I fjol kunde vi se en något bättre växtperiod för oljeväxter, men förutom goda bestånd kunde också misslyckade odlingar noteras. Varierande väderförhållanden med långa torra perioder och angrepp av skadegörare har decimerat skörden.
Raps odlades i fjol på 6.500 hektar och rybs på 28.000 hektar, vilket gör att totalarealen ifjol igen översteg 30.000 hektar. Rapsarealen har redan under flera år varit större än arealen för rybs, men nu minskade rapsarealen klart. Totalskörden för rybs uppgick i fjol till 30 miljoner kilogram och för raps till 11 miljoner kilogram, vilket betyder att medelskörden var cirka 1.200 kilogram per hektar.
Då odlingen lyckas är skördepotentialen för oljeväxter betydligt större. För att nå upp till potentialen skall växtperioden förstås vara gynnsam, men också genom att odla på de bästa skiftena med optimerad teknik kan man nå bättre resultat. En jämn uppkomst är den viktigaste tumregeln för en god skörd.
Oljeväxterna lämpar sig mycket bra som mellangrödor i växtföljden och många projekt har startats för att höja odlingens popularitet. Ett år med god skörd kan öka odlingsintresset igen. Oljeväxterna förbättrar markens struktur, de har ett gott förfruktsvärde och hjälper till att hålla växtsjukdomarna i spannmålsodlingen under kontroll.
Odlingen av rybs lyckas i hela landet, medan odlingen av raps som har en rätt lång växttid lyckas bra endast i sydligaste Finland och då i varm jord på skiften med goda odlingsbetingelser. En tidig sådd är på grund av den långa växttiden nödvändig, men då odlingen lyckas bra är avkastningen större än vid rybsodling.
För traditionella rapssorter rekommenderas en såtäthet på 150-200 plantor per kvadratmeter och för hybridsorter 100-150 plantor per kvadratmeter. För vårrybs är rekommendationen 200-250 plantor per kvadratmeter beroende på grobarhet, frövikt och odlingsbetingelser.
Enligt de krav som livsmedelsindustrin har ställt skall fröskörden ha en oljehalt på minst 40 procent och en klorofyllhalt på högst 50 mg/kg. Nuvarande sorter klarar kvalitetsgränserna galant. Problemet vid odling av sena rapssorter är att klorofyllhalten är för hög. Den mognadsprocess i fröna som sänker klorofyllhalten kan försvagas eller helt stoppas om höstfrosten är sträng. Rybssorterna mognar tidigare och därför sjunker klorofyllhalten ofta tillräckligt lågt i god tid.
De mest odlade rapssorterna ifjol var Proximo, DK 7130 CL, Brander, Drago och Cleopatra. Enligt statistiken odlas ytterligare 10 andra sorter på mindre arealer. De nya sorterna odlas ännu idag på små arealer, men då fröproduktionen av dem ökar kommer odlingsarealen säkert att stiga och de äldre sorterna att småningom tas ur bruk.
Två nya rybssorter
På sortlistan har vi nu två nya rybssorter, Sinuhe och Knutar CL. De mest odlade vårrybssorterna var de två rätt nya sorterna Synthia och Synneva samt Aurea CL och Birta. Dessa upptog över 80 procent av odlingsarealen.
Många så kallade CL-raps, alltså sådana sorter som är härdiga mot Clearfield-preparaten Clamox och Cleravol vid ogräsbekämpningen, har etablerat sig i den praktiska odlingen. Ogräsbekämpningen är viktig vid odling av oljeväxter då ogräs breder ut sig snabbt och försvårar tröskningen.
Klumprotsjuka som är en besvärlig skadegörare motverkas bäst genom en växtföljd där korsblomstriga växter odlas högst vart femte år på samma skifte. Om vädret under blomningen är regnigt och beståndet länge är fuktigt är det skäl att vid full blomning bekämpa växtsjukdomar.
Också betning av utsädet är viktigt för att motverka angrepp från skadegörare. Tukes har igen beviljat undantagstillstånd för att använda preparatet Buteo Start FS 480, också för växtperioden 2022. Det ger en möjlighet att bekämpa angrepp från jordloppor, som under vissa år gjort stor skada. Då trycket från skadegörare är stort kan besprutning med ett annat preparat vara nödvändigt.
