Sedan Livsmedelsverket per den 1 september – efter fyndet av det ASF-smittade vildsvinet i Pyttis – utvidgade smittzonen västerut ända till Forsby å och riksväg 6 är en stor del av jordbrukarna i östligaste Nyland och Pyttis verksamma i smittzonen. Landsbygdens Folk gjorde ett nedslag i trakten.
Henrik Johansson är jordbrukare och växtodlare i östra Nyland. Han bedriver storskalig spannmålsodling med åkrar både innanför och utanför den nuvarande smittzonen, med tyngdpunkt i norra Lovisa och Lappträsk. Spår av vildsvin har han sett på tre olika åkrar.
– Vi tröskade en skogsåker och där hade vildsvinen bökat runt i spannmålen och så har jag också sett vildsvinsspår på två åkrar närmare gården. Visst blir man irriterad när god spannmål blir förstörd på det här sättet, säger han.
Johansson har inte heller hunnit reflektera speciellt mycket över det skedda under de senaste veckorna.
– Det har varit en hektisk skördeperiod så man har inte stannat upp och tänkt efter så hemskt mycket. Vi blev klara med tröskningen av spannmål i slutet av augusti och har ännu oljeväxterna kvar på åkern.
Kritisk mot bristfällig informationsgång
Kommunikationen och informationsgången från myndigheterna vill han ändå kritisera.
– Informationsgången om det här, och då tänker jag närmast på informationen om hur jordbrukare bör gå till väga rent praktiskt med olika saker och inte minst vad som gäller för den skördade spannmålens del, som det är just nu och om restriktionerna skärps, säger Johansson.
Han påtalar också hur krävande det är att desinficera arbetsmaskiner och redskap.
– Det är ganska svårt att genomföra en desinficering till exempel av en skördetröska till en nivå där man kan vara säker på att den faktiskt ger resultat, säger Johansson.
Johansson har fått all sin skördade spannmål lagrad i silon. I ett skede såg det som om att han skulle bli tvungen att lagra en del på ett hallgolv.
– Jag fick möjlighet att hyra lagringsutrymme av en granne. Och speciellt nu med ASF-läget i åtanke så känns det lite bättre att ha spannmålen lagrad i en silo, säger han.
Han hoppas också att jakten på smittvärdarna, det vill säga vildsvinen, går effektivt och att jägarna får den hjälp som de behöver.
– Till exempel med drönarteknologi och annat som kunde tänkas underlätta jakten, säger han.
Myndigheterna har nu målsättningen att halvera den finska vildsvinsstammen, möjligtvis redan under det kommande vinterhalvåret.
Antas är orolig för tamsvinsproduktionen
Thomas Antas är förbundsordförande för SLC Nyland och jordbrukare i Lappträsk, Nylands svintätaste kommun i fråga om tamsvin.
– Jag har nästan daglig kontakt med andra bönder här i Lappträsk och bönderna vill absolut följa reglerna gällande ASF, inte minst med tanke på att det i kommunen finns omfattande tamsvinsproduktion, säger han.
Antas är medveten om att det praktiska arbetet på gårdar som har åkrar både innanför och utanför smittzonen kan bli besvärligt. Det här i synnerhet då det kommer till desinficering av arbetsmaskiner och redskap.
– Det här är läget med en smittzonsgräns som delar gårdarna. I Lappträsk, men också i Liljendal så spjälker riksväg 6 åkrarna i flera byar. Men Livsmedelsverkets tjänstemän har ju sagt att man får använda sunt förnuft också, säger han.
Svinproduktion precis utanför smittzonen
Guy Bosas är just en av svinproducenterna i Lappträsk. Hans gårdscentrum och svinhus ligger inte i smittzonen, men från hans gårdsplan ser man gränsen till den smittzonen. På Bosas åkrar på den öppna Pockarslätten har vildsvin inte observerats.
– Förstås man ska vara försiktig, lyfta skärbordet på tröskan om man ser spår i terrängen, men jag har faktiskt aldrig sett dem röra sig över här. Det här är en så otroligt öppen slätt och vildsvinen trivs bättre i skogsterräng, säger han.
Än så länge löper de dagliga arbetena med svinproduktionen väl.
