Agoreglering 1
Man kan spara in driftskostnader med ägoregleringar, säger Kalle Konttinen. Det gäller till exempel traktortransporter.
Jordbruk SLC Marknad

Ägoreglering kan minska
odlingskostnaderna

Man kan få ner odlingskostnaderna med ägoreglering, det är bland de främsta argumenten framhöll ägoregleringschef Kalle Konttinen från lantmäteriverket på SLC Nylands markägarseminarium i Liljendal nyligen.

Man får större åkerskiften, som ofta är placerade närmare gårdens centrum. Man kan spara transporter på tusentals kilometer årligen. Utöver byte av åker- och skogsskiften kan man skaffa tillskottsmark, justera rågränser och reglera vägsubstitut. Ägoregleringen är i alla fall ett samarbetsprojekt som ska utgå från markägarnas behov.

Kalle Konttinens åsikt är att man måste komma från hästtiden och in i framtiden.

– Genom ägoregleringar skapar vi framtiden, säger han. En bra ägostruktur består till och med i flera sekel. Vi ska inte glömma att det finländska jordbruket konkurrerar på en internationell marknad.

Ägoregleringsprojekt har pågått och pågår i södra Finland, men inte i Nyland.

Kalle Konttinen kommer med ett exempel från jordbrukaren Juho Nivala i Sievi, som deltagit i ett ägoregleringsprojekt. Genom projektet har Juho Nivalas åkerareal utvidgats från 42 till 152 hektar. Samtidigt har han sparat in cirka 2.500 traktorkilometer per år, ofta under bästa så- och tröskningstid.

I kommunen Sievi, som rymmer 10.332 hektar åkermark, har 75 procent av marken berörts av sex olika ägoregleringsprojekt.

– Utredningsmannen Reijo Karhinen var också på besök i Sievi och sade att om alla bönder skulle göra likadant som där, så skulle det inte bli svårt att förbättra lönsamheten med 500 miljoner.

Avstånd kostar. I Lappträsk är det genomsnittliga avståndet fågelvägen mellan gårdscentrum och skiftena 3,8 kilometer.

Avståndet till åkern nästan 4 kilometer

Lantmäteriingenjör Anders Lillqvist, också han från lantmäteriverket, börjar med ett exempel från Lappträsk vars sammanlagda odlingsareal är 10.521 hektar och skiftenas genomsnittliga storlek 4,14 hektar. Det genomsnittliga avståndet fågelvägen mellan gårdscentrum och skiftena är 3,8 kilometer.

De övriga östnyländska kommunerna visar ganska långt på motsvarande siffror. Även om det finns orter med betydligt mindre skiften än de nyländska, så kunde en del säkert förbättras.

Enligt lantmäteriverkets nya verksamhetsmodell kan man genomföra ägoreglering på ett enhetligt område, som också omfattar väg- och torrläggningsåtgärder eller så en ägoreglering, där bara ett fåtal gårdar är med. I det senare alternativet ingår inte väg- eller torrläggningsåtgärder.

– I praktiken blir många projekt en sorts hybrid mellan de här två, säger Anders Lillqvist.

Agoreglering 2
Det kan bli häftiga reaktioner när folk hör om ägoregleringar första gången, men efteråt vill folk nog inte återgå heller, säger Anders Lillqvist.

Grundidén är likväl att öka skiftenas storlek genom att samla åkrar till större enheter.

Inom gemensamma ägoregleringsprojekt har staten och dess markköp en viktig roll, närmast när det gäller markbyten. Det gäller i synnerhet projekt där ett fåtal ägare är med.

– För den markägare som säljer till staten eller alternativt avsäger sig åkermark i anslutning till ett ägoregleringsprojekt är 80 procent av köpesumman eller ersättningen skattefri. Vid normal försäljning mellan privatpersoner utanför en ägoreglering är vanligtvis bara 40 procent av köpesumman skattefri.

I anslutning till projektet görs en regleringsutredning upp som är avgiftsfri för markägarna. Den ligger åter till grund för ägoregleringsförrättningen där man utöver marken kan behandla vägrätter, servitut, samfällda områden och oklarheter kring rår.

Skiftesplaneringen är också kostnadsfri, medan markägarna betalar hälften av kostnaderna för vägarbeten och täckdikning som har anknytning till regleringen.

Vill inte återgå till läget före

Anders Lillqvist har varit med om flera ägoregleringar, bland annat i Närpes, Pedersöre och Vörå.

– Reaktionerna kan till en början bli häftiga, när folk första gången får frågan om de är intresserade av en ägoreglering. I vissa fall har det också efteråt funnits jordbrukare som tyckt att det var dyrt, men de skulle ändå inte vilja återgå till läget före regleringen, säger han.

I Nyland finns inga ägoregleringsprojekt för tillfället.

– Men vi är nog beredda att göra en insats och ordna information, säger Anders Lillqvist. Att utreda möjligheterna kostar inget.

Agoreglering 3
Under kaffepausen har deltagarna i markseminariet möjlighet att bekanta sig med lantmäteriverkets kartor över skiften i de östnyländska kommunerna och avstånden dit från gårdscentrum.

Ekoodlare får ersättning

Om en ekoodlare i ägoregleringen byter mark som får ekoersättning till mark som odlats konventionellt fattar man vanligtvis beslut om en ersättning för förlusten som i övriga ersättningsfrågor.

För att få den nya konventionella arealen in i ekoförbindelsen måste odlaren söka om det. Perioden börjar från noll, det vill säga att den nya arealen har den treåriga övergångsperioden fram för sig.

Skiften som inte varit stöddugliga har brukat kunna komma in i systemet via nyskiften i anslutning till ägoregleringar, men det är inte något lantmäteriverket kan garantera. Det är inte det verket som beslutar om stöddugligheten.

– Hur stort område ska det handla om för att en ägoreglering ska kännas meningsfull? vill Thomas Antas veta och får till svar att det normalt är några hundra hektar.

– Men det kan nog handla om ganska små områden, fortsätter Anders Lillqvist.