Landskapets fastighetsverk lyfter fram naturreservatet på Stornäset i Sund Kastelholm som ett fint exempel på hur man kan bedriva skogsbruk även på naturreservat, som kan tas med i den naturskyddsplan som Åland måste införa enligt Europeiska unionens krav.
– Området är skyddat från framtida bebyggelse, men skogsbruk och jakt kan fortgå, skriver Fastighetsverkets vd Stefan Rumander i remissutlåtandet till landskapets miljöbyrå.
Svaret har sammanställts i samråd med verkets skogsfackmän Mikael Berglund och Ray Holmlund och har även godkänts av styrelsen.
Enligt utlåtandet ät det klokare att skydda biotoper och mark genom skogsbruksplaner i stället för att landskapsägda fastigheter i sin helhet inrättas som naturreservat.
EU:s krav är att 30 procent av medlemsländernas och därmed även Ålands mark- och vattenområden i framtiden ska skyddas. Dessutom ska en tredjedel av dessa områden vara strikt skyddade.
Remissyttrandet betonar också att ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet redan är Fastighetsverkets ledord. Därför stöder man ”en genomtänkt utökning av naturskydd inom landskapets fastigheter”, men påpekar att syftet delvis kan uppnås på andra sätt än de som föreslås i miljöbyråns utkast till skyddsplan.
Dyrt att sköta nya naturskyddsområden
Fastíghetsverket ser det som ”ytterst viktigt med kloka avvägningar” eftersom införandet av ett skydd i praktiken kan inverka menligt på andra beaktansvärda hållbarhetsmålsättningar.
Man kan inte bara se på landskapets fastigheter utgående från ekologisk hållbarhet. Ett helhetsgrepp är nödvändigt för att bestämma hur syftet bäst kan uppnås och genom att stegvis implementera naturskyddet enligt väsentlighetsprincipen.
I praktiken innebär detta att Grelsbys och Bomarsunds landskapsägda marker i första hand bör skyddas eftersom miljöbyrån identifierar dem som mest värdefulla.
Ett stegvis införande av nya skyddsområden ger också möjlighet att bättre utvärdera stigande skötselkostnader.
På årsbasis har Fastighetsverket redan sex anställda som jobbar med landskapets naturreservat och kulturarvsområden och Stefan Rumander poängterar att även specialskötsel av skogsmark är ”kostnadsdrivande”. Därför påpekas också att alla beslut om nya reservat och bestämmelser samtidigt behöver följas upp med utöka resurserna för skötsel.
– Det får inte bli såsom hittills när beslut om nya reservat har fattats utan att bevilja pengar för skötsel. Genom avsaknaden av indexering har detta i praktiken medfört att möjligheterna att sköta naturreservat långsamt har urholkats, skriver Rumander.
Han påpekar att det på många av de landskapsägda fastigheter som miljöbyrån hänvisar till finns ”synnerligen skyddsvärda biotoper”, men samtidigt också ”vidsträckta områden som i dag inte har omistliga naturvärden”.
Kravet om 10/30 procent naturskydd ska enligt Fastighetsverket ses som en målsättning med syftet att skapa gröna korridorer och områden som skyddas från framtida bebyggelse och industriell exploatering.
– Men det är viktigt att skydd av områden kan kombineras med fortsatt och utvecklad jakt och kustnära fiske, som inte ska förväxlas med husbehovsfiske, samt ett hållbart jord- och skogsbruk.
Anpassat skogsbruk inom naturreservat
Som en generell kommentar med avseende på EU:s övergripande målsättningar påpekar Fastighetsverket att Åland framför allt kan bidra med vidsträckta skärgårdsområden. Beträffande skogsbruket betonas uttryckligen att naturskyddet behöver ske inom ramen för långsiktiga skogsbruksplaner, som förutsätter specialtillstånd för avverkning inom värdefulla biotoper.
Här framhålls just naturreservatet på Stornäset i Sund ”som ett gott exempel” där skogsbruket kan fortsätta trots att fastigheten blivit naturreservat. – Området är skyddat från framtida bebyggelse, men skogsbruk och jakt kan fortgå, påpekar Rumander, som tycker att det är klokare att skydda biotoper och mark genom skogsbruksplaner i stället för att inrätta hela fastigheter som regelrätta naturreservat.
– Det viktiga torde vara det framtida handhavandet av marken och inte själva formen, skriver Fastighetsverket.
Byta fastigheter till ”gröna” värden
Remissyttrandet påpekar också att den åländska skogen har brukats i århundraden och i dag kan betraktas ”som en kulturskog som den med fördel kan fortsätta att vara”. I sammanhanget noteras också att Fastighetsverkets ”skonsamma skogsbruksmetoder” enligt fastställda skogsbruksplaner årligen ger landskapet intäkter på mellan 100.000 och 150.000 euro.
Tvärt emot miljöbyråns förslag tycker Fastighetsverket också att det kan vara bättre för landskapet att byta fastigheter i stället för att ha ett generellt förbud att sälja sina mark- och/eller vattenområden.
– En "grön fastighetsväxling" där vissa områden säljs för att finansiera inköp av attraktiva områden med höga naturvärden torde handla om realekonomi. Måhända så att föravtal om köp ingås varefter identifierade landskapsägda områden med mindre naturvärden läggs ut till försäljning för att finansiera köp, skriver vd Stefan Rumander.
Han tror att det blir möjligt att ”skydda större områden med omistlig natur” ifall pengar utanför landskapets budget kan användas för att köpa skyddsvärd mark som nu är privatägd.
I miljöbyråns utkast till naturskyddsplan räknas det upp ett stort antal landskapsägda fastigheter där det föreslås någon form av fredning. Enligt Fastighetsverket bör dock var och den av dessa fastigheter först ”processmässigt” diskuteras med alla intressenter och sakkunniga inom olika områden.
En strategi kan enligt Fastighetsverket identifiera tänkbara marker för skydd, men strategin i sig ska inte fungera som ett de facto beslut om att ett område ska fredas.