Om man räknar vall som en odlingsgröda är den Finlands vanligaste. Vall odlades i fjol på 783.800 hektar och arealen var den största på över tjugo år. Odlingsbetingelserna här, framför allt vår korta och intensiva växtperiod med långa och ljusa nätter, gör att många vallväxter får naturliga fördelar gentemot till exempel spannmål.
Det är inte så konstigt att många lantbrukare anser att vallen är den absolut viktigaste odlingsgrödan i vårt land. Husdjursproduktionen, och inte minst mjölkproduktionen, är fortfarande i dag motorn i det finländska jordbruket trots att antalet mjölkgårdar halverats på tio år.
På mjölkgårdarna är ett bra och kostnadseffektivt grovfoder A och O för produktionen. Mjölkgårdarna står i dag för ungefär 40 av det finländska lantbrukets försäljningsintäkter, husdjursgårdarna sammanlagt för drygt 70 procent.
I och med ekonomiskt kärva tider har grovfodrets, och därmed vallens roll, närmast förstärkts. En väl etablerad vall är en odlingsgröda som inte bara ger skörd flera gånger om året utan också i flera års tid.
På mjölkgårdar strävar man i dag efter att ta tre vallskördar om vädret tillåter. Många prövar sig dessutom fram med fröblandningar som innehåller otroligt många vallväxter, i första hand för att ge odlingssäkerhet, eller vallväxter som skapar en stor växtmassa och därmed ger mycket foder per hektar, till exempel blålusern. En lyckad etablering och ett ogräsfritt bestånd är kanske de två viktigaste faktorerna för en kostnadseffektiv och högavkastande vall. Förhoppningsvis kunde växtföljdstänkandet fram över få ett allt starkare fotfäste inom växtodlingen och där har också vallen sin givna plats.