Trots tuff ekonomi och osäkra framtidsutsikter finns det ett starkt intresse bland unga för att fortsätta med jordbruk i skärgården. Det blev tydligt när SLC:s lokalavdelning Västra Åboland samlade nästan 40 ungdomar till en gemensam träff i Korpo.
Det blir allt glesare i leden bland skärgårdens bönder. Sedan EU-inträdet har många gårdar lagt ner sin verksamhet och sålt eller arrenderat ut sina åkrar. Framtidsutsikterna för skärgårdens bönder har varit allt annat än ljusa, men än finns hopp om att vända skutan innan det är för sent.
Därför togs nu initiativet att samla ungdomar med anknytning till lantbruk från Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö till en träff där de kan lära känna andra unga jordbrukare och få praktisk information om utbildning, generationsväxlingar och startstöd.
– Vi behöver ett uppsving för jordbruket i skärgården och vill engagera de unga att fortsätta ta hand om sina gårdar, säger Thomas Johansson, ordförande för SLC:s lokalavdelning Västra Åboland.
– Det skrivs mycket just nu om skärgårdens jordbruk, och det finns en stark vilja att bevara det. Därför vill vi gärna se att unga utbildar sig inom lantbruk och fortsätter verksamheten.
Därför hade styrelsen också bjudit in agronomen Cecilia Nyholm, som sedan 2024 arbetar som ombudsman för SLC. SLC är de svenskspråkiga jordbrukarnas intresseorganisation, och Nyholm berättade bland annat om organisationens verksamhet och uppbyggnad samt vilka skolor som erbjuder lantbruksutbildning på svenska.
Novia-flyttning ger nya möjligheter
Cecilia Nyholm underströk att agrologutbildningen är mycket mångsidig och erbjuder många framtida arbetsmöjligheter. Nu kommer den dessutom att flytta tillbaka till Åbo, som är en mycket attraktiv studiestad.
För att genomföra en generationsväxling och få startstöd krävs en examen inom lantbruk.
Jim Johansson från Bonäs i Korpo studerar just nu på en ettårig vuxenutbildning på Yrkesakademin i Österbotten med sikte på generationsväxling.
– Jag vill starta upp jordbruket igen och sköta det själv. Min huvudsakliga produktion är spannmål, men det skulle också vara roligt att prova på att ha djur. Vi får se hur det blir, säger han.
Johansson tycker också att det är givande att träffa så många unga i skärgården som är intresserade av jordbruk.
– Det har varit ganska tyst om återväxten inom jordbruket, så det är bara positivt att så många unga dök upp.
Polarisering i lönsamhet
Bland de unga som samlats är det många som gärna vill satsa på jordbruk i framtiden, men ser lönsamheten som den största utmaningen.
Alice Björklöf, VD på Nagu Andelsbank, var också inbjuden av styrelsen för att ge råd och perspektiv på lönsamheten inom jordbruket.
Björklöf berättade att man under de senaste åren kunnat se en tydlig polarisering bland gårdarna: vissa går bra och är lönsamma, medan andra har det mycket svårt ekonomiskt.
– Bland vinnarna ser vi dem som noggrant räknar och planerar sina utgifter, och som investerar långsamt och långsiktigt, berättar Björklöf.
När det gäller lönsamheten är det många som oroar sig, både bland äldre och yngre lantbrukare. Många av ungdomarna på plats säger att de gärna vill fortsätta som jordbrukare, men ser lönsamheten som det största hotet.
Vad krävs då för att förbättra lönsamheten?
– Förenklat kan man säga att producentpriserna måste höjas och produktionspriserna sänkas, säger Sverker Blomberg, som driver en mjölkgård i Andtböle i Nagu.
– Partihandlarna styr och tar den största delen av kakan, och det är där förändringen måste börja.
Blomberg är också medlem i styrelsen och en av kvällens värdar. Även hans döttrar, Ines och Josefina Blomberg, deltar på träffen. De studerar just nu till hälsovårdare respektive socionom och har för tillfället inga planer på att ta över mjölkgården, men hoppas på en bättre lönsamhet i framtiden.
– Mat är det mest grundläggande behovet i vårt samhälle, så man skulle ju hoppas att beslutsfattare och konsumenter inser det och agerar därefter, säger Josefina.
”Vi måste arbeta alldeles för mycket”
År 2023 publicerade Pellervos ekonomiska forskningsinstitut (PTT) en utredning om vilka konsekvenser förändringarna i EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP 2023-2027) får för djurhållningen på Åland och i den yttre skärgården.
Utredningen beskriver de särskilda förutsättningarna för jordbruk och livsmedelsproduktion i dessa områden, bland annat geografisk isolering, högre kostnader och en annorlunda näringsstruktur jämfört med fastlandet.
