politikerna i Bryssel över huvud taget släppte igenom förslaget och att det dessutom i ett första skede godkändes av Finlands regering.
– Nu får man se vart protesterna leder. Men det är både skrämmande och oroväckande att EU gång på gång försöker bestämma också över skogarna, som är en nationell angelägenhet och inte alls tillhör gemenskapspolitiken, kommenterar Björkman.
– Tanken är kanske god, men restaureringsförordningen är ett orimligt förslag som inte går att verkställa, tillfogar han.
Inskränker privata markägarrättigheter
ÅPF:s ordförande Birgitta Eriksson-Paulson tycker också hon att landskapsregeringen har gjort ett mycket bra arbete både i beredningen och själva utlåtandet.
– De konstaterar att förslaget faller inom den åländska självstyrelsens behörighet och att förordningen är betungande rent administrativt, men även kostnadstung så att nyttan i förhållande till kostnaderna går förlorad, påpekar Eriksson-Paulson.
Hon är också nöjd med att landskapsregeringen påpekar att förslaget inskränker de privata markägarnas rättigheter.
Oklara definitioner
Landskapsregeringen konstaterar alltså att förslaget till restaureringsförordning ”och en eventuell verkställighet av regleringen i sin helhet faller inom åländska behörighet”, men ifrågasätter samtidigt hur förslaget går ihop med EU:s subsidiaritetsprincip, som innebär att besluten ska fattas nära dem som berörs.
– Skogsbruk hör till medlemsstaternas nationella behörighet och gränsen för vad som anses vara miljöåtgärder eller skogsbruksåtgärder är många gånger oklar. Skogsbruket regleras bäst på nationell nivå där det finns bättre möjligheter att beakta lokala särförhållanden, skriver landskapsregeringen och tycker att definitionerna av både ”livsmiljöer” och vad som är ”godtagbara åtgärder” är oklara och därmed gör det svårt att uppskatta vilken inverkan förslaget skulle få för den åländska naturen.
Efterlyser nationellt handlingsutrymme
Grundtanken att begränsa förlusten av biologisk mångfald och att skapa välfungerande ekosystem är enligt landskapsregeringen ”både nödvändig och god”, men EU:s förslag kallas ”överbyråkratiserat, orealistiskt och teoretiskt”.
– Det kan inte anses vara effektivt naturvårdsarbete att sätta enorma resurser på inventeringar, utredningar, planer och rapportering i stället för att direkt lägga resurser på skydd och restaurering av de naturtyper som redan konstaterats vara hotade eller prioriterade.
Utlåtandet betecknar det som ”tveksamt” att utgå från procentsatser för hur stora arealer som behöver förbättras eller återskapas. – Det vore lämpligare att utgå från arters och naturtypers hotade status och lägga insatserna där de är mest behövliga och där de ger mest nytta inom respektive medlemsland och lokalt, påpekar landskapsregeringen och efterlyser större handlingsutrymme för enskilda medlemsländer ifråga om vad som behöver prioriteras.
Miljöåtgärder kan skapa nya problem
Landskapsregeringen hänvisar också till att åländska skogsmarker är varierande och fastigheterna i regel små. Ägarstrukturen kan då leda till att restaureringsåtgärder som genomförs på en fastighet får konsekvenser för en annan fastighetsägare eller för en annan livsmiljö när man exempelvis bygger fast ett dikessystem.
De juridiskt bindande målsättningarna är inte heller realistiska att uppnå inom den alldeles för korta tidsram som föreslås.
– Den slutliga bestämmanderätten bör ligga hos medlemsstaterna, betonar landskapsregeringen och poängterar att samarbete med Finland och dess forskningsinstitutioner är en ”nödvändighet genom hela processen”.
För restaureringen av de marina livsmiljöerna krävs dessutom ”samarbete och samsyn” även med Sverige och övriga Östersjöländer.
”Enorm börda”
Landskapsregeringen konstaterar även att jakt och viltvård inte direkt berörs av förslaget, men påpekar att en restaurering av livsmiljöer kan bidra till utökad och långsiktigt hållbar jakt på många djurarter.
– Men som så ofta är fallet med EU:s rättsakter är det största orosmomentet den administrativa bördan som i princip är omöjlig att klara av för landskapets förvaltning. Ett genomförande av förordningen skulle få stora ekonomiska konsekvenser i form av ökade personalresurser, omfattande inventeringar och ersättningar till markägare, framhåller landskapsregeringen och påpekar att ca 90 procent av den åländska marken är i privat ägo och därmed har ett starkt skydd i grundlagen.
Utlåtande till grundlagsutskottet har godkänts av infrastrukturministern Christian Wikström med naturvårdsintendent David Abrahamsson som föredragande.