Själva etableringen av en ny vall är, enligt odlingsrådgivaren Per-Anders Andersson vid Lantmännens Odlingsrådgivning i Sverige, ett av de absolut viktigaste momenten för gårdens foderproduktion.
– En mindre lyckad etablering kan kosta tusenlappar per hektar och år, förklarade Per-Anders Andersson när han föreläste på Åland i samband med Ålands hushållningssällskaps Minimässa den femte mars.
Lyckligtvis syftar Anderssons ”tusenlappar” förstås på svenska kronor, men flera hundralappar i euro är ju också mycket pengar. Per-Anders höll sin föreläsning via Skype, eftersom coronaviruset medfört att Lantmännen i Sverige ”i princip har ställt in alla fysiska möten”.
Han är utbildad lantmästare och utgår i sitt arbete från Vetlanda, som ligger i södra Sverige mitt emellan Stockholm och Malmö. Rådgivning har han sysslat med i nästan trettio år och i fjol blev han utsedd till Årets rådgivare i Sverige.
Vinnaren utses av Branschrådet för Lantbrukets Rådgivningsföretag i samarbete med tidningen ATL. Lantmännen lantbruks hemsida kallar honom ”Nordens mest erfarna och kompetenta vallrådgivare”.
Timotej får inte sås alltför djupt
Eftersom skörden minskar med liggtiden rekommenderar Per-Anders att man siktar på att ha vallen i tre år. Efter det ökar risken betydligt för kvalitetstapp i form av mera ogräs och lägre skörd samt högre kostnader.
– Äldre vallar klarar dessutom torra och kallare perioder sämre, påpekade han och presenterade försöksresultat som visar att vallskörden i medeltal minskar med femton procent redan mellan det andra och tredje året.
Som exempel på ett alternativt vallgräs vid insådden nämnde han rörsvingel som har en ”väldigt bra uthållighet”.
En viktig sak att beakta vid insådden är att små frön kräver grund sådd. För exempelvis timotej är det optimala sådjupet 0,5 centimeter. Då ligger uppkomsten kring sjuttio procent.
Ängssvingel, rödklöver och särskilt italienskt rajgräs kan sås djupare. Också för ängssvingelns del är uppkomsten vid 0,5 centimeters sådjup nästan sjuttio procent. Vid två centimeters sådjup är ängssvingelns uppkomst fortfarande cirka femtio procent jämfört med knappt tjugo procent för timotej.
Nio tips för insådd
Förutom sådjupet är det givetvis viktigt med en bra såbädd. Rekommendationen är att välta åtminstone före och helst också efter sådden, se diagrammet om vältning intill.
– Det är viktigt att vi får fukten med oss vid sådden. Ni måste inte göra det, men mitt råd är att åtminstone testa vältning. Nyttan med att välta är i praktiken ännu större än testförsöken antyder, tycker Per-Anders.
Han ger 9 tips för en lyckad insådd:
1) Sänk utsädesmängd och kvävegödsling. Max 150 kg utsäde/ha, N-giva ca 70 procent.
2) Snåla inte med vallfrö. Sikta på 25 kg/ha.
3) Placera vallfröet på 0,5-1cm.
4) Jämna eller harva fältet på hösten. Detta gäller särskilt på lerjord.
5) Välta före sådd av vallfrö.
6) Så insådden diagonalt mot insåningsgrödan.
7) Välj rätt insåningsgröda.
8) Prioritera insådden framför andra grödor.
9) Använd tillväxtreglering vid spannmål till mogen skörd.
Rätt insåningsgröda ska ge bra ensilage
Frågan är då vad som är ”rätt insåningsgröda”? Per-Anders rekommenderar: reninsådd/helsäd, spannmål till mogen skörd eller ettårigt rajgräs ”om ni inte behöver extra mycket vallfoder just det året”.
Han påpekar att grovfoderanalysen också fungerar som en växtanalys som man kan dra nytta av vid vallodlingen, men betonar att det krävs flera år innan man ser trenderna i en gårds grovfoderanalyser.
Syftet med en vall är förstås att få fram ett bra ensilage, som enligt vallrådgivaren kan kännetecknas av följande egenskaper:
• Bra näringsvärde
• Smältbarhet 75-80 procent (D-värde 690-730)
• Energi 11-11,5 MJ/NEL 6,5-7, MJ
• Protein 140-170 gram
• TS 30-35 procent
• Fiber 430-550 gram NDF
• Smakligt – hög sockerhalt
• God hygienisk kvalitet
Mera baljväxter ökar proteinhalten
Per-Anders visade Lantmännens siffror (se diagrammet om utfodring) för vilket foder som lämpar sig bäst för olika produktionsdjur och betonade att skördetidpunkten har en mycket stor betydelse för fodrets kvalitet beträffande energi (MJ), råprotein och fiber (NDF).
Kvävegödsling (N) samt baljväxter i fodret spelar i sin tur också en stor roll för råproteinhalten.
Han tipsade om riktlinjer för kvävegödsling och påpekade att man också måste fråga sig om man har rätt skördestrategi på sin gård.
Har man exempelvis en låg halt av både energi och protein är rådet att skörda tidigare. Har man däremot bra energihalt/NDF, men låg proteinhalt, är rekommendationen att öka kvävegödslingen eller andelen baljväxter.
Många grundtips för vallgödslingen
Anderssons grundtips för vallgödslingen är att det varje år behövs rätt mängd svavel (S) och till varje skörd rätt mängd kväve (N) och kalium (K) samt i växtföljden rätta mängder av fosfor (P) och magnesium (Mg).
Vallen beskriver han som en ”lyxkonsument” av kalium (K) och påpekar samtidigt att ”för mycket och för lite skämmer allt”. Kaliumgödsling behövs alltså till varje skörd. Den optimala kaliumnivån i fodret är 20-25 gram per kilo torrsubstans, ”men lägre för sinkor”.
N/K-kvoten ska vara max 1.
– Kalium är extra viktigt vid torra förhållanden och viktig också i ekologisk odling. Glöm inte heller kalium till vintern.
Vid åtta tons skörd per hektar för vallen bort 200-240 kilogram kalium per hektar. För lite kalium i vallen leder sedan till mindre skörd och sämre övervintring. För mycket kalium medför å andra sidan risker för ohälsa i kobesättningen samt stallkramper och kalvförlamningar.
Per-Anders ger rådet att undvika stallgödsel till förstaskörden i förstaårsvallar och betecknar 20-25 gram kalium per kilogram torrsubstans som optimal kaliumnivå i grovfodret.
Viktiga svavlet lyxkonsumeras inte
Svavelgödsling är viktig både i konventionell och ekologisk produktion eftersom svavlet påverkar vallens avkastning, proteinhalt och proteinkvalitet samt sänker nitrathalten.
– Vallen svarar bra på svavelgödsling. I genomsnitt har man i medeltal fått cirka 590 kilogram torrsubstans i merskörd per hektar och som mest upp till 1.700 kilogram, berättade Per-Anders med hänvisning till gödseltillverkaren Yaras försök.
Han rekommenderar också att tillföra svavel på stallgödslade vallar eftersom ett underskott på svavel minskar skörden, sänker proteinhalten och försämrar proteinets kvalitet.
Ett överskott på svavel medför heller ”inga större problem” eftersom svavlet inte ”lyxkonsumeras”. Däremot kan det medföra urlakning av positiva joner.