Textildesignern Ida Korsström vill
utveckla det lokala hantverket
Ida Korsström, 28, jobbar som textildesigner i Helsingfors. Korsströms hantverk fick uppmärksamhet redan då hon studerade sedan Lapuan Kankurit fått upp ögonen för en schackrutig filt hon designat som en del av sitt slutarbete.
Nu berättar Korsström om processen bakom filten och sin syn på arbete med naturmaterial. Samt om sin relation till familjens stuga i Korpo.
– Jag började med att studera formgivning på Aaltouniversitetet. Då jobbade jag med många olika material som keramik, glas, och textil med fokus på industriell formgivning. Senare i magisterskedet så specialiserade jag mig inom textil och specifikt vävda tyger, berättar Korsström.
Karriären som textildesigner började redan under studietidens slut då en filt designad av Korsström togs upp till produktion av Laupan Kankurit.
Korsström uppskattade från första början företagets fokus på inhemska produktionsmetoder, och funderar i sitt egna arbete ständigt på hur det lokala kunde avspeglas bättre i material och formgivning. Men händelseförloppet bakom uppkomsten av filten är en betydligt mera europeisk historia.
Norditaliens landskap vävdes till en filt
– Det var en jätteintressant process! I februari 2020 just före coronapandemins utbrott åkte jag till ett konstnärsresidens i norra Italien för att göra färgforskning för mitt slutarbete och stannade där en månad. Jag gick omkring på gatorna och samlade inspiration och dokumenterade färger. När jag kom tillbaka till Finland och åkte tåg hem stängdes Europas dörrar bakom mig. Det var jättedramatiskt!
Korsström visste inte ännu då att forskningsresan skulle resultera i filtar, men väl tillbaka i Finland började hon fundera och väva. Efter tester med garn kom Korsström fram till att hon ville använda merinoull från norra Italien som komplement till färgerna.
Det blev en relativt snäv färgkarta – en palett av fem olika nyanser.
– Jag bestämde att mönstren också skulle komma ur Florens gatubild, och på basis av de foton och skisser jag gjort under min vistelse designade jag mönsterkollektionen, varav en var den schackrutiga filten.
Inspirationen kom från arkitekturen i Florens som Korsström å ena sidan uppfattar som romantisk, medan miljön samtidigt har en klar grafisk sida med stora konstraster och mosaiker. Detta ville hon få fram i materialet.
– Man kan använda olika strukturer i de vävda tygen och då blandas färgerna på olika sätt. Jag lekte lite med hur jag kan blanda färgerna i ett tyg, och då kom jag på idén att göra en gradient i mitten av filten för att få maximal mängd olika färger, berättar Korsström.
Den tekniska delen handlade om att rent matematiskt räkna ut hur tyget skulle vävas för att övergången mellan de olika färgerna skulle bli jämn och ge ett mjukt intryck. Därefter vävde Korsström prototyperna i skolan.
Hennes handledare blev snabbt intresserad av filten, och pitchade den till Lapuan Kankurit.
– Sedan sålde jag rättigheterna till designen. Filten presenterades också på designmässan Habitare hösten 2022.
Materialutvecklingen är en viktig del av hantverket
Processen bakom filten reflekterar Korsströms syn på materialets betydelse även i en vidare kontext.
– Det är spännande med vävt material eftersom det går att göra så mycket med tyg. Med hjälp av en varp och en väft kan du, beroende på hur du kombinerar dem, få otroligt många olika typer av resultat.
Det är variationsmöjligheterna som håller Korsström intresserad av yrket. Kombinationen av möjligheter i samspel med strikta regler som kräver ett visst förhållningssätt till vad som är möjligt.
Samtidigt uppfattar Korsström materialutvecklingen som otroligt viktig, speciellt med tanke på att minska belastningen på naturen.
– Därför tycker jag också att all typ av fårull som biprodukt från köttindustrin är jätteviktigt att ta tillvara – det är ett fullt användbart material. Det gäller bara att få produktionskedjan att fungera logistiskt, och verksamheten ska vara lönsam ur producentens synvinkel.
Korsström lyfter också fram de inhemska satsningarna på cellulosabaserade fibrer som ett annat exempel på värdefull finsk materialutveckling. Tanken är att cellulosan skall fungera som ersättare av bomull eftersom bomullen är otroligt vattenkrävande som material.
– Det handlar om en lång produktionskedja som är energiintensiv och inte särskilt hållbar. I framtiden skulle cellulosan kunna ersätta den i någon mån.
I Finland finns tre olika företag som jobbar på denna front. Spinnova utvecklar fibrer av nanocellulosa, medan Ioncell utgör Aalto universitetets, Helsingfors universitets, Tammerfors universitets och Textilhögskolan i Borås satsning på liknande teknik. Det tredje är Infinited Fiber, som också fokuserar på cellulosafibrer.
– Jag uppfattar att det finns ett intresse för att vi i Finland inte bara skall vara en producent av råvara, utan att också kunna förädla råvaran till användbart material.
Halva hjärtat finns i Korpo
Korsström berättar att det hon värdesätter hos Lapuan Kankurit är familjeföretagets iver att ge unga designers en chans. Men mycket hade också att göra med företagets fokus på inhemsk och lokal produktion.
– Deras initiativ med att utnyttja finsk ull i större grad tycker jag dessutom är en jättefin satsning, och någonting jag själv också skulle vilja göra mera i framtiden.
Korsström har funderat mycket på hur en starkare lokal produktion kunde åstadkommas eftersom efterfrågan på hållbar lokal produktion ständigt ökar.
– Det här är något folk kommer att vara redo att betala för i framtiden. Det finns redan ett jättestarkt intresse för handarbete, och det tyder på att folk börjar värdesätta hantverk på nytt. Detta är något jag skulle vilja vara med och utveckla vidare.
En unik möjlighet att påverka fick Korsström 2021 då hon gjorde samarbete med Korpo Hantverkstad i form att ett ryamaraton som direktsändes på Youtube.
Korpo är också där familjens stuga ligger, och en viktig del av Korsströms uppväxt. Samt en ständig källa för inspiration.
– Jag fick äran att designa ryans utseende och konstruktion. Därefter knöt en grupp kvinnor från Korpo ryan enligt traditionella metoder i ett maraton som pågick dygnet runt i 12 dagar!
Korsströms iver för det lokala handlar därmed inte bara om ett intresse för finsk produktion och materialinnovation, utan i bästa fall också om ett personligt engagemang.
– Som textildesigner är det jättevärdefullt att komma i kontakt med hantverkare och få samarbeta på det här sättet, speciellt när jag känner att halva mitt hjärta är i Korpo.