Vid årsskiftet fusionerades Väståbolands skogsförening med Södra skogsreviret. Det betyder slutpunkten för en process som pågått under flera år.
Fredrik Granberg som var ensam anställd vid Väståbolands Skogsvårdsförening är nu alltså anställd av Södra Skogsreviret. Han betjänar sina kunderna på samma sätt som tidigare med den skillnaden att han nu har mer tid för kundarbete, då han inte samtidigt måste sköta all administration.
Granberg har också varit ansvarig för att avsluta föreningen och dess verksamhet. Vid Väståbolands sista möte i höstas utsågs han till likvidator för föreningen. Det var ett jobb som sist och slutligen inte var så stort som befarat.
– Nu är det gjort. Det har kommit meddelande från Patent- och registerstyrelsen att föreningen har upplösts. Väståbolands Skogsvårdsförening är nu borta, konstaterar Granberg.
Han har nu siktet inställt på att lära sig att jobba i den nya organisationen. Först blir det att ta itu ordentligt med kundarbetet då arbetet med fusionen är förbi. Tidigare måste han sköta allt från mötesprotokoll, bokslut, budgeter och avtal med entreprenörer. Nu kan han koncentrera sig på kunderna.
Själva kundarbetet har inte ändrat sig, men det handlar om att lära sig nya rutiner i en större organisation än där han hittills arbetat.
– Det kommer väl efter hand. Då jag jobbade ensam kunde jag ju till exempel sköta reseräkningarna med en enkel Excel-fil, i en större organisation måste det ju förstås finnas andra system för att det skall fungera.
Avslutandet gick bra
Hittills har arbetet gått bra. Men det har egentligen inte ännu funnits så mycket tid att sätta sig in i den nya organisationen.
Pappersexercisen kring avvecklingen av Väståboland har tagit en hel del tid i anspråk efter årsskiftet. Med snabb tidtabell skulle till exempel bokslut färdigställas och revision genomföras för att få ett avslut på den tidigare verksamheten. Men det är nu alltså helt avklarat.
Det var strikt taget inte fråga om någon regelrätt fusion då Väståboland blev en del av Reviret. Istället var det så att Väståboland upphörde med sin verksamhet och Reviret ändrade sitt verksamhetsområde så att det också omfattade Väståboland.
De tillgångar som Väståboland hade överfördes till Reviret då föreningen lades ner. Men det var inte frågan om några större summor. De kommer inte att påverka verksamheten för Reviret i någon större omfattning, påpekar Granberg.
Väståbolands tidigare medlemmar går inte heller miste om något. Tvärtom har de nu tillgång till ett större utbud av tjänster och mer omfattande kunnande, eftersom de kan utnyttja allt som Södra skogsreviret erbjuder.
Färre medlemmar tär på ekonomin
Det var inte ett ekonomiskt tvång som gjorde att sammangången genomfördes. Det handlade istället om att Väståboland var en så liten organisation att den bland annat var känslig för störningar.
Om det hade hänt något åt Fredrik Granberg fanns det ingen ersättare.
– Men det var bra att sammangången gjordes så länge ekonomin var i skick. Antalet medlemmar sjunker sakta och på längre sikt skulle det ha blivit svårt för ekonomin i en så liten organisation som vi var.
Minskningen i medlemsantalet var på samma nivå i Åboland som för övriga skogsvårdsföreningar i landet, ungefär tre procent årligen.
– Det minskande antalet medlemmar är något som jag önskar att våra intressebevakningsorganisationer SLC och MTK skulle försöka göra något åt. Men det är ingen lätt fråga. Jag har själv inget recept för vad man borde göra, säger Granberg.
Väståboland hade senaste år ungefär 600 medlemmar. Fredrik Granberg tror inte att medlemsantalet kommer att påverkas så mycket av sammangången.
– Våra medlemmar var jättemogna för samgången. Ingen av dem som jag varit i kontakt med har varit emot.
Servicen fungerar också på annan ort
Sammanslagningen med Södra skogsreviret förbättrar servicen för den som äger skog i Åboland, men inte bor där, utan någonstans i Nyland. Det blir lättare att åka till något av Revirets kontor närmare hemorten för att uträtta ärenden.
– Vi har medlemmar som äger skog ute i skärgården, men bor i Borgå. Då är det lättare att åka in till kontoret i Borgå till exempel för att titta på kartor eller gå igenom papper som skickats ut från myndigheter.
Väståboland är ett distrikt som har en del logistiska utmaningar. För att ta sig ut till kunder och deras skogsskiften som finns i skärgården måste man oftast utnyttja färjeförbindelser och förbindelsebåtar.
– Om jag åker ut till Mossala från kontoret här i Pargas så tar det lika länge, tre timmar, som om jag skulle åka till Revirets kontor i Lovisa, konstaterar Fredrik Granberg.