Tre aktörer tävlar om att få bygga solcellsparker på Kimitoön i Åboland. Det handlar om solcellsparker på fem olika områden som tillsammans omfattar en areal på 370 hektar. Största delen av områdena är åkermark.
Bolaget Ilmatar har hunnit längs i sin planering. Företaget har beviljats bygglov för en solkraftspark i i Torsböle cirka fem kilometer från Kimitoöns centrum. Solparkens areal är 53 hektar.
Bolaget uppger på sin webbplats att byggstarten sker nästa år och att elproduktionen kan inledas tidigast i slutet av 2027.
Också IBV Suomi planerar en solcellspark på ön. Tanken är att den ska byggas i Påvalsby på ett område som ligger sex kilometer sydost om Kimitoöns centrum. Området består huvudsakligen av fälld skog, ung ekonomiskog och en liten del åkermark.
Solparken omfattar 186 hektar och är störst av alla solkraftsprojekt på Kimitoön. Bolagets mål är att den ska producera el år 2028.
Enerigibolaget Fortum planerar i sin tur solkraft på tre områden i kommunen. Bolaget vill bygga solcellsparker i Bomossen, Påvalsby och Makila. Områdena ligger 1-2,5 kilometer från Kimitoöns centrum och omfattar tillsammans en areal på drygt 130 hektar.
Fortum har arrenderat områdena av tre privata markägare. Planeringen av områden som i huvudsak består av åkermark är i full gång.
Greger Gustafsson på Hörngård i Norrlångvik är en markägarna som slutit arrendeavtal med Fortum. Avtalet omfattar ett 69 hektar stort området i Bomossen. Arrendetiden är 30 år.
Han tvekade inte en sekund när han fick möjligheten att skriva på.
– Jag slog till direkt, bolaget betalar ett relativt bra arrende, säger Gustafsson, som inte vill vara med på bild.
Han säger att solkraften är en känslig fråga. Alla gillar inte att det byggs solkraftsparker med solpaneler.
Välkommet komplement till jordbruket
Gustafsson som är fårfarmare och spannmålsodlare ser solkraften som ett välkommet komplement till jordbruket.
– Lantbrukets lönsamhet är i botten. Med dagens spannmålspriser lönar det sig inte att odla spannmål. Man blir också trött på de krångliga stödsystemen som ändrar hela tiden, säger han.
Godkänns Fortums solkraftsplaner möjliggör arrendeavtalet att bolaget kan bygga solpaneler på största delen av gårdens drygt 100 hektar åkerareal. Drygt hälften av arealen är vall, resten är havreodling.
Projektchef Patrik Niskanen vid Fortum ansvarar för planeringen av det tre solenergiprojekten i Bomossen, Påvalsby och Makila. Han säger att målet är att planeringen av områdena ska bli klar i höst.
– Vi hoppas att kommunfullmäktige kan godkänna planerna i höst. Då kan vi ansöka om bygglov i slutet av året. Sedan är frågan öppen när det gäller ett eventuellt investeringsbeslut, säger Niskanen.
Gustafsson är förväntansfull och hoppas att planerna godkänns. En fördel utöver arrendet han får är att utrymmet mellan solpanelerna kan utnyttjas betesmark för gårdens får.
– Det är bara hemåt. Fåren får mat och vegetationen i solkraftsparken hålls i skick, säger Gustafsson.
Lantbruket behöver binäringar
Också i Ruda solpark som drivs av företagaren Mårten Forss har marken mellan solpanelerna använts som betesmark för får.
Solcellsparken som ligger invid Mjösundsvägen är den första på Kimitoön. Den byggdes 2022 och är betydligt mindre än de solkraftsparker som nu planeras på ön. Solparkens areal är 2,5 hektar.
Forss som tidigare varit jordbrukare driver solcellsparken i egen regi via företaget Ruda Solpark Ab som han äger. Han säljer elen till Åbo Energi via Carunas elnät.
Han säger att lönsamheten kunde vara bättre.
– Just nu är den inte tillfredsställande då elpriserna varierar väldigt mycket. De dagar som priset ligger nära 0 cent förtjänar man ingenting, säger Forss, som råkar vara på utlandsresa när LF når honom.
Men han anser att lantbruket behöver olika former av binäringar och hoppas att lönsamheten förbättras. Forss hoppas också att elkonsumtionen i landet ökar och att det i fortsättningen finns behov av grön energi.
Han är nöjd över solcellsparken han investerat i. Livslängden beräknas till 30 år.
– Den fungerar problemfritt och kräver inget underhåll, man måste bara se till att vegetationen inte växer sig för hög. Och elproduktionen är det inget fel på, solparken producerar el till och med när det är molnigt, säger Forss.
Ett sätt för gårdarna att utveckla verksamheten
SLC Åbolands verksamhetsledare Helena Fabritius ser positivt på de aktuella solenergiprojekten på Kimitoön. Hon har inget emot att man upplåter åkermark för solcellsparker.
– Det är ett sätt för gårdarna att utveckla sin verksamhet och ett bra komplement till jordbruket. Och man har möjlighet att få skäliga arrenden, säger hon.
Hon påpekar att vi för tillfället har överproduktion i landet inom växtodlingen och att det möjliggör att en del av åkermarken används för elproduktion. Och det är enkelt att återställa marken efter att energiproduktionen upphört.
– Vi behöver alla el och då tycker jag att elproduktionen kan finnas där det finns goda förutsättningar, säger hon.
Kimitoön är en gynnsam plats för produktion av solenergi tack vare att regionen har ett högt antal soltimmar. Det har också bidragit till det stora intresset för solenergi på ön både hos företag och markägare.
Men det finns inte plats för alla på grund av att överföringskapaciteten i elnätet är begränsad.
Fabritius, som också är aktiv inom kommunalpolitiken – hon är nyvald ordförande i Kimitoöns kommunstyrelse – säger att kommunen förhåller sig positivt till att kapaciteten byggs ut.
Kimitoöns kommun, som fyller 700 år i år, får inkomster i form av fastighetsskatt från solcellsparkerna ifall något av solkraftsprojekten förverkligas.
Ta hjälp av en jurist
Fabritius är medveten om att solkraftsparkerna förändrar landskapet, men anser att effekterna är annorlunda och mindre synlig jämfört med vindkraften.
– Det handlar också om lätta konstruktioner som kan rivas enkelt. Lösningen är inte permanent, åkermarken kan odlas på nytt efter att en solkraftspark tjänat ut sin tid, säger hon.
Fabritius hoppas att markägarna tar hjälp av en jurist när de gör avtal med företagen bakom solkraftsprojekten. Hon hoppas också att bolagen är smidiga och flexibla när det gäller ersättningarna till markägarna.
Också i de fall där markägarna inte har direkt nytta av solkraften men som får elkablar nedgrävda på sina åkrar när el från solkraftsparkerna ska dras till närliggande elstation.
Fabritius tänker närmast på situationen som odlaren Claus Blomberg råkat ut för där Blomberg och Fortum har olika åsikter gällande dragningen av en elkabel på hans marker.
– Varför dra elkabeln på åkermark med risk för att täckdikena tar skada när kabeln i stället kan dras genom skogsmark som markägaren föreslagit? En skälig ersättning borde också betalas till den markägare där överföringskablar placeras, säger Fabritius.