– Där ser vi tydligt att strukturrationaliseringen har gått för långt. Det märker vi själva eftersom vi måste arbeta alldeles för mycket. Det är inte hållbart. En förändring måste ske nu för att det ska finnas jordbrukare i skärgården även i framtiden, säger Thomas Johansson.
Samma forskningsinstitut publicerade även en rapport med sex rekommendationer för hur tröskeln kan sänkas för unga att bli lantbruksföretagare. Ett centralt fokus är att underlätta och effektivisera generations- och ägarskiften, som ofta utgör ett stort hinder för unga som vill ta steget in i branschen.
För att locka nya företagare till jordbruket behövs också framtidstro och förtroende för att näringen kan erbjuda en ekonomiskt hållbar och lönsam verksamhet på lång sikt.
Detta är precis i linje med vad lokalavdelningsstyrelsen försöker åstadkomma med kvällens evenemang – att ge unga praktisk information, stöd och inspiration för att våga satsa på lantbruk även i framtiden.
Anton Lehtivaara, 25 år, tog över sina morföräldrars gård på Högsar i Nagu för sex år sedan.
– Min dröm var att bli bonde och ha en egen gård, så jag köpte den genast efter att jag avslutat militärtjänsten. I tre år skötte jag spannmålsodlingen själv, men nu köper jag tjänsterna på entreprenad eftersom jag har en egen jordbyggnadsfirma som tar all min tid, dessutom har jag ett tjugotal hyresstugor.
Samarbete ett nyckelord
Samarbete är ett av nyckelorden för kvällens träff. Både Björklöf och styrelsemedlemmarna i lokalavdelningen understryker att samarbete är nyckeln till framgång – både när det gäller anskaffning av dyra maskiner och för att stödja varandra i vardagen.
– Om Thomas ringer mig mitt i natten är det inte för att småprata, utan för att jag ska komma och hjälpa honom att dra ut en kalv, säger Johan Söderblom från Walldéns trädgård på Wattkast.
I Houtskär samarbetar man också mycket kring odlingen och försäljningen av tidig potatis.
– Det är en av våra styrkor gentemot uppköpare. När vi agerar som en grupp räcker det med ett telefonsamtal för att ordna nästan vad som helst, säger Stefan Karlgren.
Hans son Jonathan Karlgren studerar för tillfället till skogsbruksingenjör vid Novia i Ekenäs. Han vet ännu inte vad han vill satsa på i framtiden, men utvecklingen i skärgården oroar honom.
– Det är svårt att tänka sig en framtid i skärgården när det mesta är på nedgång. All offentlig service, såsom hälsovård, skola, daghem och äldrevård, är ständigt under lupp och hotas av nedläggning. Om jag fortsätter med jordbruk ser jag det mer som ett deltidsjobb, där man har ett annat jobb vid sidan om för att klara sig ekonomiskt.
Småskaligt och naturnära
Många unga vill ändå gärna både flytta ut till skärgården och stanna kvar på sina gårdar.
Milka Keihäs från Pargas köpte ett hus i Nagu för lite mer än ett år sedan, och där träffade hon Elias Enqvist från Biskopsö. Paret funderar nu på generationsväxling och att eventuellt överta Elias hemgård inom några år.
– Jag är intresserad av regenerativt jordbruk och självhushållning, säger Keihäs.
– På gården finns cirka tio hektar åkermark samt lite skog, så det är ingen stor gård, men jag skulle gärna se hur vi kunde använda marken för ekologisk närproduktion.
Efterfrågan på betesdjur är just nu stor i skärgården. Vincent Andersson har sina rötter både i Korsnäs, där föräldrarna har en fårgård, och i Mattnäs i Nagu.
– Ända sedan jag var liten har jag nog velat ta över gården, och så småningom blir det kanske verklighet. Till en början vill jag gärna fortsätta med får och sedan se vad som lönar sig på sikt, berättar han.
Efter mat och kaffe avslutades kvällen med en presentation av kvällens värdar. Var och en presenterade sin gård och berättade om sitt arbete.
Thomas Johansson, som själv är köttproducent och kommer från Wattkast i Korpo, startade sin karriär i mitten av 1980-talet och har därmed hunnit uppleva en tid då nästan varje gård i Korpo hade några djur samt lite åker- och skogsmark.
– Lycka är att trivas i sitt arbete och ingå i en gemenskap. Därför vill jag uppmana er alla att utbilda er inom lantbruk och ta hand om era gårdar. Samarbeta med varandra och ta vara på de möjligheter som finns, för nog är det ju så att lantbruket är samhällets ryggrad. Betesdjur är en stor tillgång i skärgården, och det behövs fler av dem. De ger både trivsel och bevarar kulturlandskapen. Våga satsa, men gör det långsamt och långsiktigt, det är mitt råd, avslutar Johansson.
