Det kan inte finnas många européer som tittar på vad som händer i Storbritannien just nu utan att skrapa sig i huvudet i förvirring. Tre år efter att Förenade kungariket röstade för att lämna europeiska unionen, grälar landets invånare fortfarande om sin framtid eftersom tidsfristen för brexit kommer allt närmare i snabb takt utan någon form av ett avtal i sikte.
Efter att ha beslutat stänga parlamentet tidigt för att förhindra ytterligare debatt har premiärminister Boris Johnson åtagit sig att lämna EU den 31 oktober med eller utan en överenskommelse, trots upprepade varningar om vad det kan betyda för landet, dess handel och ekonomin.
För jordbruket ser siffrorna för vissa sektorer särskilt besvärliga ut, med experter som varnar för att industrin kan komma att förlora så mycket som 850 miljoner pund i vinster under det första året efter ett brexit utan avtal.
Det råder inte mycket tvivel om att det brittiska jordbruket är på väg mot potentiellt svåra tider, och därmed dyker några riktigt stora frågetecken upp om hur många gårdar som kommer att överleva raset.
Röstade brittiska bönder verkligen för brexit?
Med tanke på att många brittiska producenter är beroende av EU-subventioner för att göra vinst, av utländsk personal för att driva sina gårdar och av att exportera mat för 22 miljarder pund till 500 miljoner konsumenter i hela Europa, verkar det vara galenskap att riskera vartenda av de här elementen. Och ändå är det vad majoriteten av jordbrukarna röstade för att göra.
Enligt undersökningar röstade drygt hälften av jordbrukarna (vilket stämmer överens med landet som helhet) för att lämna EU, och samma andel stöder fortfarande beslutet. Som det stått i många rubriker är brittiska jordbrukare verkligen kalkonerna som själva röstade för att bli uppätna till jul.
En del av orsaken är utan tvekan kulturell; i önationen känner sig många britter utan förbindelse med Europa och att de styrs av EU-tjänstemän från länder som de inte anser sig ha någon anknytning till.
Kanske ännu viktigare är emellertid den ökande mängden av regelverk kring jordbruket från Europa som bönderna anser är ett hinder för att kunna idka sin näring på ett produktivt och konkurrenskraftigt sätt. Tuffare bestämmelser om bekämpningsmedel och regeln om tre olika grödor har särskilt upprört producenterna under de senaste åren.
När politikerna varseblev jordbrukarnas missnöje lovade de som var för brexit att råda bot på obalansen och erbjöd att ersätta den gemensamma jordbrukspolitiken med inhemska regler som passar Storbritanniens specifika behov.
Mot bakgrunden av ett löfte om bibehållen nivå på ekonomiskt stöd som under den gemensamma jordbrukspolitiken – åtminstone fram till 2021 – liksom ett handelsavtal som skulle trygga exportmarknaderna också framöver är det inte längre så svårt att förstå varför jordbrukarna röstade som de gjorde.
En inhemsk jordbrukspolitik
Det som dessa probrexitpolitiker inte berättade är att om de brittiska jordbrukarna skulle kunna fortsätta handla med Europa måste de fortsätta att följa samma regler om djurskydd, bekämpningsmedel och livsmedelsstandarder som hittills. Att riva regelböckerna skulle aldrig hända.
Det som också snabbt blev klart är att det brittiska regeringskvarteret Westminster inte hade makt att utforma en jordbrukspolitik som skulle kunna fungera för hela Storbritannien.
Istället tillbringade ministrar vid DEFRA – regeringens jordbruks- och miljöavdelning – 18 månader på att utarbeta ett stödpaket för jordbruket i England som de hoppades skulle sätta tonen för den framtida politiken i hela landet.
Baserat på idén om ”grön brexit” skapade DEFRA ett utkast till politik som avdelningen hoppades skulle uppmuntra till innovation genom investeringar i forskning, locka nya aktörer till jordbruksnäringen och samtidigt förbättra miljön.
En viktig del av det här skulle göras genom att avveckla direktbetalningar till jordbrukarna och i stället ersätta dem med en politik som ger "offentliga pengar för offentliga varor".
I praktiken betyder det att jordbrukarna skulle få pengar för att utföra miljöförbättringar som att ta hand om vattendrag, minska översvämningsrisker och förbättra marken.
Det som emellertid har oroat många branschorganisationer är att livsmedelsproduktionen som sådan inte anses vara en offentlig vara och att livsmedelssäkerhet inte uppmärksammas i paketet.
Och med förslaget till stödpaket som ännu väntar på sin första behandling i parlamentet, är jordbrukarna fortfarande osäkra på vad deras framtid exakt kommer att innefatta.
Handel och tullar
Kanske mer oroande på kort sikt är emellertid att ett avtalslöst brexit skulle resultera i några avskräckande tullar för brittiska jordbrukare om de vill fortsätta sälja sina produkter till Europa.
Utan ett handelsavtal kommer export av lamm och får att medföra tullar på upp till 50 procent, medan vissa delar av nötkött riskerar att förtullas för upp till 90 procent vilket skulle knuffa ut brittiskt nötkött och lamm från de europeiska marknaderna.
Det har förutsagts att den brittiska fårsektorn ensam skulle förlora 100 miljoner pund inför ett brexit utan avtal. Många inom sektorn har redan i dag svårt att få ekonomin att gå ihop, och industrins representanter varnar för att producenterna kan tvingas sälja sina flockar.
För att ta itu med problemet har DEFRA-tjänstemän utarbetat en serie beredskapsplaner för ett avtalslöst brexit, som innefattar ett bidrag till fårbönder för eventuella inkomstbortfall på lamm som de skickar till slakt.
Regeringen har också lovat att införa tullar på import av irländskt nötkött, danska mejeri- och fläskprodukter och fjäderfä från Nederländerna för att erbjuda brittiska produkter tullskydd.
Det är emellertid ett löfte som bortser från WTO:s handelsregler, och utanför EU:s skyddande handelsavgift kommer brittiska jordbrukare utan tvekan att möta en tillströmning av billigare livsmedel (och potentiellt av lägre kvalitet) från resten av världen som de inte har någon chans att konkurrera med.
Det troliga resultatet?
Fram till skilsmässan mellan Storbritannien och EU är framtiden för många brittiska jordbrukare med andra ord osäker.
Få producenter har kunnat rusta sig för ett resultat de inte kan förutsäga. Med tanke på produktionscyklernas längd inom jordbruket är det inte heller sannolikt att många kommer att kunna reagera snabbt på plötsliga marknadsförändringar.
Inte ens ett ledarskifte efter ett snabbt allmänt val kommer troligtvis att förändra situationen, eftersom oppositionsledaren Jeremy Corbyn, labour, har sagt att han har förbundit sig att hedra resultatet av folkomröstningen.
För tillfället fortsätter bönderna jobba på som vanligt och hoppas att den motståndskraft som har lett dem genom andra tuffa tider kommer att ta dem genom den här också.
Caroline Stocks