Utsädesgivan som betats med Buteo får högst vara 6 kg/ha vilket något kan decimera den giva som rekommenderas normalt. Oljeväxterna kan dock kompensera ett lägre antal plantor med en större mängd skidor per planta. En reducerad utsädesgiva behöver alltså inte påverka hektaravkastningen negativt.
I det följande presenteras kort de sorter i sortförteckningen eller i praktisk odling för vilka det finns resultat för de senaste åren. Sortens ursprungsland eller representant och årtalet för när den upptagits i sortförteckningen i Finland anges inom parentes.
Vårrapssorterna
7130 CL (Monsanto, 2015) är en tidig sort av CL-typ. Skördenivån är rätt hög. Fröet är litet, men skördens kvalitet är god, i synnerhet klorofyllhalten är låg. Stjälken är något svagare än Trappers.
Cleopatra (Boreal, 2016) är en syntetisk sort. Dess växttid är något kortare än Trappers. Stjälken är kort och mycket styv. Fröskördens proteinhalt har varit låg men oljehalt rätt hög.
Chip CL (Boreal 2019) är en ny hybridsort av CL-typ. Den är något tidigare än Trapper, men har det oaktat en högre fröskörd. Stjälken är lång men rätt styv. Oljehalten är hög, och dess olje- och proteinskörd är högre än Trappers. Klorofyllhalten har varit rätt låg.
Trapper (Boreal, 2009) är en tidig och rätt avkastningsrik hybridsort. Stjälken är rätt kort och styv. Fröskördens protein- och oljehalt är på medelgod nivå. Klorofyllhalten är låg.
InV110 CL (BASF) är en ny CL-sort. Den är tidig och hör till de mest avkastningsrika sorterna av CL-typ. Dess oljehalt är hög. Klorofyllhalten har varit låg.
DK 7175 CL (Monsanto, 2015) är en sort av CL-typ. Skördenivån har varit rätt låg. Stjälken är lång men styv. Dess proteinhalt är i nivå med Trappers och oljehalten är mycket hög. Klorofyllhalten är medelmåttig.
Laima (Boreal 2021) är en ny rapssort. Den tillhör de tidiga sorterna. Stjälken är lång men rätt styv. Dess skördepotential är något högre än Trappers. Oljehalten är hög och klorofyllhalten håller sig låg.
Campino (Boreal, 2009) är en rapssort av sedvanlig typ, vars egenskaper och avkastning påminner om Trapper. Fröskördens proteinhalt är lägre än Trappers men oljehalten något högre. Klorofyllhalten är låg.
Drago (Boreal, 2016) är en tidig och synnerligen avkastningsrik hybridsort. Den medellånga stjälken är mycket styv. Fröskördens protein- och oljehalt är på medelnivå, men då avkastningen beaktas är kvalitetsegenskaperna goda.
Solar CL (Boreal) är en hybridsort av CL-typ. Den är rätt tidig och har en avkastning på samma nivå som Trappers. Stjälken är medelstyv. Oljehalten är hög.
Proximo (BASF, 2014) är en konventionell populationssort. Växttiden är medellång och avkastningen på samma nivå som Trappers. Stjälken är medellång och styv. Fröskördens proteinhalt är låg men oljehalt hög.
Mosaik (Lantmännen) är en populationssort. Stjälken är mycket styv och avkastningen rätt hög. Den är rätt sen. Proteinhalten är låg, men oljehalten är rätt hög.
InV100 CL (BASF) är en ny hybridsort. Den är rätt sen men har haft en högre avkastning än Trapper. Stjälken är rätt styv. Fröskördens oljehalt är mycket hög.
Cebra CL (Boreal 2019) är ny sort av CL-typ. Den är något senare än Trapper. Cebra är en av de bäst avkastande sorter av CL-typ. Stjälken är lång, men trots det mycket styv. Dess olje- och proteinskörd är höga. Klorofyllhalten har varit rätt låg.
Brander (BASF, 2015) är en rätt sen hybridsort. Den har varit mycket avkastningsrik både på odlingszon I och II. Stjälken är lång och styv. Fröskördens proteinhalt har varit något lägre än hos Trapper men oljehalten är hög. Klorofyllhalten är rätt låg.
Rasma (Lantmännen 2017) är en sen sort av sedvanlig typ. Stjälken är styv. Avkastningen något under Trappers nivå, men oljehalten är den högsta av alla i sortförteckningen. Klorofyllhalten är mycket låg.
