Det ukrainska jordbruksministeriet uppskattar årets veteskörd till omkring 20 miljoner ton, mot 33 miljoner ton förra året. Hela spannmålsskörden beräknas till mellan 48 och 50 miljoner ton, men förlusterna är betydande och lagerkapaciteten är otillräcklig.
Ukraina räknar med en mindre spannmålsskörd än vanligt. Enligt de första prognoserna torde veteskörden uppgå till 20 miljoner ton, mot 33 miljoner ton förra säsongen. Också majsskörden blir mindre än normalt.
Trots detta kräver lagring och transport av spannmål från Ukraina både kunskap och fantasi. Det finländska fartyget Alppila transporterade nyligen 18.000 ton exportmajs från Ukraina till La Coruna på den spanska nordvästkusten.
Majslasten hade en lång resa bakom sig. Från Ukraina transporterades spannmålen först per landsväg till den polska hamnstaden Swinoujscie vid Östersjön. Den femte juni lastades fartyget med spannmål, varefter kurs togs mot tyska Kiel.
Därifrån navigerade Alppila genom Kielkanalen till hamnstaden Brunnsbüttel. Färden fortsatte på öppet hav genom Engelska kanalen och vidare runt franska Bretagne. Framme i La Coruna var lasten natten till måndagen den 13 juni.
Alppilas resa är bara ett exempel på de omständiga transporterna av spannmål från Ukraina ut till marknaderna. En god portion fantasi i kombination med logistiskt kunnande är av nöden för att få transporterna att gå ihop.
Pråmar blev en besvikelse
En fartygslast motsvarar dessvärre bara en droppe i havet. Transporterna av spannmål per järnväg har ökat, men kapaciteten är mer än otillräcklig mot bakgrunden av de mer än tjugo miljoner ton spannmål som borde fraktas ut ur Ukraina.
Järnvägstransporterna är omständliga på grund av omlastning från lastbilar till järnvägsvagnar, som dessutom i sin tur måste lastas om på grund av varierande spårvidder. Korruption är dessutom ett problem vid gränserna.
I början av exportsäsongen försökte exportörerna chartra flodpråmar för transport av spannmål till Rumänien längs floden Donau. Denna möjlighet betraktades till en början som det mest lovande alternativet, enligt Deutsche Molkerei Zeitung.
Dessvärre muterade idén till en besvikelse. Enligt marknadsanalytiker vid UkrAgroConsult ligger ett hundratal pråmar stilla i Svarta Havet utanför den rumänska hamnen Sulina i Donaudeltat. De väntar på tillstånd att gå in i kanalen till Donau.
Brist på lotsar
Rutten betecknas som den snabbaste fraktpassagen västerut från inlandshamnarna i Ukraina, via Rumänien och Moldavien. Ett stort problem är emellertid den tidsödande registreringen av fartygen för trafik på floden.
Ett annat problem är bristen på lotsar som måste bistå vid navigeringen i de trånga farvattnen. Myndigheterna har inte varit förberedda på den stora anstormningen. Enligt uppgift kan Rumänien inte klarera in mer än fem fartyg dagligen.
Ukraina har begärt att de lokala rumänska myndigheterna skulle bygga fler kajplatser för väntande pråmar och öka kapaciteten genom att tillåta trafik nattetid. Detta är emellertid omöjligt utan utbildade lotsar och utbildningen till lots tar ett år i anspråk.
Preliminärt förblir Ukrainas export av spannmål och oljeväxter tillsvidare beroende av järnväg. Mot bakgrunden av den till buds stående kapaciteten begränsas transporterna av spannmål till maximalt två miljoner ton per månad.
Det ukrainska spannmålsrådet utvecklar för närvarande planer på att bygga en 300 kilometer lång bansträcka med breddad spårvidd till Polen. Projektet skulle öppna en järnvägsförbindelse vidare till exporthamnen Klaipeda i Litauen.