– Om området utvidgas ytterligare åt vårt håll så ska vi ha en biosäkerhetsplan för svinproduktionen och svinhuset. Dessutom en extra provtagning per tio dagar vid leverans härifrån. Stora svingårdar har leverans varje vecka, vissa gånger skickar vi lite mera och andra gånger mindre, säger han.
Vem ska stå för kostnaderna?
Bosas vill ha en förklaring till varför ASF-smittan kom in i Finland.
– Jag skulle vilja ha en förklaring till varför man höll portarna öppna. Alla som är på ens på något sätt insatta vet att det är kunde hända, säger han.
Han frågar sig också vem som ska stå för alla extra kostnader i slutändan.
– Om saten släpper in smittan hit genom att öppna portarna i viltstängslet mot Ryssland så är staten också ersättningsskyldig. Det här är en allvarlig fråga som man borde diskutera offentligt. Nu borde staten ta sitt ansvar, men jag tvivlar på att den kommer att göra i fråga om att vara ersättningsskyldig, säger Bosas.
Det hela har förstås långtgående följder, ekonomiska och i största allmänhet.
– Gällande ersättningsfrågan så tror man kanske att det går att tiga den här frågan till döds, men den är allvarlig och har breda följer i samhället. Speciellt om ASF-smittan sprider sig ytterligare. Att det drabbar enskilda företagare är fel. Suomen Sikayrittäjät r.f. har över tid gjort ett gott jobb med att sprida ASF-information och över lag syssla med ett förebyggande arbete gällande afrikansk svinpest, men det är klart att när trycket blir för högt så blir det helt enkelt det, säger Bosas.
Bosas anser att det är hög tid för myndigheterna att ta sitt ansvar, men också intressebevakningen.
– För MTK och SLC så gäller det nu att vara alerta och det finns mycket jobb att göra gentemot myndigheterna, spannmålsuppköparna och även skogsbranschen, säger han.
Svinsektorn dras också med lönsamhetsproblem i största allmänhet. Exporten av så kallade udda styckningsdelar av svin till länder i Asien, till exempel Japan och Korea riskerar att upphöra så fort som ASF-smittan tar sig in till någon produktionsenhet med tamsvin.
Exporten av udda styckningsdelar är en viktig del av den ekonomiska helheten.
– Ekonomin är redan pressad och vi går just nu igenom en rejäl kostnadskris med utvecklingen i Iran och annat i bakgrunden. Var och en företagare borde själva bedöma, annars kommer andra och gör den bedömningen för en, säger han.
Också i Pyttis jobbar man på
Kim Rosqvist är spannmålsodlare i Pyttis och det var här i Pyttis, närmare bestämt i Hirvikoski, som det västligaste fyndet hittills av ett ASF-smittat vildsvin gjordes. Fyndet som gjorde att Livsmedelsverket per den 1 september beslöt att utvidga smittzonen västerut. Kärnområdet behöll man som tidigare.
– Nu blev vi förstås till oss en del när det plötsligt kom ett fynd, som nu är helt här i hemknutarna, men också relativt långt från kärnområdet för ASF i Vederlax. Samtidigt vet vi att vildsvinen kan röra sig ganska långt på en dag om de vill göra det, säger han.
Hittills har odlarna i Pyttistrakten följt det som står på Livsmedelverkets webbplats.
– Alla odlare här omkring har följt de anvisningar som Livsmedelsverket gått ut med och vi tar det också på stort allvar. När man diskuterar med folk så märker man att det här med ASF engagerar jordbrukarna, säger Rosqvist.
När de första fynden av ASF-smittade vildsvin gjordes i slutet av juli så reagerade de olika spannmålsuppköparna på olika sätt, en del rätt så kraftigt.
– Det skulle vara i allas intresse med enhetliga riktlinjer från spannmålsuppköparnas håll. En enskild bonde hinner och kan inte jobba med det här, åtminstone inte just nu i skördetider. Intressebevakningen kan jobba med det här och det behövs onekligen ännu bredare axlar, säger han.
Men bönderna kan ändå göra vissa saker enligt Rosqvist.
– Det som däremot hör till odlaren är att ha skiftesvis bokföring där man se när en viss gröda är skördad på ett visst skifte.