Bakterien som slagit ut stor del av olivträden i södra Italien kan komma till Finland också. EU konstaterar att hela Europa nu ligger i riskzonen. Och det finns ingen fungerande kur.
1,2 miljarder euro har bakterien xylella hittills kostat de italienska bönderna, genom att deras olivträd dött eller varit tvungna att sågas ner. Eftersom det inte finns någonting man kan göra för att stoppa infektionen, måste man förstöra det drabbade trädet och alla andra i en radie på etthundra meter.
Xylella attackerar inte bara olivträd. Den finns på över 300 olika typer av plantor, som till exempel vissa typer av päron, plommon, körsbär och ek. Den har också hittats i vildhavre, men det finns inget som tyder på att den än så länge gett sig på odlad havre.
– Hela Europa riskerar smitta, eftersom det finns olika typer av xylella. För norra Europa är det kanske mest skogarna som kan drabbas, förklarar Giuseppe Stancanelli, som är ansvarig för växthälsoteamet på EU:s byrå för livsmedelssäkerhet, Efsa.
Bakterien förs i de allra flesta fall över från en växt till en annan genom insekter. Därför sprider sig xylella snabbare på våren och sommaren.
– En växt som blivit smittad måste omedelbart förstöras. Att även andra träd måste sågas ner beror på att det inte går att se bakterien om det är på ett tidigt stadium, konstaterar Giuseppe Stancanelli.
Bakterien gör att träden torkar ut, och de allra flesta dör. De träd som överlever är svaga och har liten motståndskraft mot andra sjukdomar.
– Det finns i dag inget sätt att bota drabbade växter. Vi kan lindra symptomen, men inget annat. Det pågår dock en hel del forskning i ämnet, så det är inte omöjligt att någon kur kommer, säger forskaren Alice Delbianco från Efsa.
Italien dömdes nyligen av EU-domstolen i Luxembourg för att myndigheterna inte reagerade tillräckligt snabbt när de första smittade träden upptäcktes i Apulien i sydöstra Italien 2013. Många smittade träd fick stå kvar, vilket gjort att smittan spridits i stora delar av regionen.
Även om domen inte innebär böter för landet, sätter den gränser för vad de enskilda länderna har rätt att göra vid smitta.