Det verkar som om färre ungdomar vill vara aktiva i SLC, men är läget lika dåligt som det uppfattas som? Det var en av de frågor som diskuterades under nyländska Bondedagen i Vanda senaste vecka.
Cecilia Nyholm som är sakkunnig på SLC höll en inledning kring ämnet och konstaterade att negativism och tvång åtminstone inte är några bra lösningar.
– Fastän antalet minskar, så har vi nog ändå unga jordbrukare. Det är viktigt att vi lockar med dem i verksamheten och inte försöker tvinga dem, sade Nyholm.
Hon konstaterar att branschen måste hitta nya strategier för att locka unga till lantbruket och den vägen också få fler aktiva till SLC.
– En viktig sak är att alla måste tänka över hur vi diskuterar kring jordbruket. Är allt bara negativt så är det klart att ingen ung vill ta över jordbruken och fortsätta.
Man behöver inte vara född till jordbrukare
Andra faktorer som gör att så få vill börja jobba med jordbruk är bland annat svag lönsamhet, osäkerhet för framtiden och ett tungt arbete både fysiskt och psykiskt. Arbetsbördan blir inte heller lättare av att en tung administrativ börda.
Janina Saarinen påpekade i diskussionen på mötet att det nästan känns som om man borde vara född på en gård för att kunna bli jordbrukare. Hon driver en mjölkgård i Liljendal tillsammans med sin man, men har själv ingen bakgrund inom sektorn.
– Utomstående människor behövs till branschen. Här är jag. Det skulle vara viktigt att SLC skulle komma och informera också till grundskolorna om branschen och vilka möjligheter det finns att utbilda sig annars har man som utomstående ingen aning om det.
Axel Falck lyfte i sin tur fram att det också skulle vara viktigt att få andra ungdomar att utbilda sig inom branschen än de som skall bli jordbrukare.
– Det är också andra näringsgrenar som behöver agronomer och agrologer än gårdarna.
Det handlar till exempel om rådgivningsorganisationerna, den offentliga förvaltningen, jordbrukshandeln och finansieringssektorn.
Mindre negativitet också budskap till ministern
SLC:s ungdomsutskott träffade tidigare i månaden jord- och skogsbruksminister Sari Essayah (kd) och där kom naturligt upp frågorna kring hur unga skall fås att bli intresserade av jordbruk. Bland hälsningarna till ministern framhölls bland annat vikten av att minska negativiteten i branschen.
Det är ingen enkel fråga att öka intresset för branschen och åtgärder behövs både på nationell och EU-nivå. Det behövs bland annat bättre utbildning, nya investerings- och finansieringsformer och verktyg för hälsa och välmående.
– Så måste det också bli lönsamt för den äldre generationen att ge över jordbruket, istället för att de bara odlar trädor tills de kastar in veven, sade Nyholm.
Orsakerna till att de unga inte engagerar sig i producentorganisationerna verksamhet handlar bland annat om tidsbrist och att andra fritidsintressen känns mer intressanta.
För ungdomarna kan intresseorganisationerna också kännas främmande så det blir en hög tröskel att komma med i verksamheten. Det gör också att ungdomarna inte tror att de kan påverka inom organisationen.
SLC försöker få med ungdomarna i verksamheten genom att arrangera ungdomsutbildningar. Som bäst pågår en ungdomsutbildning med skogstema med flera tiotal deltagare, som bland annat skall göra en studieresa till Bryssel nästa år.
SLC engagerar också alla svenskspråkiga naturbruksskolor genom Naturbruksplattformen och studentföreningarna Skuffis och Agro-forst har sakkunniga i SLC:s ungdomsutskott. SLC deltar också i projekt som skall gynna unga, som till exempel Greppa generationsskiftet.
Nyland kunde ta modell av Österbotten
Själva rubriken för Cecilia Nyholms föredrag var ”Var är ungdomarna?” vilket bottnar i de utmaningar SLC Nyland har haft med att få med unga i verksamheten. Från publiken kom också ett svar på frågan:
– Vid höstens skördefest i Ingå var det över 180 deltagare och där fanns det åtminstone många ungdomar med, berättade Bengt Nyman.
Så bara verksamheten är tillräckligt intressant kommer nog de yngre generationerna med.
Cecilia Nyholm lade fram ett förslag om att ungdomsklubbar kunde bildas enligt modell från Österbotten där tre klubbar finns; Sydin, Mellis och Norran. Det finns inte krav på att vara ÖSP-medlem för att få delta i klubbarnas verksamhet.
Klubbarna är inte registrerade föreningar och har möjlighet att få finansiering från ÖSP och lokalavdelningarna. Verksamheten handlar mest om social samvaro för att samla lantbruksintresserade från den egna bygden och består till exempel av sommarträffar, julfester och olika besök.
För SLC Nylands del kunde verksamheten till exempel regionalt delas upp i Västis och Östis. Ungdomsklubbarna skulle inte ersätta SLC Nylands Ungdomsutskott men kunde vara ett sätt att enkelt och med låg tröskel få ihop folk till ungdomsutskottet och annan verksamhet.
– På de viset kunde man också få bättre utbyte bland de förtroendevalda som är verksamma. Man skulle inte behöva mjölka det sista ur dem som varit verksamma år efter år, säger Nyholm.
Ungdomsklubbarna skulle också kunna samla unga från många olika områden och bakgrund. Det handlar om studerande, alumner på olika nivåer, sådana som planerar generationsväxling och sådana som redan har generationsväxlat.