Den aggressiva och svårbekämpade skadegöraren blodlus (Eriosoma lanigerum) har etablerat sig i åländska äppelodlingar. På Ålands Hushållningssällskaps Minimässa Frukt 2023 i mars fick odlarna råd via nätet av den tyske professorn Roland Weber om hur man bäst tar kål på den invaderande blodlusen, som är en släkting till vår vanliga bladlus.
De första angreppen på Åland konstaterades 2019 och sedan dess har blodlusen spridit sig både inom odlingar och till andra äppelodlingar.
– Men det är bara vi odlare på centrala Åland som drabbats. På norra Åland finns blodlusen inte, berättar Petra Sundin som driver Änglagårds äppelodling i Finström Grelsby.
Hur blodlusen hittat till Åland vet man inte säkert, men troligtvis har den kommit med trädplantorna som mestadels köps in från Belgien och Holland.
– Blodlusen finns i hela Europa så det det skulle vara konstigt om det inte skulle ha dykt upp också på Åland, kommenterar hushållningssällskapets fruktodlingsrådgivare Pernilla Gabrielsson, som var Minimässans primus motor.
Blodfärgade händer
Typiskt är att blodlusen sätter sig i beskärningssår och kräftsår eller där trädens bark är skadad. Blodlusen gömmer sig inne i vita ”ulltussar”, men har en röd kroppsvätska som färgar av sig när de kläms sönder.
Gabrielsson tycker att professorns råd om hur man bekämpar blodlusen var det viktigaste under hela mässan.
– I odlingar där blodlusen härjar som mest blir äppelplockarna alldeles röda om händerna och blodlusens angrepp försvagar träden. Det är förstås alltid bekvämast att använda kemiska preparat för att bekämpa skadeinsekter, men problemet är att medlet Movento som är effektivt mot blodlusen förbjuds i EU efter 2025, säger hon.
Många andra kemiska preparat inom frukt- och annan odling har redan stoppats och därför ökar behovet av biologisk bekämpning.
– Man måste gynna de nyttiga insekterna som håller efter skadegörarna, betonar Jan och Ken Mattsson från Grannas Frukt, som varit en pionjär med sin äppeljuice.
Jan Mattsson från Finström Vestanträsk blev redan för 20 år sedan prisad som Finlands bästa fruktodlare. Han har också varit ordförande för Ålands Frukt- och Bärodlarförening där nu sonen Ken Mattsson sedan några år hanterar ordförandeklubban.
Exempelvis parasitstekeln och tvestjärtar gör stor nytta genom att äta ohyra i form av bladlöss, bladloppor, fjärilslarver och kvalster. Det gynnar alltså odlingen att se till att nyttoinsekterna trivs och förökar sig.
Många äppelodlare placerar också ut fågelholkar i anslutning till sina inhägnade odlingar.
Nöjda med priserna
Fjolåret gav en något mindre äppelskörd än förväntat på Åland, men Petra Sundin som tog över driften av Änglagård för bara några år sedan är ändå nöjd med både skörden och det pris hon fått via odlarägda Ålands Trädgårdshall ÅTH.
Äppelodlaren Torbjörn Zetterman i Saltvik säljer en betydande del av sina äpplen via åländska butikskedjan Mathias Eriksson Ab. Också han är nöjd med vinterns prisnivå och låter förstå att också han som odlare får litet bättre ersättning när butikskedjan tar mera betalt för åländska äpplen än konkurrerande S-Market.
– Jag har fått vad jag begärde, men sen slår ju butikerna alltid på sin egen provision, säger pensionären Zetterman, som började odla äpplen medan han för mer än 30 år sedan ännu jobbade på färja.
Nytt upplägg med mera ”odlarsnack”
På mässan var det inte bara den tyske specialisten på blodlus och annan ohyra som medverkade via nätet. En annan var Hortilabs vd Filip Högnabba, som till och med lovade rabatt på företagets jord- och vattenanalyser åt dem som deltog i Minimässan.
Pernilla Gabrielsson berättade däremot livslevande på plats om hushållningssällskapets försök med nio olika sorters aprikoser och plommon samt 39 äppelsorter. Testernas syfte är förstås att hitta nya sorter som ifråga om avkastning, smak och hållbarhet kan ge förutsättningar för lönsam yrkesodling i framtiden.
Samtidigt hade den traditionella mässan i år också ett nytt koncept för att ge odlarna mera tid att umgås och utbyta erfarenheter. Förmiddagen började med kaffe, mingel bland utställningsmontrar och lunch och eftermiddagens presentationer avslutades med en monter och ”bubbelmingel” i landsbygdscentrets aula som fått namnet ”Gårdsplan”.
– Alla som jag pratade med var väldigt nöjda med upplägget, sammanfattar Pernilla Gabrielsson.