Sexton EU-länder har hittills infört reglerna om otillbörliga metoder mellan företag i handels- och livsmedelskedjan. Direktivet syftar till att skydda svaga producenter mot starka handelskedjor.
Det så kallade UTP-direktivet antogs i april 2019 med ett brett stöd. I det skedet fastslog kommissionen att medlemsländerna måste införa direktivet i sin nationella lagstiftning inom två år, eller senast i början av maj 2021.
Fram till dess hade femton medlemsländer införlivat direktivet i sin helhet. De är Bulgarien, Danmark, Grekland, Finland, Irland, Lettland, Nederländerna, Kroatien, Ungern, Luxemburg, Tyskland, Litauen, Malta, Sverige och Slovakien.
Frankrike räknas också till denna grupp, fastän landet reagerade med en viss fördröjning. Med Frankrike har gruppen som har infört direktivet utvidgats till sexton länder. De resterande tolv medlemsländerna måste räkna med ett överträdelseförfarande.
Åtta av EU:s medlemsländer införlivade direktivet genom att införa ny och separat lagstiftning. Av dessa länder hade endast Irland redan på förhand ett nationellt regelverk om otillbörliga affärsmetoder.
Övriga åtta medlemsländer har lyft in direktivet i befintlig lagstiftning som har ändrats på ifrågavarande punkter. Tolv av de sexton länderna har infört UTP-direktivet utan separat hänvisning till marknads- eller konkurrenslagstiftningen.
Finland har formellt klassificerat det nya instrumentet som en marknadslag. Frankrike har infört bestämmelserna i sin handelslagstiftning medan Tyskland har lagt till ett nytt avsnitt i lagen om jordbruksmarknadens struktur.
En majoritet av länderna har tänjt på reglerna över den minimala skyddsnivå som EU-direktivet fastställer. Kommissionen finner att strängare regler är förenliga med direktivet, förutsatt att de följer reglerna för den inre marknaden.
Jordbrukare och andra leverantörer av livsmedel ska framför allt skyddas mot ensidiga kontraktsförändringar och försenade betalningar. Skyddet har utsträckts från färska produkter till att också gälla livsmedel med längre hållbarhet.
Ramdirektivet ger medlemsländerna befogenhet att bestraffa företag som bryter mot reglerna. Det kan gälla försenade betalningar, avbeställningar i sista minuten eller ensidiga och retroaktiva ändringar av ingångna avtal.