Enligt EU-rätten ska reglerna för vargskyddet beaktas, oberoende om vargen befinner sig i sin naturliga livsmiljö eller tätorter. En varg får inte fångas och flyttas utan de nationella myndigheternas tillstånd. Det fastställer EU-domstolen.
Enligt domstolen är skyddet av varg obegränsat, oberoende av om djuret befinner sig i sin naturliga livsmiljö, i skyddsområden eller i närheten av bostadsområden. Huvudregeln är att vargar är skyddade i alla områden.
Rent konkret tar EU-domstolen ställning till ett fall som utspelade sig för fyra år sedan i Rumänien. Djurskyddsaktivister skulle fånga in en varg som uppehöll sig i en by, med avsikten att flytta den till ett närbeläget naturreservat.
Problemet var att den aktuella byn befann sig mellan två naturskyddsområden, alltså utanför vargens officiella skyddsområde. Under transporten lyckades vargen befria sig ur buren och rymde till ett närbeläget skogsområde.
Aktionen polisanmäldes
Aktivisternas olagliga utsättning av vargen polisanmäldes senare. Aktivisterna hamnade inför rätta, men den rumänska domstolen tvekade om tolkningen av direktivet. Hur definieras skillnaden mellan begreppen ”naturligt utbredningsområde” och ”i naturen”.
Domstolen lät frågan gå vidare till EU-domstolen i Luxemburg, som nu har levererat ett svar. Enligt domarna befinner sig vargar som uppehåller sig nära bebyggelse, eller som beträder tätorter, fortsättningsvis inom vargens ”naturliga utbredningsområde”.
Vargarna är därmed skyddade enligt bestämmelserna i det europeiska habitatdirektivet. Förbudet att fånga och jaga vargar gäller emellertid också utanför fastställda skyddsområden.
Det handlar med andra ord om att skydda dessa djurarter, inte bara på vissa strikt avgränsade platser, utan även exemplar som lever i naturen eller i vilt tillstånd. Det handlar om arter som fyller en funktion i naturliga ekosystem, betonar EU-domarna.
Domarna hänvisar till regioner inom EU där vargar lever i omedelbar närhet till mänsklig bebyggelse. Människans närvaro i dessa områden har medfört att vargarna har anpassat sig till de nya förhållandena.
Konfliktfall avgörs av nationell myndighet
Enligt utredningen i samband med målet vid EU-domstolen har utbyggd infrastruktur och olagligt skogsbruk samt jordbruk och vissa industrinäringar bidragit till ett tryck mot vargbestånd och vargarnas livsmiljö.
Detta gäller också det aktuella fallet i den rumänska byn Simon. Simon är en by som ligger mellan två stora skyddade områden med vargbestånd. Det innebär att vargarna kan komma att röra sig mellan dessa båda områden.
Således får ett exemplar av en skyddad djurart som är föremål för de angivna förbuden i livsmiljödirektivet fångas in och transporteras bort. Detta förutsätter ändå att en behörig nationell myndighet beviljar ett undantag, fastställer EU-domstolen i sitt utlåtande.
Det innebär i praktiken att varje enskilt medlemsland borde ha ett nationellt regelverk som fastställer hur konfliktfall mellan vargar och människor ska skötas. Omvänt kan en varg enbart fångas med tillstånd som baserar sig på ifrågavarande regelverk.