Virtuella stängsel kan vara lönsamma också på gårdar med många djur trots att ett halsband för nötkreatur kostar 290 euro. Det visar en färsk studie från fyra åländska gårdar med nöt- och fåruppfödning.
– Men förutsättningarna skiljer sig väldigt mycket mellan olika gårdar, konstaterar Sara Adlers som gjort utvärderingen för Ålands Hushållningssällskaps räkning.
Hon är utbildad ekonom/agronom från Sveriges Lantbruksuniversitet SLU i Uppsala och inom Leaderprojektet ”Virtuella stängsel i åländska förhållanden” har hon under tre veckor jämfört lönsamheten mellan traditionella elstängsel och Nofence virtuella stängsel.
Systemet med virtuella stängsel innebär att djuren förses med halsband som först med ljud och sedan med en lätt elektrisk stöt varnar om djuren närmar sig eller passerar den virtuella gräns som ägaren lagt in på en karta över betesområdet.
Fyra gårdar har medverkat i studien. De är nötdjursuppfödaren Wille Dahlman i Finström, fåruppfödarna Mia Söderdahl i Jomala och Ulf Vest i Finström samt Kajsa Sundberg i Geta som har både nötkreatur och får.
I studien jämförs den ekonomiska lönsamheten både beträffande investeringskostnad och de årliga kostnaderna.
– Kostnaderna beror också på antalet timmar som läggs på tillsyn av djur och reparation av stängsel. Där är det virtuella stängslet betydligt effektivare än det traditionella elstängslet, påpekar Adlers.
Naturbeten blir mer tillgängliga
Antalet djur på de undersökta gårdarna varierar från 25 till 264. Sara Adlers betonar att den ekonomiska lönsamheten för virtuella stängsel helt och hållet beror på gårdens förutsättningar.
– Gårdar med mycket naturbeten, fler meter stängsel per hektar och sämre arrondering gynnas av att satsa på virtuella stängsel även om investeringen är dyrare än vanlig permanent stängsling. Däremot har gårdar med färre meter stängsel per hektar och beten som ligger nära varandra inte samma ekonomiska fördelar av investeringar i virtuella stängsel.
Virtuella stängsel skapar ett mervärde genom att det blir lättare att utnyttja naturbeten där det exempelvis på grund av markens beskaffenhet kan vara svårt att slå ner stolpar för permanenta stängsel.
Ägaren vet exakt var djuren finns
Sara Adlers påpekar dessutom att allt inte behöver mätas i pengar. Det handlar också om arbetets karaktär.
– Framtidens lantbrukare lockas kanske inte av tanken att lägga ner en massa tid på det fysiskt slitsamma arbetsmomentet att gå runt med slägga och slå ner stängselstolpar. Många vill använda sin arbetstid mer effektivt och konstruktivt.
Virtuella stängsel skapar alltså miljömässiga värden i form av öppna landskap och biologisk mångfald på naturbeten som är svåra att utnyttja med traditionella stängslingsmetoder.
En annan fördel är att den virtuella stängslingens halsband är försedda med GPS-sändare som gör att ägaren kan se exakt var ett djur befinner sig.
Hoppas på kovändning om virtuella stängslen
Ett problem är att Ålands landskapsregering i fjol beslutade att virtuella stängsel strider mot den åländska djurskyddslagen. Ett ganska ologiskt beslut eftersom de vanliga elstängsel som använts i tiotals år ger djuren kraftigare elstötar än GPS-halsbanden.
Efter en ny ansökan från Ålands Hushållningssällskap gav landskapsregeringen senare lov att demonstrera virtuell stängsling i åländska förhållanden.
Också Sveriges forskningsinstitut Rise har pågående utredningar om virtuella stängsel och Ålands Hushållningssällskaps husdjursrådgivare Carin Ekström är förhoppningsfull beträffande möjligheterna att snart få landskapsregeringens lov för virtuella stängsel.
– Vi har ett bra samarbete med landskapsregeringen och vill man också att naturbeten ska betas, påpekar Ekström som varit pådrivande för möjligheten att använda virtuella stängsel på Åland.