Ffdskog1
Uppskattningsvis beror i genomsnitt 15 procent av utsläppen från de livsmedel som konsumeras i EU på avskogning i tropikerna. FOTO: Noora Simola/FFD
Tema

Varför har vi inte lyckats
stoppa avskogningen?

Jordbruk och livsmedelsproduktion, som till största delen gynnar den västerländska konsumtionen, orsakar massiv avskogning i tropiska länder. Skogsskövling hotar naturliga ekosystem och gör det svårare att bekämpa och anpassa sig till klimatförändringarna. Trots internationella politiska initiativ och frivilliga certifieringssystem har problemet med global avskogning inte kunnat lösas.

Vilken typ av resultat kan överhuvudtaget uppnås genom lagar och reglering? Varför har de frivilliga initiativen inte haft önskad effekt? Vilka åtgärder krävs för att uppnå målen för lagstiftningen och certifieringarna ur livsmedelsproducenternas perspektiv i den globala södern?

Jordbruket är den största direkta orsaken till avskogning. Röjningen av åker- och betesmark, särskilt för odling av kaffe, kakao, fodersoja och för boskapsuppfödning, krymper skogsarealen.

Avskogning leder till splittring och förlust av livsmiljöer. Av världens landlevande utrotningshotade fågel- och däggdjursarter är 80 procent hotade just på grund av att deras livsmiljöer försvunnit, till följd av skogsskövlingen och röjning av ny jordbruksmark.

Samtidigt är över en miljard människor i den globala södern beroende av naturen för att uppfylla sina grundläggande behov, matsäkerheten och försörja sig. Ändå exporteras en stor del av jordbruksprodukterna från den globala södern till Europa och Kina. Uppskattningsvis beror i genomsnitt 15 procent av utsläppen från de livsmedel som konsumeras i EU på avskogning i tropikerna.

350 miljarder dollar mot avskogning

Regeringar har försökt stoppa avskogningen genom frivilliga åtaganden. EU:s FLEGT-program (Forest Law Enforcement, Governance and Trade) syftar till att förbättra spårbarheten av timmer och förhindra olaglig avverkning. Det transnationella programmet REDD+ (Reducing Emissions from Deforestation and Forest Degradation) syftar också till global påverkan genom att stöda utvecklingsländer i att skydda sina skogar och öka kollagret.

Sedan starten 2008 har programmet REDD+ spenderat 350 miljarder dollar på att förhindra avskogning. FAO uppskattar att den globala avskogningen har avtagit något: mellan 2015 och 2020 skövlades 10 miljoner hektar skog varje år, jämfört med 12 miljoner hektar per år under den föregående femårsperioden.

Nettoförlusten är dock fortfarande cirka 5 miljoner hektar per år: mer skogsmark förstörs varje år än vad som förnyas. Framstegen genom politiska initiativ verkar för långsamma med tanke på hur kritisk avskogningssituationen är.

Eftersom västerländsk konsumtion har en stor inverkan på avskogningen, är det västerländska beslutsfattares och företags ansvar att utveckla effektiva sätt att stoppa den. EU-kommissionen förbereder för närvarande en lag om avskogning, som syftar till att säkerställa att livsmedel på EU-områdets marknad inte orsakar avskogning. Lagens strävanden är goda, men den beräknas minska avskogningen med endast 72.000 hektar per år. Det är drygt en procent av den årliga nettoförlusten.

Lagstiftningens effektivitet beror inte bara på lagens styrka utan också på hurudana förutsättningar som skapas för dess genomförande. Lagstiftning, initiativ och certifikat kan bara sätta upp mål och ramar för att stoppa avskogningen. De praktiska åtgärderna vidtas i tropiska länder av livsmedelsproducenterna och på plantagerna.

