Lönsamheten på spannmålsgårdarna korrelerar med en större gårdsstorlek och specifika odlingsinriktningar. Trots en delvis trängd existens visar statistiken även att den finska spannmålsproduktionen kan konkurrera på europeisk nivå.
– Det vi ser i statistiken är att de större gårdsenheterna klarar sig ekonomiskt bättre, men att också odlingsinriktningen spelar en roll. Samt att det finska jordbruket har möjligheter att konkurrera på europeisk nivå.
Det sade Olli Niskanen, specialforskare vid Naturresursinstitutet Luke, under en presentation om spannmålsgårdarnas lönsamhet och de faktorer som påverkar den.
Presentation hölls som en del av Lukes projekt Växter i följd, där även SLC medverkar.
Pengaflödet på spannmålsgårdarna
I Lukes statistik definieras en spannmålsgård som en gård där minst två tredjedelar av ekonomin baseras på odling av spannmåls-, olje- och proteinväxter.
År 2023 fanns det 12.947 spannmålsgårdar i Finland, och antalet har minskat stadigt under det senaste decenniet. Samtidigt har antalet gårdar med annan växtproduktion ökat till 17.894.
– Delvis handlar det om spannmålsgårdar som har bytt produktionsinriktning, förklarade Niskanen.
Enligt Lukes statistik omfattar en genomsnittlig spannmålsgård 73 hektar. Odlingsstöden uppgår till drygt 35.000 euro av en total omsättning på 86.000 euro. Kassainkomsten ligger på cirka 45.000 euro, medan övriga inkomster uppgår till 5.700 euro.
De största utgifterna är gödsel (13.800 euro), bränsle (9.200 euro) och åkerarrende (5.900 euro). Kassaöverskottet uppgår till 15.400 euro, varav knappt 6.500 euro används till att betala av lån.
– Kassautgifterna utgör 82 procent av omsättningen om investerings- och avkortningskostnader exkluderas. Om vi dessutom tar hänsyn till avskrivningar och förändringar i lagernivåer sjunker marginalen ytterligare.
Odlingsinriktning och gårdsstorlek är avgörande
Niskanen lyfte fram det faktum att lönsamhetskoefficienten har varierat kraftigt de senaste åren. År 2022 var ett exceptionellt bra år, medan 2023 var det ekonomiskt sämsta året under hela 2000-talet.
Under perioden 2019-2023 har större gårdar och gårdar med högre andel arrendeåker visat bättre lönsamhet.
På de mer framgångsrika gårdarna är kostnadseffektiviteten per hektar högre, men även odlingsinriktningen påverkar lönsamheten.
– Gårdar med bättre lönsamhet tenderar att odla mer havre, höstsäd, kummin, baljväxter och gröngödslingsvall. De som har lägre lönsamhet odlar oftare vårvete, korn, oljeväxter och naturvårdsåker, förklarade Niskanen.
Konkurrens med Europa är möjlig
Niskanen presenterade även statistik från Farm Accountancy Data Network, där lönsamheten på europeiska jordbruk jämförs i euro per hektar inom segmenten spannmål, oljeväxter och baljväxter.
– Året var avvikande, men visar en företagarinkomst som var konkurrenskraftig i jämförelse med Europa. Den låg nära EU-genomsnittet och var högre än i Tyskland och Estland.
Enligt statistiken är kostnaderna för maskiner och byggnader höga i Finland, medan utgifter för gödsel, frön och växtskyddsmedel är lägre än EU-genomsnittet.
Den egentliga utmaningen ligger inte i kostnaderna i sig, utan i hur de fördelas över odlingsarealen.
Niskanen betonade att lönsamheten i sista hand hänger på ett samspel mellan marknadskunnande, odlingssätt och volym. Mindre gårdar kan till viss del kompensera för sin storlek genom samarbete.
– Avgörande för lönsamheten på alla gårdar är när man köpt sina insatsmedel, sålt sina produkter eller bundit priser. Ett mångsidigt odlande där odlaren följer med marknaden har en klart positiv effekt på lönsamheten.