Virkesmarknaden i förändring:
Ny PTT- och Luke-utredning pekar ut framtida behov

Virkesmarknaden har genomgått stora förändringar under det senaste decenniet. En ny utredning från Pellervo ekonomisk forskning PTT och Naturresursinstitutet Luke analyserar utvecklingen och lyfter fram åtgärder som behövs för att trygga virkesutbudet framöver.

– De finländska virkesmarknaderna har förändrats avsevärt under de senaste åren. Bakom förändringen ligger både interna faktorer inom skogssektorn – såsom utvecklingen av produktionsstrukturen och utbudsdynamiken – och externa faktorer: förändringar i säkerhets-, miljö- och ekonomipolitik samt effekterna av klimatförändringen, säger forskningschef Paula Horne från PTT.

Skogsägarstrukturen har förändrats tydligt under de senaste tio åren. Arealen samfällda skogar har ökat med cirka en tredjedel sedan 2014 och uppgår nu till omkring 800.000 hektar. Under samma period har fonderna vuxit till en nästan lika stor skogsägargrupp.

– En bakgrundsfaktor är en längre period av låga räntor och ändringar i lagstiftningen gällande alternativa investeringsfonder som ökat efterfrågan, förklarar forskare Jussi Leppänen från Luke.

Andelen dödsbon minskar på lång sikt, men på kort sikt har de stabiliserats till en tiondel av privatskogsägandet. Samtidigt förändras skogsägarprofilen: andelen skogsägare som bedriver ett mer aktivt virkesutbud ökar, medan den totala arealen skog som ägs av privatpersoner minskar.

– Skogar som ägs av privatpersoner övergår i allt större utsträckning till andra ägargrupper, konstaterar Leppänen.

Skogsbolagen har minskat sina ägor medan Forststyrelsens virkesutbud vuxit endast marginellt. I kombination med ett kraftigt bortfall av importvirke har detta lett till betydande förändringar på marknaden. Importen av ryskt virke har sedan 2022 minskat från nästan 9 miljoner kubikmeter till 3 miljoner kubikmeter.

Regleringen har intensifierats

Regleringen av marknaden har samtidigt förändrats. Skogslagen förnyades 2014, och samtidigt stiftades en ny lag om bekämpning av skogsskador. Klimatlagen (2022) och dess nationella kolneutralitetsmål för 2035 och naturvårdslagen (2023) har förändrat verksamhetsmiljön ytterligare.

Sedan 2019 har även EU-politikens inverkan på skogarna varit stor. Främst LULUCF-förordningen och restaureringsförordningen får en inverkan på virkesmarknaden.

Den ekonomiska styrningen har också utvecklats.

– Den viktigaste är Metka-systemets de minimis-baserade stöd för vård av plant- och ungskog, där efterfrågan har överstigit tillgänglig finansiering, samt höjningen av skogsavdraget, säger Leppänen.

Efterfrågan på råvirke har ökat

Skogsresurserna i Finland växer. Virkesförrådet ökar mer än den årliga virkesavgången även om bruttotillväxten minskat från 107,8 till 103,2 miljoner kubikmeter.

Den ökande virkesvolymen innebär dock inte nödvändigtvis ett större hållbart uttag. I södra Finland överstiger avverkningarna redan den regionalt hållbara nivån, medan outnyttjad avverkningspotential främst finns i norra och östra Finland.

– Den årliga avverkningen kommer i framtiden att ligga på 50-80 miljoner kubikmeter, beroende på hur regleringen utvecklas. Samtidigt sker ett skifte bort från skogsbaserad energi, vilket innebär att virke i massavedsdimension i mindre utsträckning går till energiproduktion och i högre grad till förädling, säger specialforskare Jari Viitanen vid Luke.

Enligt utredningen blir virkesutbudet i Finland mer koncentrerat och känsligare för marknadsförändringar än tidigare.

– Osäkerheten på marknaden kommer att vara stor de kommande åren, bland annat till följd av Rysslands anfallskrig, geopolitiska spänningar och handelspolitiska åtgärder som USA:s tullar. Samtidigt skärps klimat- och naturmålen, vilket leder till ökad reglering av skogsbruket, säger Viitanen.

Virkesmarknaden fungerar i stort – men utmaningar finns

Intervjuer som PTT har genomfört inom branschen visar att virkesmarknaden i huvudsak uppfattas fungera väl.

– Konkurrensen om massaved och energived har hårdnat. Skogsägarstrukturen ses samtidigt som en utmaning, med många dödsbon, splittrat ägande och en hög medelålder bland ägarna, vilket kan minska virkesutbudet, säger överaktuarie Jukka Torvelainen vid Luke.

Tre fjärdedelar av virkesköparna vill se statistik över stamprissättning från och med 2026. Minst 80 procent av de intervjuade stöder statistik uppdelad enligt trädslag, avverkningssätt och region, samt uppgifter om mängd, medelpris och stammens medelvolym. Luke arbetar nu med att utveckla sådan statistik.

– Det efterfrågas också mer exakta skogsresursdata och bättre information om virkets mängd och kvalitet, tillgänglig för skogsägare, förmedlare och köpare, säger Torvelainen.

Antalet företag inom virkesdrivning och -transport har minskat under det senaste decenniet. I fjol fanns cirka 1.800 företag inom virkesdrivning och omkring 550 inom virkestransport. Samtidigt har maskin- och fordonsparken både förnyats och vuxit.

År 2023 sysselsatte branschen omkring 17.500 personer. Utbildningarna inom skogssektorn har blivit mer populära, särskilt på yrkeshögskolenivå, men alla studerande slutför inte sina examina.

– Säsongsbundenheten, arbetets fysiska karaktär, oregelbundna arbetstider och lönenivån försvagar branschens attraktionskraft. Läroavtalsutbildning och rekrytering direkt från skolor ses som möjliga dellösningar, säger äldre ekonom Henna Busk vid PTT.

Utvecklingsförslag för framtiden

I rapporten lyfts flera utvecklingsförslag fram. Rådgivningen till skogsägare bör i högre grad omfatta generationsväxlingar redan under ägarens livstid. Dessutom bör möjligheterna att lätta på arvs- och gåvobeskattningen samt att överlag göra beskattningen tydligare utredas.

– För att trygga virkesutbudet på lång sikt måste tillväxten i privatskogarna stärkas genom förbättrad lönsamhet och minskat behov av gallringar. De ekonomiska grunderna i skogsvårdsrekommendationerna bör också tydliggöras, säger Horne.

Rapporten betonar även att klimat- och miljöåtgärder bör kunna genomföras kostnadseffektivt utan att äventyra virkesproduktionen. Det nationella påverkansarbetet inom EU behöver stärkas, med virkesförsörjningen i åtanke.

Myndighetsdatabaser som berör skogsbruket bör göras tillgängliga för markägare, hållas uppdaterade och bygga på tydliga kriterier, särskilt i samband med samhällsplanering. Därtill framhålls behovet av fungerande infrastruktur i hela landet, tillräcklig drivnings- och transportkapacitet samt ett fortsatt starkt stöd till utbildningen.

På digitaliseringsområdet pekar rapporten på bristande insyn.

– Konsekvenserna av öppen digital skogsinformation måste tydliggöras, särskilt när det gäller äganderätt och tillgång till data, avslutar Horne.