Oljevaxter Varraps Proximo
Tema

Två nya högavkastande
rapssorter på sortlistan

I fjol kunde vi igen se en ganska gynnsam växtperiod för våroljeväxter, men höstoljeväxterna utvintrade nästan helt. Varierande väderförhållanden med långa torra perioder och angrepp av skadegörare har decimerat skörden. På vissa områden blev blomningen mycket kortvarig, i synnerhet då blomningstiden inföll under en högvärmeperiod.

Vårraps odlades i fjol på 9.200 hektar och vårrybs på 31.400 hektar, vilket gör att totalarealen ifjol översteg 40.000 hektar. Vårrybsarealen har nu under flera år varit större än arealen för raps.

Totalskörden för rybs uppgick i fjol till 38 miljoner kilogram och för raps till 17 miljoner kilogram, vilket betyder att medelskörden för rybs var cirka 1.250 kilogram per hektar och för raps cirka 1.820 kilogram per hektar. Då odlingen lyckas är skördepotentialen för oljeväxter betydligt större. För att nå upp till potentialen skall växtperioden förstås vara gynnsam, men också genom att odla på de bästa skiftena med optimerad teknik kan man nå bättre resultat. En jämn uppkomst är den viktigaste tumregeln för en god skörd.

Oljeväxterna lämpar sig mycket bra som mellangrödor i växtföljden och efterfrågan är nu god. Oljeväxterna förbättrar markens struktur, de har ett gott förfruktsvärde och hjälper till att hålla växtsjukdomarna i spannmålsodlingen under kontroll. Odlingen av rybs lyckas i hela landet, medan odlingen av raps som har en rätt lång växttid lyckas bra endast i sydligaste Finland och då i varm jord på skiften med goda odlingsbetingelser.

En tidig sådd är på grund av den långa växttiden nödvändig, men då odlingen lyckas bra är avkastningen större än vid rybsodling. För traditionella rapssorter rekommenderas en såtäthet på 150-200 plantor per kvadratmeter och för hybridsorter 100-150 plantor per kvadratmeter. För vårrybs är rekommendationen 200-250 plantor per kvadratmeter beroende på grobarhet, frövikt och odlingsbetingelser.

Nuvarande sorter klarar kvalitetsgränserna

Enligt de krav som livsmedelsindustrin har ställt skall fröskörden ha en oljehalt på minst 40 procent och en klorofyllhalt på högst 50 mg/kg. Nuvarande sorter klarar kvalitetsgränserna galant. Problemet vid odling av sena rapssorter är att klorofyllhalten är för hög. Den mognadsprocess i fröna som sänker klorofyllhalten kan försvagas eller helt stoppas om höstfrosten är sträng. Rybssorterna mognar tidigare och därför sjunker klorofyllhalten ofta tillräckligt lågt i god tid.

De mest odlade vårrybssorterna var Synthia, Synneva, Aurea CL och Birta. Dessa upptog 86 procent av odlingsarealen. De äldsta rybssorterna försvinner småningom då nyare tas i bruk.

De mest odlade rapssorterna ifjol var Proximo, DK 7130 CL och Drago som sammanlagt odlades på drygt 40 procent av rapsarealen. Enligt statistiken odlas ytterligare nästan 20 andra sorter på mindre arealer. Äldre sorter har redan försvunnit eller håller på försvinna från marknaden och har ersatts av nyare sorter med högre avkastning. I år har två nya sorter upptagits i sortförteckningen; Lakritz och Lucius.

Många så kallade CL-raps, alltså sorter som är härdiga mot Clearfield-preparaten Clamox och Cleravol vid ogräsbekämpningen, har etablerat sig i den praktiska odlingen. Ogräsbekämpningen är viktig vid odling av oljeväxter då ogräs breder ut sig snabbt och försvårar tröskningen.

Klumprotsjuka som är en besvärlig skadegörare motverkas bäst genom en växtföljd där korsblomstriga växter odlas högst vart femte år på samma skifte. Om vädret under blomningen är regnigt och beståndet länge är fuktigt är det skäl att vid full blomning bekämpa växtsjukdomar.

Också betning av utsädet är viktigt för att motverka angrepp från skadegörare. Tukes har igen beviljat undantagstillstånd för att använda preparatet Buteo Start FS 480, också för växtperioden 2023. Det ger en möjlighet att bekämpa angrepp från jordloppor, som under vissa år gjort stor skada. Då trycket från skadegörare är stort kan besprutning med ett annat preparat vara nödvändigt.

Utsädesgivan som betats med Buteo får högst vara 6 kilogram per hektar, vilket något kan decimera den giva som rekommenderas normalt. Oljeväxterna kan dock kompensera ett lägre antal plantor med en större mängd skidor per planta. En reducerad utsädesgiva behöver alltså inte påverka hektaravkastningen negativt.

I det följande presenteras kort de sorter i sortförteckningen eller i praktisk odling för vilka det finns resultat för de senaste åren. Sortens ursprungsland, representant eller förädlare, och årtalet för när den upptagits i sortförteckningen i Finland anges inom parentes.

Vårrapssorterna i de officiella sortförsöken 2013-2020.

Vårrapssorterna

Lakritz (NBZ-Lembke, 2023) är en ny hybridsort. Växttiden är lång, men skördepotentialen är mycket hög på odlingszonerna I och II. Stjälken är mycket styv. Klorofyllhalten har stannat på en låg nivå. Oljeskörden är en av de bästa i sorturvalet.

Lucius (NBZ-Lembke, 2023) är en ny hybridsort. Sorten är tidig och mycket avkastningsrik på odlingszonerna I och II. Härdigheten mot liggsäd är god och klorofyllhalten är låg. Oljeskörden har varit hög.

