Lite tekniskt strul i början, men Claus Blomberg och Thomas Lindroth i Kimito ska ha betsådden gjord den här veckan.
Claus Blomberg är troligen den första på Kimitoön som kom i gång med vårdsådden, om man bortser från specialgrödor som potatis och grönsaker. I måndags började han så betor på en arrendeåker i Kila i Kimito – men fick ge upp efter bara ett drag.
Gödselutmatningen strulade på grund av rost. Dessutom visade det sig att råttorna gnagt sönder några packningar. Så dagen gick till att hamra, skruva och sitta fem timmar i bilen för att få reservdelar.
På tisdag förmiddag är sådden åter igång, men Blomberg menar att han ännu är lite uppjagad.
– Det är irriterande då man har försökt vara petnoga. I hallen märkte jag inte felet, och packningarna gick inte ens att se.
Punktering på båda framdäcken
Kompisen Thomas Lindroth, som samarbetar med Blomberg om betsådden, har egna bekymmer där hemma: punka på traktorns båda framdäck fastän innerslangarna bytts dagen innan.
– Det blir sista försöket med innerringar för mig nu! Men sånt är livet.
Senast på veckoslutet ska de ha betorna i marken – Blomberg på 30 hektar och Lindroth på 15 hektar.
På den sluttande och rätt sandiga jorden i Kila kunde man ha sått redan för 1,5 vecka sedan, säger Blomberg.
– Men lika bra att det inte blev av. För sedan kom regnen, och marken var onödigt kall.
Betorna viktiga
Sockerbetorna är, säger de, en liten del av arealen men en stor del av inkomsten.
Odlarna får nu leverera så mycket de kan till Sucros. Att branschavtalet för första gången gäller på obestämd tid ger en trygghet som möjliggör investeringar.
– Betorna kräver en hel del jobb, säger Blomberg. Men det är en gröda som också funkar i kalkylerna. Och jag har skrivit upp alla timmar, till exempel då jag gått runt med ryggspruta.
Duon ogillar ”skenodling”. Stöd för bulkvaror behövs visserligen, speciellt då så gott som alla länder stöder sitt jordbruk.
Men, betonar de, det gäller att sköta sitt odlande seriöst och noga överväga valet av grödor. Att odla maltkorn är inte så vettigt nu, när krogarna är stängda, ger Lindroth som ett tydligt exempel.
Viruset syns i vardagen
Och då är vi inne på coronaviruset. Det har inte påverkat själva arbetet så mycket. Gödsel och växtskydd är köpta på förhand, även om det förstås kan behövas komplettering.
Betningen av sockerbetsutsädet blev visserligen ny, och mindre heltäckande, som en följd av viruset, säger Blomberg.
Hans jordbruk är dessutom beredskapsgård, så han har tvingats göra upp en plan för ersättare och ersättarens ersättare.
Lindroth säger att han och hans pappa, som hjälper till på jordbruket, redan i en månad undvikit att sitta i samma bil för att inte riskera insjukna samtidigt. Nu blir det aktuellt att fundera på smittorisken i traktorn.
Även det Blombergska jordbruket är för övrigt en familjeangelägenhet, där Claus pappa är med på åkern.
Men överlag har viruset påverkat jordbrukarna på samma sätt som många andra familjer: genom att barnen är hemma.
– Med två barn är det ibland är det som en egen MMA-match, skrattar Blomberg. Min sambo är hemma från jobbet och sköter barnen. Hon lagar dessutom mat till mig och föräldrarna.
Förändringar på ön
På Kimitoön finns i dag 12-13 sockerbetsodlare, i Pargas bara enstaka. Sucros har haft kampanjer för att öka antalet nationellt.
Blomberg säger att antalet odlare väl inte ökat, men att totalarealen gjort det. På ön, konstaterar de, är jordbruket inne i en förändring där gårdar byter brukare.
– Det var en hel del förändringar i våras, och det kommer att ske mycket ännu, säger Blomberg.
– Det har länge funnits många gårdar här, säger Lindroth. Strukturutvecklingen verkar inte ha följt resten av landet, så det är naturligt om det kommer en ”knäpp”. Och det ju bra att någon annan tar över om gården inte har en egen fortsättare.