Gips
Mer än hälften av pengarna, det vill säga 25 miljoner euro, ska användas för vattenskydd inom jordbruket. På åkrarna i Skärgårdshavets avrinningsområde ska det spridas ut gips. FOTO: Mathias Luther
Jordbruk

45 miljoner satsas på
förbättrat vattenskydd

Miljöministeriet har inlett ett program för effektiverat vattenskydd. Totalfinansieringen uppgår till 45 miljoner euro fördelat på tre år. Det här innebär att 15 miljoner euro beviljas för vattenskyddsåtgärder redan i år.

– Förra sommarens värmebölja och den algblomning som följde aktualiserade diskussionen om vattenskyddet. 45 miljoner euro är en historiskt stor summa som man nu vill använda till sådana åtgärder som verkligen fungerar och som konkret förbättrar vattenstatusen, säger bostads-, energi- och miljöminister Kimmo Tiilikainen (C).

Mer än hälften av pengarna, det vill säga 25 miljoner euro, ska användas för vattenskydd inom jordbruket. På åkrarna i Skärgårdshavets avrinningsområde ska det till exempel spridas ut gips, eftersom det har visat sig att gipsspridning effektivt minskar näringsgutsläppen och fosforbelastningen från jordbruket.

– Orsaken att man valt Skärgårdshavet är att avrinningsområdet finns på HELCOM:s hotspotlista och lerjordarna i området lämpar sig för behandling med gips, förklarar Tiilikainen.

Fokus på gipsspridning

Programchef Tarja Haaranen vid Miljöministeriet bekräftar uppgifterna.

– Största delen av de beviljade medlen kommer att användas för gipsspridning.

Beslutet baserar sig på projektet SAVE, som är Helsingfors universitets och Finlands miljöcentrals gemensamma forskningsprojekt och en del av regeringens spetsprojekt för kretsloppsekonomi. SAVE handlar om att förbättra vattenkvaliteten i Skärgårdshavet och hela Östersjön med hjälp av gipsbehandling.

– 55 jordbrukare deltog i SAVE:s pilotprojekt 2016-2017 och gips spreds på sammanlagt 1.600 hektar åker, berättar Haaranen. Inga skadliga effekter framkom då man undersökte både miljön, skördarna och grundvattnet.

Inom ramen för vattenskyddsprogrammet kommer det också att inledas forsknings- och utvecklingsprojekt gällande användningen av strukturkalk och fiberslam.

– Försöken med strukturkalk verkar lovande och fungerar bra bland annat på sjöarnas avrinningsområden. Fiber och fiberslam förbättrar markstrukturen, säger Tiilikainen.

Tiilikainen11032019
Minister Kimmo Tiilikainen är nöjd över att vattenskyddet får en historiskt stor finansiering under de tre kommande åren. FOTO: Nina Colliander-Nyman

Ansökningarna öppnas i april

NTM-centralerna i hela landet tar emot förslag till vattenreningsprojekt. Ansökningstiden öppnar den första april och pågår till den 10 maj.

– Det här är en möjlighet jag önskar att så många som möjligt nappar på, säger överdirektör Ari Niiranen vid Miljöministeriet. Spetsprojektfinansieringen har gett uppmuntrande resultat gällande nya metoder inom vattenskyddet och det här programmet skall nu utveckla dem ytterligare. Det lönar sig att ansöka om pengar så fort som möjligt, eftersom det är viktigt att det praktiska arbetet kommer i gång. Följande ansökning öppnar i november.

Airi Kulmala, sakkunnig på MTK, konstaterar att det är fint att det satsas pengar på vattenskydd och att målsättningarna är goda.

– Det är förståeligt att åtgärderna sätts in där de kan ge bäst effekt, eftersom det inte finns obegränsat med pengar. Men åtgärderna får inte ha negativa effekter på vare sig nuvarande eller kommande jordbruksstöd.

Gips godkänns inte på ekoåkrar

Enligt Kulmala är det bra att fokus sätts på minskandet av fosforbelastningen. Hon anser också att Skärgårdshavets avrinningsområde är ett bra val, men frågar sig om gipsbehandlingen är det alternativ som ska få största delen av resurserna.

– Pengarna kanske borde fördelas jämnare. Vi vet till exempel att det finns 30.000 hektar ekologiska åkrar i Egentliga Finland där gips inte godkänns.

Kulmala, som själv är bonde och verkar i Skärgårdshavets avrinningsområde, konstaterar att hon personligen har mer intresse för strukturkalk än gips på sina åkrar.

– Det goda med strukturkalken är dessutom att den produceras nära, i Pargas. Det enda stället där man får inhemsk gips är i Siilinjärvi.

Hennes modell skulle därför vara att jordbrukarna själva skulle få välja metod och att det skulle vara möjligt att testa alla tre metoder, det vill säga gips, strukturkalk och fiberslam.

– Också då det gäller fibermaterial skulle det vara bra om råvaran skulle vara möjligast lokal, så att odlarna har lätt att få tag på den.

”Olika åkrar behöver olika åtgärder”

– Det här är en utmärkt satsning, men vi ska komma ihåg att olika åkrar behöver olika åtgärder, påpekar SLC Nylands verksamhetsledare Bjarne Westerlund. 

Han konstaterar att det finns en viss skepsis gentemot gips inom jordbrukarkåren och efterlyser därför en möjligast bred verktygslåda.

– Strukturkalkning verkar intressera fler jordbrukare och det finns goda erfarenheter av strukturkalk bland annat i Sverige.

Westerlund påpekar också att det fortfarande behövs satsningar på dikning.

– Utan fungerande dikning kastar man pengarna i sjön.

Förutom medlen som riktas till jordbruket finansierar programmet för vattenskydd lokalt arbete för restaurering av sjöar, bekämpning av oljeutsläpp från gamla fartygsvrak och utvecklingen av vattenskyddet i städerna.