Chip CL (Boreal 2019) är en hybridsort av CL-typ. Den är tidigast av alla rapssorter, men har det oaktat en hög fröskörd. Stjälken är lång men rätt styv. Oljehalten är hög, och dess olje- och proteinskörd är på god nivå.

Cleopatra (Boreal, 2016) är en tidig populationssort. Stjälken är kort och mycket styv. Fröskördens proteinhalt har varit låg men oljehalt rätt hög.

InV110 CL (BASF) är en tidig CL-sort. Den hör till de mest avkastningsrika sorterna av CL-typ. Dess oljehalt är hög. Klorofyllhalten har varit låg.

Drago (Boreal, 2016) är en tidig hybridsort med en mycket hög avkastning. Den medellånga stjälken är mycket styv. Fröskördens protein- och oljehalt är på medelnivå, men då avkastningen beaktas är kvalitetsegenskaperna goda.

Laima (Boreal 2021) är en tidig populationssort. Stjälken är lång men rätt styv. Dess skördepotential är god. Oljehalten är hög och klorofyllhalten håller sig låg.

Campino (Boreal, 2009) är en populationssort, vars egenskaper och avkastning påminner om Proximo. Fröskördens proteinhalt är förhållandevis låg men oljehalten är hög. Klorofyllhalten är låg.

Solar CL (Boreal) är en hybridsort av CL-typ. Den är rätt tidig och har en avkastning på medelnivå. Stjälken är medelstyv. Oljehalten är rätt hög.

Proximo (BASF, 2014) är en konventionell populationssort. Växttiden är medellång och avkastningen är lägre än hos de nya sorterna. Stjälken är medellång och rätt styv. Fröskördens proteinhalt och oljehalt är på rätt låg nivå.

Cebra CL (Boreal 2019) är en rätt sen sort av CL-typ. Cebra är en av de bäst avkastande CL-sorterna. Stjälken är lång, men trots det är andelen liggsäd låg. Dess olje- och proteinskörd är höga. Klorofyllhalten har varit rätt låg.

InV100 CL (BASF) är en hybridsort av CL-typ. Den är rätt sen och har haft en hög avkastning. Stjälken är rätt styv. Fröskördens oljehalt är mycket hög. 

InV140 CL (BASF) är en hybridsort av CL-typ. Växttiden är rätt lång och skördepotentialen är hög. Både dess protein- och oljehalt är höga.

Rasma (Lantmännen 2017) är en sen populationssort. Stjälken är styv. Avkastningen är medelmåttig men oljehalten är den högsta av alla i sortförteckningen. Klorofyllhalten är mycket låg.

Brander (BASF, 2015) är en sen hybridsort. Avkastningen har varit mycket hög både på odlingszon I och II. Stjälken är lång och styv. Fröskördens oljehalt är hög.

Greta (Lantmännen 2021) är en hybridsort. Greta är en av de sena sorterna men dess stjälk är styv och inte benägen att bilda liggsäd. Avkastningen är verkligen stor och oljehalten hög. Men också klorofyllhalten kan stanna på en hög nivå.

Performer (BASF) är en hybridsort med lång växttid. Dess avkastning har varit hög. Oljehalten är mycket hög. Klorofyllhalten kan bli på en hög nivå.

Darja CL (Lantmännen 2019) är en hybridsort av CL-typ. Stjälken är lång men styv och bildar inte liggsäd lätt. Växttiden är ev de längsta i sorturvalet. Avkastningen är på medelnivå. Fröskörden har god kvalitet. Klorofyllhalten kan dock stanna på hög nivå.

Vårrybssorterna i de officiella sortförsöken 2013-2020.

Vårrybssorterna

Synthia (Boreal, 2016) är en tidig syntetisk rybssort. Stjälken är verkligen styv och liggsädsbenägenheten låg. Fröskörden, proteinhalten och oljehalten är höga och klorofyllhalten är synnerligen låg.

Kuutar CL (Försörjningsberedskapscentralen, 2022) är en tidig sort av CL-typ. Stjälken är rätt styv. Dess avkastning är betydligt högre än hos sorten Aurea CL på odlingszonerna I–III.

Synneva (Boreal, 2017) är en tidig sort. Den är på odlingszon I en av de mest avkastande sorterna i relation till växttiden. Stjälken är lång men andelen liggsäd är liten. Fröskördens kvalitet är på god nivå och klorofyllhalten mycket låg.

Aurea CL (Försörjningsberedskapscentralen, 2010) är en vårrybssort av CL-typ. Den lägger sig lätt. Sorten är tidig och dess avkastning är lägre än de andra sorternas. Fröskördens olje- och proteinhalter är rätt låga.

Sinuhe (Boreal, 2022) är en tidig vårrybssort. Den har den bästa avkastningsförmågan på odlingszonerna I–III. Andelen liggsäd är mycket liten. Oljehalten är den högsta av alla rypssorter och frökvaliteten är också i övrigt god. 

Cordelia (Boreal, 2009) är fortfarande en populär sort med god avkastning. Dess stjälk är lång och inte alltför styv. Fröskördens kvalitetsegenskaper är goda och klorofyllhalten är rätt låg.

SW Petita (Lantmännen, 2005) är en sort med rätt hög avkastning. Stjälkstyrkan är medelmåttig. Fröskördens proteinhalt är lägre än hos de andra vårrypssorterna, men oljehalten är hög.

Birta (Lantmännen, 2016) är en mycket sen och rätt avkastningsrik vårrybssort. Stjälken är lång och tämligen styv. Fröskördens oljehalt är hög och klorofyllhalt låg.