Greta (Lantmännen 2021) är en hybridrapssort. Greta är en av de sena sorterna men dess stjälk är styv och inte benägen att bilda liggsäd. Avkastningen är klart högre än för mätarsorten Trapper och skördekvaliteten är god.
Majong (Lantmännen, 2012) är en sen och mycket avkastningsrik hybridsort, på odlingszon I och II. Stjälken är styv. Fröskördens oljehalt har varit hög och klorofyllhalt rätt låg trots den långa växttiden.
Performer (BASF) är en hybridsort. Den är rätt sen men dess avkastning har varit hög. Oljehalten är mycket hög. Den har en lång stjälk men benägenheten för liggsäd är rätt liten.
Darja CL (Lantmännen 2019) är en ny sort av CL-typ. Stjälken är lång men styv. Den har en längre växttid än Trapper men dess avkastning är på samma nivå. Skördens kvalitet är i nivå med Trappers. Klorofyllhalten är rätt hög men inom kvalitetsgränsen.
Axana (BASF, 2015) är en sen hybridsort, vars klorofyllhalt kan stanna på en hög nivå. Stjälken är lång och styv. Avkastningen är på samma nivå som Trappers. Också proteinhalten är på samma nivå som Trapper, men oljehalten är hög.
Dodger (BASF, 2015) är en sen hybridsort. Den har haft en litet högre avkastning än Trapper. Den långa stjälken är synnerligen styv. Både dess protein- och oljehalt är på god nivå. Fröskördens klorofyllhalt är rätt låg.
Sunder (BASF) är en sen hybridsort. Dess avkastning är hög på odlingszon I och II. Fröets oljehalt är mycket hög, men proteinhalt låg. Skördens klorofyllhalt har varit rätt hög.
Builder (BASF, 2015) är en sen hybridsort. Den har en lång och styv stjälk. Fröskördens proteinhalt är på samma nivå som för Trapper, men oljehalten är hög. Skörden har också haft en rätt hög klorofyllhalt.
Vårrapssorterna i de officiella sortförsöken 2014–2021 finns här som pdf.
Vårrybssorterna
Kuutar CL (Försörjningsberedskapscentralen, 2022) är en ny tidig sort av CL-typ. Stjälken är rätt styv. Dess avkastning är betydligt högre än för den andra CL-sorten på odlingszonerna I–III.
Sinuhe (Boreal, 2022) är en ny tidig vårrybssort. Den har den bästa avkastningsförmågan på odlingszonerna I–III. Andelen liggsäd är liten. Oljehalten är den högsta av alla rybssorter och frökvaliteten är också i övrigt god.
Synthia (Boreal, 2016) är en tidig syntetisk rybssort. Stjälken är betydligt styvare än hos andra rybssorter. Både proteinhalten och oljehalten är höga, och klorofyllhalten är synnerligen låg.
Synneva (Boreal, 2017) är en tidig sort. Den är på odlingszon I en av de mest avkastande sorterna i relation till växttiden. Stjälken är lång men styv. Fröskördens kvalitet är på god nivå och klorofyllhalten lägre än hos de övriga sorterna.
Aurea CL (Försörjningsberedskapscentralen, 2010) är den äldre vårrybssorten av CL-typ i sortförteckningen. Den lägger sig lätt. Sorten är tidig och dess avkastning är lägre än de andra sorternas. Fröskördens olje- och proteinhalter är rätt låga.
Cordelia (Boreal, 2009) är fortfarande en av de sorter som odlas allra mest. Dess stjälk är lång och inte alltför styv. Fröskördens kvalitetsegenskaper är goda och klorofyllhalt är rätt låg.
SW Petita (Lantmännen, 2005) är en sort med rätt hög avkastning. Stjälkstyrkan är medelmåttig. Fröskördens proteinhalt är den lägsta av sorterna på sortlistan, medan oljehalten är den högsta.
Birta (Lantmännen, 2016) är en mycket sen och rätt avkastningsrik vårrybssort. Stjälken är lång och tämligen styv. Fröskördens oljehalt är hög och klorofyllhalt rätt låg.
Vårrybssorterna i de officiella sortförsöken 2013–2020 finns här som pdf.
Kalle Ohralahti
Naturresursinstitutet