Våtmarksodling är bland de kostnadseffektivaste sätten att få ner växthusgasutsläppen från torvmarker. Men lönsamheten är ändå en utmaning med nuvarande stödsystem. Det berättade Hanna Kekkonen som är forskare vid Naturresursinstitutet Luke på ett seminarium senaste vecka. Arrangörerna till seminariet var Baltic Sea Action Group och Salaojituksen tukisäätiö.
Men vad är då våtmarksodling? Enligt Hanna Kekkonen handlar det om att fortsätta odla torvåkrar där vattennivån har höjts så att den ligger nära markytan. Den positiva effekten av våtmarksodling är att nedbrytningen av torven bromsas upp och att bildningen av växthusgaser därigenom minskas.
Vid våtmarksodling odlas inte vanliga avsalugrödor som spannmål. Det kan istället handla om energivide, rörflen, kaveldun eller vass.
Skillnaden jämfört med att återställa åkrarna till naturtillstånd är att åkrarna inte då behöver tas ur produktion. Lämpliga objekt är sådana torvåkrar som annars också är svåra att odla med traditionella grödor och odlingsmetoder, eftersom de är så blöta.
– Man tänker ju ändå ofta att en våtmarksodling ser ut som en ankdamm, men det behöver inte göra, den kan nog se ut som en vanlig åker också.
Våtmarksodling skulle enligt Kekkonen vara en effektiv åtgärd inom klimatarbetet för jordbruket. Enligt Luke står torvåkrarna för över hälften av växthusgasutsläppen i inom jordbruket, trots att bara dryga tio procent av åkerarealen är torvåkrar. Våtmarksodling en av de åtgärder som nämns i EU:s återställningsförordning. Det är ett alternativ för att hålla en torvåker produktionsduglig, istället för att återställa åkern till naturtillstånd.
– Det borde erbjudas möjligheter i stödsystemen som skulle uppmuntra till våtmarksodling, säger Kekkonen.
Våtmarksodling kräver nytänk
Fossila råvaror kommer i framtiden i hög grad att ersättas av biobaserade råvaror. Men den biomassa som kommer från skogen räcker kanske inte till.
Dessutom kommer användningen av torv att så småningom fasas ut. Det betyder att de råvaror som uppkommit genom sidoflöden från torvproduktionen kommer att försvinna. Alternativ behövs och där kan våtmarksodling erbjuda ett alternativ.
– Det handlar om att vi måste börja tänka på ett nytt sätt gällande åkeranvändningen. Det handlar inte bara om att producera mat, det kan handla om mycket annat.
För energiproduktion kan man odla energivide, rörflen, kaveldun eller glasbjörk. Vass, rörflen och kaveldun kan också användas till växtunderlag. Samma växter kan också användas som strö på husdjursgårdar, eller rentav till foder.
Vass och kaveldun skall också kunna användas inom byggbranschen som isoleringsskivor.
– Man kan dessutom odla bär eller få textilråvara och andra fibrer från våtmarksodling. Så finns det också möjligheter till nya material som biokol och nanomaterial, berättar Kekkonen.
Mer stöd krävs för att få lönsamhet
En viktig fråga är förstås lönsamheten för våtmarksodling. Enligt en rapport från Luke som Kekkonen hänvisade till, skulle det behövas ett extra stöd på 496 euro per hektar för att rörflen skulle kunna konkurrera med odling av foderhavre.
Rörflenen skulle då odlas på åkrar där grundvattennivån har höjts så den ligger nära markytan.
– Men kostnaden för den utsläppsminskning som våtmarksodlingen skulle ge blir 25 euro per ton koldioxidekvivalenter, vilket är lågt jämfört vad en utsläppsrätt kostar i utsläppshandeln, säger Kekkonen.
Marknaden för de produkter som kunde produceras från våtmarksodlingar är ännu outvecklade. I princip kunde våtmarkerna redan nu producera rörflen till foder eller strö, men så är inte fallet eftersom stödsystemen inte ger något mervärde till jordbrukarna för att höja vattennivån på torvåkrarna, eller för utsläppsminskningar.
– Det är litet av ett hönan och ägget problem med utvecklingen av produkter från våtmarksodlingen. Man brukar säga att marknaden sköter sig själv, men här behövs stöd till produktutveckling för att marknaden skall komma igång.
Vilka åkrar lämpar sig för återvätning?
Med hjälp av ett så kallat DTW-index, som beaktar bland annat höjdförhållandena på åkern, kan man räkna ut hur mycket torvåkrar det finns som skulle lämpa sig för återvätning eller våtmarksodling. Utgående från indexet skulle det i vårt land finnas rentav 135.000 hektar lämplig åker.
Dessa finns till en stor del på områden där andelen odlad torvmark är hög. I praktiken finns det utmaningar att hitta lämpliga skiften. Rent tekniskt sett kan det vara svårt att återväta skiften, om till exempel omgivande skiften skall fortsätta odlas normalt.
Enligt Hanna Kekkonen borde man i första hand rikta våtmarksodling och andra åtgärder som syftar till att minska klimatutsläppen till sådana åkrar där det inte produceras mat. Det handlar dels om extensivt odlade åkrar, såsom naturvårdsåkrar. Sådana finns det omkring 30.000 hektar i landet.
En annan kategori är sådana gårdar som inte producerar livsmedel. År 2020 fanns det 7.500 gårdar som lyfte 62 miljoner euro i stöd utan att sälja produkter eller arrendera ut sin mark. På dessa gårdar fanns det runt 17.000 hektar torvåkrar.
Den tredje kategorin handlar om torvåkrar som finns i regioner där torvåkrarnas andel av den totala åkerarealen är låg. Om åtgärder riktar sig till sådana områden hotar inte en återvätning av några procent av gårdarnas åkermark livskraften för det egentliga jordbruket.
Det finns omkring 90.000 hektar torvåkrar på områden där torvåkrarnas andel är 2-12 procent av totala åkerarealen.