EU-kommissionens gröna giv lanseras i Bryssel som en räddning för klimatet. Det är en sanning med modifikation. Jordbrukets miljö- och klimatåtgärder sänker de skadliga utsläppen i Europa, men i gengäld utlokaliseras skadorna till andra regioner i världen.
Senast 2050 ska Europa vara världens första klimatneutrala kontinent. Det är EU-kommissionens viktigaste målsättning, den gröna given. Målet är en ren, cirkulär ekonomi med effektivt resursutnyttjande.
Med märkbar stolthet presenterade EU-kommissionens nyvalda ordförande Ursula von der Leyen sin gröna giv i december 2019. EU ska bli en klimatneutral ekonomi senast 2050. Jord- och skogsbruket hör till nyckelområdena i processen.
Det låter fint, men forskare som har benat i idéerna är inte helt övertygade. Den gröna given riskerar att bli en dålig giv för andra delar av världen, eftersom EU inte befinner sig på en öde ö. Europa bedriver en livlig handel med andra regioner.
EU-kraven borde gälla all matimport
En tysk forskargrupp vid institutet för teknologi i Karlsruhe (KIT) har granskat den gröna given i kanterna och levererar kritiska randanmärkningar. I princip är den gröna givens målsättningar positiva, men tankegången har en hake.
Forskarna påminner om att EU flitigt bedriver handel med länder över hela världen. Varje år importerar EU flera miljoner ton jordbruksprodukter. Enligt statistiken från 2019 var en femtedel av alla fältfrukter importerade.
Dessutom importerade EU rikligt med kött- och mejeriprodukter från länder utanför EU. Importen härstammar i regel från länder som inte har lika pedantiska miljöbestämmelser som Europa.
Som exempel noteras att EU knappast alls producerar gentekniskt förändrade jordbruksprodukter. Trots detta importeras gentekniskt förändrade sojabönor och majs som foder från Brasilien, Argentina och USA.
EU-importen av spannmål, grönsaker, frukt, animalieprodukter och mejeriprodukter från andra kontinenter är omfattande och kommer att öka i framtiden. EU:s handelspartner ute i världen använder dubbelt mer gödsel och höga givor växtskyddsmedel.
I praktiken utlokaliserar EU sina miljöproblem och ekologiska skador till andra regioner i världen utan att ägna detta några djupare tankar. Hemma i Europa skryter man i gengäld gärna med de goda föresatserna att värna om djur och natur.
Efterlyser en bättre EU-giv
Forskarna anser att EU borde harmonisera sina standarder för uthållig matproduktion med avseende på användning av gödselmedel, pesticider och liknande produkter. EU kan inte förbjuda exportländerna att använda produkterna, men de skulle inte få säljas i EU.
EU kan exempelvis kräva att livsmedel som importeras till den europeiska marknaden ska hålla samma standard som motsvarande EU-produkter. På motsvarande sätt borde CO2-avtrycket för kött och mejeriprodukter motsvara EU-kraven.
Fastän EU genomför omfattande program för skogsförnyelse, hugger andra regioner ned skog utan större skrupler. Brasilien och Indonesien röjer enorma skogsarealer för produktion av växtoljor som förädlas till biobränsle i EU.
Rapporten slår också ett slag för gensaxen, som skulle göra det möjligt att höja skördarna av kvalitetsprodukter från de inhemska åkrarna. Gensaxen kan också stimulera stora producentländer att sänka insatsen av växtskyddsmedel.
Med en rättvis grön giv kunde EU korrigera snedvridningen inom handeln med livsmedel, resonerar forskarna. På detta sätt skulle den gröna given bli en god och bra giv, inte bara för ett klimatneutralt Europa, utan också för den övriga världen.