Enligt FN:s klimatpanel IPCC står jordbruket för en stor del av världens utsläpp av växthusgaser. Näringen har fått en stämpel som klimatbov. Men det är inte hela sanningen, skriver forskaren Per Frankelius i en artikel i tidskriften Agronomy Journal.
Per Frankelius är docent vid Linköpings universitet och har gjort sig känd som en okonventionell debattör inom bland annat jordbruk och matproduktion. I tidskriften The Lancet har han pläderat för en effektivare matproduktion för att avvärja oroligheter.
I en färsk artikel i Agronomy Journal ifrågasätter Frankelius uppfattningen inom FN:s klimatpanel IPCC att jordbruket skulle hota klimatet på grund av näringens utsläpp av växthusgaser. Slutsatsen bygger på en paradigm som kan ifrågasättas, anser han.
Jordbruk bygger på storskalig fotosyntes där koldioxid binds i grödorna samtidigt som syre produceras. En del av kolet hamnar i växternas rötter. Men största delen av kolet binds i kolhydrater som skördas och tas om hand.
Kolet binds i grödorna samtidigt som de avger syre, precis som växande skog. Det är en positiv effekt som saknas i IPCC:s kalkyler. Där räknar man bara med gaser som är negativa för klimatet, noterar Frankelius.
Hela kretsloppet måste beaktas
Politiker och beslutsfattare måste förstå hela vidden av jordbrukets klimatpåverkan. Annars riskerar man att fatta en rad beslut som påverkar den långsiktiga hållbarheten på ett negativt sätt.
Argumentet att lämna bort grödorna som ett positivt tillskott har sina orsaker. Det heter att grödorna bildar koldioxid då de konsumeras i nästa led, d.v.s. blir mat för människor och djur. Men det sker i en annan sektor, inte inom jordbruket, vidhåller Frankelius.
I Agronomy Journal ger han några räkneexempel. Inom jordbruket odlas tack vare fotosyntesen många olika grödor. En av dem är spannmål. Förra året producerades globalt 2,7 miljarder ton spannmål.
Det motsvarar cirka 1 miljard ton kol som i sin tur motsvarar 3,8 miljarder ton koldioxid. Skulle vi dessutom ta in andra grödor som exempelvis oljeväxter och sockerbetor blir siffran betydligt högre.
Spara inte hos bönderna
Totalt producerade världens jordbruk 9,2 miljarder ton produkter under år 2018, enligt statistik från FAO 2020. Olika grödor har olika vatteninnehåll men en god gissning är att den totala produktionen motsvarar 9.100 miljoner ton koldioxid, framhåller Frankelius.
Jordbruket producerar dessutom gräs på vallar och betesmarker som binder kol. Därutöver binds också 2,7 miljarder ton kol i marken. Är jordbruket en av världens största klimatbovar – eller är jordbruket i själva verket en klimatpositiv sektor, frågar han sig.
Det han inte ifrågasätter är att jordbruket också släpper ut en betydande mängd negativa växthusgaser. De utsläppen måste minskas på ett hållbart sätt. På den punkten kommer forskaren med flera förslag.
I egenskap av processledare för innovationsplattformen Agtech 2030 redogör han för sju konkreta åtgärder som både kan utveckla sektorn och minska utsläppen. Bland dem kan nämnas ekosystemtjänster, fossilfritt mineralgödsel och biodiesel etc.
Enligt Frankelius uppfattning måste jordbruket utvecklas i världen och inte avvecklas. En nyckel till framgång är innovation. I tidigare artiklar har Frankelius uppmanat politikerna att sluta spara hos bönderna om de menar allvar med sina tal om hållbarhet, uppger Linköpings universitet.