Samarbete mellan gårdarna, hårdare eller mjukare ägoregleringar och arrendeavgifterna ner på en vettig nivå är vad SLC Nylands ordförande Thomas Antas efterlyser, när han öppnar det nyländska förbundets årsmöte torsdag.
Den jord- och skogsbrukspolitiska diskussionen har under det senaste halvåret präglats av utredningsmannen Reijo Karhinens rapport och av klimatdebatten, påminner Thomas Antas om.
– Man kunde kanske önska att beredningen av CAP27 skulle ha fått ett större utrymme, också utanför våra egna kretsar. CAP27 avser alltså den nationella beredningen av EU:s jordbrukspolitik inför följande programperiod för åren 2021-2027.
EU:s jordbrukspolitik handlar till många delar om stödpolitik i olika former, trots att den innehåller förgrönings- och andra åtgärdsbaserade element, fortsätter ordförande Antas.
– Utredningsman Karhinens arbete hade däremot en i det närmaste motsatt infallsvinkel. Karhinen hade i uppdrag att hitta åtgärder som förbättrar jordbrukarinkomsten med sammanlagt 500 miljoner euro. Han skulle emellertid hitta pengarna från marknaden, inte från stödpolitiken eller beskattningen.
Behovet av förändring genomgripande
Ett genomgripande tema för Karhinens rapport är behovet av förändring, framhåller den nyländske ordföranden.
– Vi kan inte i dag göra som vi gjorde i går och förvänta oss ett annat utfall i morgon. Vi måste börja göra saker annorlunda än tidigare. Det innebär bland annat mera samarbete mellan gårdarna, hårdare eller mjukare ägoregleringar och att vi börjar betala arrenden som står i bättre proportion till markens avkastning.
Thomas Antas påminner vidare om Karhinens efterlysningar av ett nytt grepp om andelslagstanken.
– Våra gamla producentandelslag grundades uttryckligen för att skapa ett mervärde för producenterna. En samarbetsform helt enkelt. Jag tror att vi måste hitta ett sätt att förena oss kring åtminstone försäljning av våra produkter. Det måste kanske inte ske i andelslagsform, men vi behöver en mekanism, som både samlar och knyter till det gemensamma. Vi kommer aldrig att nå våra mål, så länge vi alla agerar var och en för sig.
Thomas Antas väljer i alla fall i det här sammanhanget att påminna om den traditionella sloganen:
– Enighet ger styrka!
Viktigt att rösta
Vidare berör ordföranden det instundande riksdagsvalet.
– Vi är som primärproducenter och markägare i många avseenden beroende av politiska beslut. Det gäller planläggning, det gäller beskattning, det gäller alla de lagar som reglerar vår verksamhet på åkern, i skogen, i våra djurstall. Det är alltså långt ifrån egalt för oss, vem som får folkets mandat att styra landet under de kommande åren. Det är viktigt att vi använder vår rösträtt.
Riksdagsvalet har enligt Thomas Antas blivit ett klimatval.
– SLC:s satsning på en skogskampanj inför valet har således träffat sällsynt rätt, säger han. Det finns ett stort behov av saklig information om vårt skogsbruk och skogsbrukets roll både ekonomiskt och för klimatet. Under lokalavdelningarnas vårmötesrunda har jag upprepat några siffror och de tål upprepas ännu många gånger.
Virkesinnehållet i våra skogar har tredubblats på hundra år och fördubblats på femtio år, fortsätter han. Under samma tid har vi tagit ut enorma mängder virke och förädlat det till produkter för en global marknad. Stora delar av vår välfärd har uppstått i skogen. Det fina och i ett globalt perspektiv unika är att vi har klarat av att öka skogsresursen samtidigt som vi har utnyttjat den. Vi har inte bara ökat någon futtig procent. Vi har fördubblat på femtio år.
Det är enligt Thomas Antas god skogsvård, som det finländska skogsundret grundar sig på.
– Vi etablerar ny skog i stället för den vi avverkar. Vi planterar 150 miljoner plantor varje vår, men ändå kan vi förstås inte konkurrera med naturen själv, som sår mångfalt flera nya träd. Vi röjer och gallrar. Vi vårdar våra skogar. Det gör man inte överallt i världen. Vi har ingen orsak att pruta på god skogsvård.
Mest skogsarter bland djurarterna
Ordföranden har ibland mötts av påståendet att vår skoggskötsel har skett på bekostnad av naturens mångfald.
– Tidigare i våras publicerades den “röda boken” 2019, en rapport om djurarterna i Finland och hur de mår. Den del av rapporten som behandlar hotade arter får varje år mest uppmärksamhet. Bra så. Vi vill värna om alla våra djurarter. Största delen av de hotade arterna är skogsarter. Det finns emellertid ingen större dramatik i detta, eftersom största delen av Finlands markyta är täckt av skog. Våra finländska arter är i regel skogsarter, hotade eller inte.
De facto är det så, att knappt 12 procent av alla våra arter är hotade. Av skogslevande arter är 9 procent hotade. Arterna i skogen är alltså inte lika hotade som arterna i övriga miljöer.
Minst en hyggesbränning
under skogsägarkarriären
Naturvården i våra ekonomiskogar har alltså lyckats bevara arter bättre än i andra livsmiljöer. Det betyder inte att vi inte kan bli bättre. Ju bördigare mark, desto större är behovet och nyttan av naturvårdande åtgärder, framhåller SLC-ordföranden. Vi kan alla låta tillverka konstgjorda högstubbar vid avverkningar, både gallringar och slutavverkningar. Vi kan lämna buskage för småvilt och hönsfåglar att gömma sig i. Vi kan lämna döda lövträd både stående och liggande. Dessa åtgärder kostar oss nästan ingenting som skogsägare och de hindrar inte heller ett effektivt skogsbruk. Ju bördigare mark, desto viktigare är våra extra åtgärder. Alla som har en möjlighet, borde överväga att utföra en hyggesbränning åtminstone en gång under sin skogsägarkarriär. Många av de arter som är beroende av bränd skog är i praktiken beroende av hyggesbränning, eftersom vi har blivit världsbäst också på att släcka skogsbränder.
Det finns enligt Thomas Antas ingenting som hindrar att vi, de finländska skogsägarna samtidigt är bäst i världen både på att få sin skog att växa och på naturvård i ekonomiskog.
– Be alltså maskinföraren lämna några konstgjorda högstubbar när du nästa gång utför en gallring, utmanar han. Lämna kvar lite smågranar som gömställen då du är ute och röjer eller förröjer före en gallring. Små åtgärder blir stora saker, då tillräckligt många upprepar dem i sin skog.
Påverka genom att vara konstruktiva
– Vi primärproducenter är en minskande grupp, säger den nyländske ordföranden vidare. Vår betydelse för samhället minskar ändå inte. Vi kommer aldrig att vara i en situation där vi med stöd av numerärt överläge kan diktera beslut. Vi måste ta till andra metoder för att få vår röst hörd. Saklighet, sakkunskap och framförande av konstruktiva lösningar har alltid varit minoriteternas sätt att påverka. Vi ska argumentera utgående från fakta och bästa tillgängliga kunskap. Vi ska framför allt vara stolta över det arbete vi gör.