På Junnila gård har man ersatt importsojan med ärt i slaktsvinens foderstat. Trots varierade skördar tycker svinproducent Juha Junnila att ärten fungerar bra, i synnerhet som svinen gillar smaken.
Allt flera svinproducenter letar efter alternativ till importerad soja, och på Junnila gård har man fallit för de goda sidorna med egen ärtodling. Juha Junnila har 634 slaktsvin och cirka 60 hektar åkermark i Sastamala, och berättade om sitt val av utfodring under Naturresursinstitutets webbinarium om proteingrödor förra veckan.
– Vi letade efter en proteinkomponent till foderstaten som skulle vara billigare än soja, sade Junnila. Nu har vi odlat ärter i ungefär tio år, och kommer att fortsätta göra det.
Ärter billigare än soja
Spannmål, snö och spannmål är inte den optimala växtrotationen, sade Junnila.
– Vi försökte oss också på havre, men fick alltid problem. Vinsten för svinproduktion är inte direkt stor, vilket gör att man måste vara uppmärksam på hur den kan göras så effektiv som möjligt.
Junnila säger att ärtfodret smakar förvånansvärt bra för grisarna. Ett år ersatte han ärterna med bondböna, vilket gjorde att svinen åt sämre.
– När jag bytte tillbaks till ärter syntes en tydlig förbättring i åtgången. Slakterierna har fått goda resultat med bondböna och spannmål, men jag tycker ärt fungerar bättre.
Den andra goda sidan är att man inte är lika sårbar inför störningar i industriernas sidoströmmar som ofta utnyttjas vid svinutfodring.
– Där är flödet inte konstant. Industriellt framställt foder kan man köpa hur mycket som helst, men sidoströmmarnas kvalitet och sammansättning kan variera. Det kan också bli problem till exempel vid underhållsavbrott. Ärterna är väldigt bra att ha om det blir störningar.
Också priset är konkurrenskraftigt, anser Junnila.
– För mig har det blivit billigare än att köpa soja. Utsädet köper jag utifrån, men det är en satsning på grobarheten.
De senaste åren har Junnila odlat sorten Ingrid, men han har också testat Astronaute. Tidigare odlade han Karita.
– Sjukdomspressen är tydligt mindre för höstvetet efter ärt än när det sås efter annan spannmål. Jag sår i dag ungefär 300 kg ärtutsäde per hektar, och föredrar en glesare sådd framom de rekommenderade 350-400 kg per hektar.
Oftast tillräcklig skörd
Enligt Junnila är det relativt enkelt att odla foderärter, även om skörden kan variera.
– Förra året var en katastrof. Jag räknade ut att jag fick 600 kg per hektar i lagret. I genomsnitt har skörden däremot legat kring 3.000 kg per hektar, och som bäst på 4.600 kg.
Nu testar Junnila för första året höstkorn och ärt, men kornet ligger ännu under snön så han vet inte hur det går.
– Höstvetet har övervintrat bra hos oss, och ärten som förfrukt tycker jag har tydligt ökat veteskörden.
Ekonomiskt har ärt visat sig vara lika bra eller bättre än spannmål.
– Hjortar och duvor kan orsaka ordentlig skada, men jag har inte sett det som nödvändigt att bespruta foderärter för eget bruk mot skadeinsekter. Produktionsinsatserna är billigare än för spannmål.
Trots ordentliga svängningar i skördenivåerna ser Junnila att ärten fyller det mål han satt upp för grödan.
– I slaktsvinsskedet fungerar den bra som ersättare för sojan. Ur producentsynvinkel är det en ekonomisk fråga. Den är också exemplarisk att ha i växtföljden. Bondböna skulle fungera, men jag föredrar ärt. Däremot finns det mycket utvecklingspotential i odlingstekniken.