Viltskador och framför allt vitsvanshjorten har blivit ett allt större problem vid sydkusten. Det här syns som skador på planteringar, speciellt på tall, men också på frilandsodlingar. Jordbrukaren Bo-Johan Johansson i Tirmo i Borgå har ändå ett förslag till lösning på problemet.
Det är en bedrövlig syn som möter oss då vi går omkring i Bo-Johan Johanssons tallplantering. Toppbrott, dubbla toppar och skador förorsakade av att hjortarna skaver sina horn mot ungtallarna.
– Det blir särskilt hårda skador just på tall och det är synd för på svagare marker så är tall det absolut bästa, säger han.
Johansson förklarar att tall vid slutavverkning ger ett betydligt bättre netto för skogsägaren än gran.
– Stockandelen är 60–90 procent högre med tall på svagare marker och det resulterar i ett totalt sett högre netto för skogsägaren, säger Johansson.
Det är inte enbart vitsvanshjorten som är ett problem för markägarna i Tirmo i Borgå skärgård, också älgen är det. I vinterns älgräkning hade man 11 stycken älgar på drygt 1.200 hektar.
Frilandsodling viktigt tillskott
Johansson är också bekymrad över de skador som hjortdjuren förorsakar på frilandsodlingar.
– Frilandsodling av till exempel potatis, jordgubbar och ärter ger ett bra tillskott för mindre gårdar här i skärgården där vi sommartid har många fritidsboende på plats, potentiella konsumenter. Alla frilandsodlingar måste idag vara ingärdade för att det ska fungera praktiskt.
Johansson odlar själv nypotatis, ärter och en del jordgubbar för direktförsäljning men har tidigare också odlat andra frilandsgrödor.
– Utan stängsel är det inte längre hållbart med frilandsodling, inte när vitsvanshjortstammen är så omfattande som den är just nu. Tidigare, när stammen var mindre, gick det på något sätt, säger han.
Lösningen är att släppa hjortjakten fri
Bo-Johansson tror ändå att han har ett förslag till lösning på det hela.
– Släpp jakten på vitsvanshjort fri. Så enkelt är det. Det betyder inte att jaktlagen ska sluta jaga vitsvanshjort. Den mera organiserade jakten och den som utförs av enskilda individer kan komplettera varandra. Tillsammans bör de kunna minska på stammen rejält, säger han.
Johansson är förstås medveten om att det finns olika åsikter hos jägare och markägare och redan inom jaktlagen.
– Markägarnas, och framför allt jordbrukarnas, andel inom jaktlagen minskar hela tiden och visst är det svårare att därför där få stöd för den oro som jag har för exempelvis tallbestånd och frilandsodlingar, säger han.
Johansson har varit med som drevkarl med det lokala jaktlaget i Tirmo i så gott som hela sitt liv.
– Viltstammarna på allt klövvilt har generellt vuxit under min livstid, men för just vitsvanshjortens del har utvecklingen varit närmast explosiv, avslutar han.