Ffdskog2
Eftersom avskogning är ett mångfacetterat problem finns det ingen enkel lösning som passar alla. FOTO: Jukka Hintikka

Motstridiga effekter

Många internationella företag som använder tropiska råvaror är engagerade i frivilliga certifieringssystem, med skogsskydd som en av många hållbarhetsaspekter. Certifieringssystem inkluderar FSC och PEFC (trä, papper och gummi), Rejäl Handel och Rainforest Alliance (bland annat kaffe och kakao) samt RSPO (palmolja).

Utbredningen av certifieringar har utan tvekan ökat den sociala rättvisan genom att förbättra den ekonomiska situationen för många jordbrukare. Tyvärr tyder forskning på att certifikat oftast inte lyckas både med att höja jordbrukarnas inkomster och stöda naturens välbefinnande. Det är svårt att uppnå resultat i både ekonomiska, sociala och ekologiska mål samtidigt. Effekterna av åtgärderna är ibland till och med motstridiga.

Olika sätt att göra jordbrukssystem och -metoder mer effektiva och miljövänliga på samma gång undersöks flitigt. Hållbar effektivitet kräver systemiska förändringar, omorganisation av verksamheten och ny teknologi. Eftersom avskogning är ett mångfacetterat problem finns det ingen enkel lösning som passar alla.

Åtgärder behövs på lokal nivå och inom såväl skogsbruket som jordbruket. Konkreta åtgärder för en miljövänlig modernisering av livsmedelsproduktionssystem erbjuds till exempel genom kombinationen av jord- och skogsbruk (agroforestry), där flera olika grödor och skuggträd odlas tillsammans istället för monokultur av endast en åkergröda. Att använda satellitbaserad datainsamling för att uppskatta vegetationstäckets storlek är å andra sidan ett intressant sätt att verifiera skogarnas tillstånd på ett kostnadseffektivt sätt. 

Det är viktigt att hitta politiska medel och ekonomiska morötter för att bromsa avskogningen, bekämpa klimatförändringarna och skydda den biologiska mångfalden. Lagstiftning och certifiering ger ensamma dock inte önskat resultat.

Dyr certifiering

I vissa situationer kan avreglering av skogsvårdslagstiftning till och med minska avskogningen. Food and Forest Development Finland (FFD) har i sitt arbete i Tanzania funnit att människor drivs till olaglig avverkning på grund av att planer för skogsföryngring är för dyra att genomföra utan extern finansiering.

Certifieringar har fått mycket till stånd, men kostnaderna är ofta höga. Prispremien som certifikatet genererar för producenten täcker inte nödvändigtvis kostnaderna och inkomstbortfallet för certifieringen. På grund av certifieringens komplexitet och höga kostnad har FFD valt att gynna det deltagande garanti systemet (Participatory Guarantee System, PGS), som lämpar sig särskilt för produkter ämnade för lokala marknader. Det ger rimliga resultat till en lägre kostnad.

För att lyckas med reformer på systemnivå krävs finansiering och politiskt engagemang på många nivåer, men också lokalbefolkningens medverkan. Ju miljövänligare produktion som eftersträvas, desto högre krav ställs på utvecklingsländernas producenters kunskap och tidsanvändning. För producenterna, vars försörjning är helt beroende av sina grödor, är dessa resurser begränsade.

Vid sidan av certifieringar bör lokalbefolkningen utbildas i avskogningens inverkan, som till exempel kopplingen till minskad nederbörd. Lokala organisationers kompetens och kunnande behöver också utvecklas inom områdena agroekologi, regenerativt jordbruk och skogsbrukskunnande.

Producenter och företagare ska garanteras möjlighet att delta i utformning och genomförande av åtgärder tillsammans med forskare. Genom dialog och tvärsektoriellt samarbete ökas hänsynstagandet för lokala förhållanden och risken för konflikter minimeras.

För att lyckas stoppa avskogningen är en av nyckelfaktorerna att rikta stödet till småbrukare i utvecklingsländer, och stöda dem mot en systemisk förändring av jordbruksmetoder.

Heli Sihvonen

Skribenten arbetar som volontär på Food and Forest Development Finland (FFD). Hon arbetar som sakkunnig i frågor om klimat och naturens mångfald på Gaia Consulting Oy.