Ledaren: Vätgas kan vara en möjlighet för den tunga industrin på vägen mot fossilfrihet
Enligt flertalet energiexperter som Svenska Yle (3.8.2021) talat med kommer efterfrågan på vätgas inom kort att öka dramatiskt då stål men också andra industriprodukter ska produceras utan koldioxidutsläpp.
Det är klimatförändringen som lett till att man skärpt utsläppsreglerna och höjt utsläppstarifferna på koldioxid. När det kommer till att tackla klimatförändringen på den här punkten är det just den tunga industrin som är ett problem av grövre kaliber. Uppvärmningen av hus, elektricitet till hushåll och rent av drivmedel till fordon går att – i takt med att tekniken utvecklas – ordna på förnyelsebar eller fossilfri väg.
Den tunga industrins behov kräver som sagt mer, men vätgas kunde vara svaret på den frågan. För att det ska vara möjligt krävs ändå miljardinvesteringar i ny infrastruktur. Vätgas är också den lösning som representanter för den tunga industrin, närmast metall- och skogsindustrin, i såväl Finland som Sverige själva talar för. Till exempel SSAB, med stålverk i båda länderna, planerar att lägga om sin befintliga stålproduktion med kol och koks och i stället använda grön vätgas och biobaserade eller andra fossilfria bränslen.
Förra hösten togs pilotanläggningen för fossilfri ståltillverkning i bruk i Luleå. Hybrit, som projektet kallas, är ett samarbetsprojekt mellan SSAB, LKAB och Vattenfall. I stället för att använda de fossila bränslena kol och koks i tillverkningen av så kallad järnsvamp används alltså den fossilfria vätgasen. Den fossilfria järnsvampen används sedan som insatsvara för att tillverka fossilfritt stål. Vätgasen tillverkas med elektrolys där vatten spjälks till vätgas och syre med hjälp av el.
För att det som i slutändan uppstår ska vara fossilfri vätgas ska elen som används vid tillverkningen givetvis också vara fossilfri. Det betyder i praktiken el från sol- och vindkraft. När allt är klart ska SSAB:s omställning ha minskat koldioxidutsläppen med 7 procent i Finland och med 10 procent i Sverige, det är SSAB:s andel av utsläppen i dag. Planen för stålverket här hemma i Brahestad är att den första masugnen stängs 2030 och den andra masugnen omkring 2040. Mera vätgas och mindre koldioxidutsläpp betyder alltså också att det måste produceras mera el. När SSAB:s järn- och stålproduktion lagts om behövs det 15 terawattimmar el per år i Sverige och 12 terawattimmar i Finland.
Solkraften är generellt intressant för elproduktion, bland annat på grund av att inte mekanik och rörliga delar krävs. Tekniken för den utvecklas också ständigt och nyttjandegraden blir bättre. För jordbrukare och på gårdar där man har större konsumtion än ett hushåll men mindre än en industri så kan solkraft vara särskilt intressant. I Finland är ändå solkraften i barnaskorna och kanske blir den aldrig riktigt stor här eftersom vi har förhållandevis få soltimmar.
Vindkraften verkar ändå ha vind i seglen just nu. Enligt vindkraftsföreningens översikt från början av året så byggs det nu vindkraftsparker med en gemensam effekt på 2.400 megawattimmar. Totalt finns det planer på vindkraftsparker med en sammanlagd effekt på 21.300 megawattimmar. På SLC:s verksamhetsområde finns det flera projekt i olika skeden just nu, bland annat i Österbotten och i östra Nyland. Kanske är det kombinationen vindkraft och vätgas som blir det framgångsrecept som behövs för den tunga industrin. Ska den tunga industrin kunna bli fossilfri så krävs det mer än någon enstaka solpanel eller vindmölla.
FOTNOT: En del faktauppgifter i ledartexten har hämtats från artikeln ”Är vätgasen Finlands nya svarta guld?” Svenska Yle 3.8.2021.