John Sumelius har gett över professorpositionen vid avdelningen för lantbruksvetenskaper vid Helsingfors universitet till efterträdaren Pia Nilsson. Sumelius blickar tillbaka på sin långa och internationellt betingade karriär, och påtalar behovet av nytt blod inom branschen.
– Det känns bra att gå i pension, faktiskt lite som en lättnad. Min efterträdare är väldigt duktig och saker och ting kommer att gå vidare.
Så beskriver John Sumelius, professor vid avdelningen för lantbruksvetenskaper på agrikultur-forstvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet, känslan av att efter 28 år på professorposten ge vidare stafettpinnen till efterträdaren Pia Nilsson.
Sumelius påtalar att det finns ett stort behov av nya förmågor allt efter att det äldre gardet stiger åt sidan inom branschen.
– Det pågår en stor generationsväxling nu när många går i pension, och det skulle behövas fler personer som tar över på olika poster.
Fler agronomer behövs!
– Vi har ett stort behov av agronomer. I år har vi exempelvis fått in två studeranden på lantbrukslinjen på kandidatnivå och en på magisternivå, vilket är hälften mindre än ifjol.
Enligt Sumelius har inom kandidatprogrammen vid agro-forst fakulteten två studeranden tagits in på livsmedelsvetenskaper, två på lantbruksvetenskaper och sex inom miljö- och livsmedelsekonomi. På magisterprogrammet har en student tagits in på respektive skogsbruk och lantbruk.
Nästa år förändras dock intagningen eftersom universitetet anser att det finns för få magisterstuderanden. Intaget till kandidatprogrammet miljö- och livsmedelsekonomi kommer därmed att utökas från nuvarande 80 till 120, samt inom magisterprogrammet från 10 till 20.
– Samtidigt bildas ett nytt kandidatutbildningsprogram som heter miljö- och lantbruksekonomi.
Sumelius poängterar att det också skulle behövas fler studeranden med bakgrund utanför näringen, inte minst då möjligheterna är stora och läget på arbetsmarknaden är bra.
– Här finns centrala viktiga frågor som ligger i tiden gällande miljö och klimat. Och så behöver naturligtvis rådgivningen, producentorganisationerna, bankerna och livsmedelssektorn unga personer som kan lantbruk.
Hungersnöden i Afrika styrde yrkesvalet
I egenskap av helsingforsbo saknar Sumelius själv en traditionell koppling till lantbruket. Motivationen att söka sig till branschen väcktes i och med hungersnöden i Sahel i Afrika 1975.
– Jag insåg då att det behövs matproduktion i världen, och min lärare uppmuntrade mig att söka till agroforst. Det var absolut rätt val. Dessutom visade det sig vara väldigt nyttigt för mig att få träffa människor från andra bakgrunder, och jag har säkerligen själv kunnat hämta något med mig till branschen.
Sumelius inledde sin forskningsbana redan under 1980-talet, och tog snabbt ett starkt internationellt avstamp. Efter att ha doktorerat 1987 åkte Sumelius till Nicaragua för att intervjua jordbrukare på knagglig spanska – vilket blev ett språkbad mitt under brinnande inbördeskrig.
Efter detta vistades Sumelius ett år i Nepal varefter han återvände till Finland för att arbeta som specialforskare på lantbruksekonomiska forskningsanstalten. Därefter tog han familjen till USA för att under ett år arbeta postdoktoralt på University of California.
Hemkomsten till Europa förde vägarna till Belgien där Sumelius fick ett projektuppdrag på EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum.
– Till Helsingfors universitet kom jag 1997 och har varit där sedan dess.
Intressena har böljat fram och tillbaka under karriären. Sumelius berättar att miljöfrågorna kom med i bilden redan på 1990-talet. Efter EU-inträdet kom EU-projekten att få en stor betydelse och från och med 2000-talet blev u-landsfrågorna allt mera aktuella, med flera doktorander från Asien och Afrika.
Trots detta har hans egen undervisning främst handlat om produktionsekonomi och ekonometri.
Sumelius vill även påpeka att milstolparna inte passerats utan kunniga kolleger.
– Mycket har berott på att jag haft så bra medarbetare, och de skall ha ett stort tack. Speciellt vill jag tacka universitetslektor Stefan Bäckman som varit ett stort stöd för mig.
Mera marknad, teknologi och större enheter
När Sumelius blickar tillbaka ser han lantbruket som en av de näringar som förändrats mest, och processen verkar inte sakta ner.
– Den teknologiska utvecklingen är stark och gårdarna blir allt större. Drönarteknologin gör intrång också i jordbruket och vi får allt mera automatiserade maskiner. Det ju på modet med AI, men faktum är att man i USA redan planerar betesdriften med det verktyget.
Sumelius lyfter fram lönsamhetsproblematiken, detaljhandelns ställning och de minskande stöden som utmaningar, men ser samtidigt projekt som Greppa marknaden och andelslagsverksamhet som goda sätt att generera mera intäkter från marknaden.
– Så har vi ju klimatfrågan, men här gagnas Finland av att jordbruket förskjuts norrut hela tiden. Det viktigaste är att vi håller fast vid den åkermark och livsmedelsproduktion som vi har.
En skicklig kollega tar över
Hur ser då framtiden ut? Sedan augusti har Pia Nilsson innehaft professuren i lantbruksekonomi vid avdelningen för ekonomi. Hon har varit biträdande professor vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU och valdes ut bland sammanlagt 40 sökande.
– Jag är jätteglad över att få en så duktig och motiverad efterträdare. Och så råkar det sig så att vi får en svenskspråkig professor, och en person som i egenskap av svensk med finska föräldrar säkerligen har ett visst intresse för det finlandssvenska lantbruket.
Sumelius har för sin del ingått ett emerituskontrakt med universitetet, och kommer att fortsätta med handledning av doktorander, styrelseuppdrag, publikationer och konsultuppdrag bland annat för EU-kommissionen.
– Jag får också mera tid att gå kurser i spanska på Arbis, och så har jag mitt tredje barnbarn på kommande. Så det finns fortfarande mycket att sysselsätta sig med.